Vi räknar ner nu, jag och Lennart.

Som barnen inför julafton eller eleverna inför sommarlovet; ja, det är nästan så att man hör I denna ljuva sommartid klinga i huvudet när man tänker på det. Så här mitt i november så långt ifrån tonerna och krampen i rumpan av kyrkbänkarna det just nu går att komma till trots. Eller inför muck på P6 i Kristianstad en gång i tiden; ja alltså den där sista uppställningen glömmer man ju aldrig. I civila kläder, med den nypackade trunken vid sidan om en ute på förläggningens stora asvaltsplan. Fnissen i leden och höger-vänster-om som fick upprepas tre gånger innan det blev ordning på de upprymda trupperna och klartecknet MARSCH till sist kunde utropas för allra sista gången. Man hade kunnat stått där hela förbannade dan om det varit så. Och så med junisolen i ansiktet … jublet! … innan vi skiljdes. Vi som hängt i varandra, tjatat och gnatat och skrattat och gråtit och skrikit och hasat runt på tält och suttit eldvakt och frusit arlset av oss i tio månader i kyla och mörker och tristess, nu spatserade vi iväg och kramades på parkeringen och så blev det var och en på sitt håll.

Och så sågs vi aldrig mer.

Riktigt lika dramatiskt är ju inte det här. Även om vi på ett vis suttit eldvakt vi också. Oftast båda två samtidigt, ska sägas. I det att glöden aldrig skulle falna, för att få nya texter skrivna, för att planera nästa podd, spela in nästa podd, redigera nästa podd, för att gräva i nästa hög, rota vidare … och kära nån så många saker vi arbetat med som av olika anledningar aldrig publicerats … eller för att få kommentarerna att fortsatt flöda. Ett dygnet-runt-jobb, snudd på.

Jag inbillar mig att vi gjort nytta, även om vi som alla andra såklart kanat fel nån gång. Att vi av många varit uppskattade. På något vis banat lite väg. Just i den här branschen också varit en aning före vår tid, åldern vi båda börjar hamna i till trots. Jag är fasen i mig stolt över att vi skildrat #metoo-relaterade ämnen konstant. Långt före #metoo. Över det stora antalet saker vi varit först med att avslöja. Att vi gått utanför den vanliga (trav)vägen. Att vi, kanske mest av allt, hela tiden stått för en ärlighet. Stått för något annat. Och kanske väckt. Ni får förlåta mig, men jag inte riktigt låta bli att en smula generat och färläget (ja, lite självgod FÅR man vara ibland) le för mig själv när jag läser att Henriette Larsen får chansen bakom Poet Broline i ett åtminstone halvstort lopp på söndag. Efter att i somras ha skrivit detta.

Om vi bidragit till något för att göra travsporten lite bättre är jag som sagt nöjd. Och stolt.

Men några affärsmän blir vi aldrig. Helt uppenbart har vi i alla fall inte lyckats med att få verksamheten att gå ihop. På långa, långa vägar. Våra partners har det inte heller. Om vi inte har räckt till, om vi bara haft otur, just haft fel samarbetspartner eller om den här formen av travjournalistik helt enkelt inte kan eller får finnas, ja det är svårt att svara på. Kanske – antagligen – finns det fler än ett svar.

Och i någonting som kallas för ett liv så blir det i det långa loppet under de förutsättningarna svårt att såväl orka som att ha möjlighet att fortsätta.

Så just nu är det de sista – lite avmättade dessutom ska erkännas – vedklabbarna som läggs in. Det är liksom den avslutande gången ute i fält. Snart återstår bara städning av logementet – och uppställningen på gårdsplanen. Den sista november är det hela över.

Och jag kommer aldrig glömma den där stunden där vi på var sin sida om Skype-skärmen efter rätt många dagars knatande fått ihop pusselbitarna och hade skalat ner det på pränt; tittade varandra i ögonen och visste – att om några minuter skulle hela världen få reda på något inte många fler än vi just då kände till. I den största dopningsskandalen sporten upplevt, ett avslöjande travet faktiskt knappt sett maken till. Nu var det bara ett knapptryck bort, och jag minns inte ens vem som stod för trycket.

Det var omvälvande, och i ärlighetens namn blev det nog inte mycket till sömn den natten för någon av oss. Inte förrän vår bomb till nyhet – som av många ifrågasattes – något dygn senare bekräftades.

Nu är det jag och Lennart som snart står på parkeringen. Gudskelov kommer han och jag som i Kristianstad 1990 inte att skiljas för vinden.

Däremot blir det så – och det är smärtsamt – från er läsare, och tidigare lyssnare.

Höger vänster om och så var och en på sitt håll.

Henrik Ingvarsson

27 KOMMENTARER

  1. Tråkigt men allt har ett slut. Tack för den här tiden och för all trevlig läsning! Oavsett vad ni ska göra härnäst, önskar jag er lycka till!
    Med vänlig hälsning
    Thomas Süttenbach

  2. Det här är något av det sorgligaste som hänt inom travet på länge. Alla andra idiotier till trots. Ni är så otroligt viktiga för travsporten! För att förmedla annat än glada tillrop för att få folk att spela mera. Jag hoppas ni kommer att sakna det här så mycket att ni, åtminstone då och då, känner att det kliar i fingrarna och ändå bestämmer er för att det var tråkigt att sluta helt. När helst det inträffar kommer ni att vara efterlängtade och välkomna tillbaka, om än i mindre skala. Ni behövs!

  3. Tack för ett mycket väl utfört arbete. Ni hade ingen föregångare och dessvärre ej heller någon efterträdare. Trottosport stod för någonting unikt.

  4. Tråkigt, men tack för den tid ni lagt ner på att informera om både det ena och det andra, smått som stort. Ni har mycket sannolikt bidragit till sportens väl genom att vara visa civilkurage och vara obekväma då och då. För mig personligen har sajten dagligen varit en källa för både glädje, eftertänksamhet och suckande. Lycka till i fortsättningen oavsett vad ni avser att göra. Tack!

  5. Ett stort tack till er båda för den här sidan. Jag tillhör skaran av trogna läsare. Just kombination av exklusiva nyheter och tillbakablickar på lite mer historiska saker har gjort att det alltid finns något bra att läsa. Gästbloggarna inte att förglömma. Det jag ändå kommer att sakna mest är er uppställning för alla kvinnor i travsporten oavsett ålder och prestation. Precis som Henrik konstaterar så var ni även där före er tid. Mycket stort tack än en gång och kommer ni tillbaka i någon form så kommer jag åter att följa era tankar.

  6. Tack för ett mycket bra och viktigt jobb. Tyvärr för läsarna och sporten i stort är det beklagligt att den sida läggs ner.

  7. Väldigt synd att ni inte lyckats få ekonomi på det hela, ni har verkligen varit ljuset i mörkret. Man hoppades på att Sulkysport skulle vara lite grand som er, men det känns som de mest väntar på pensionen där. Tycker att t.o.m. Lars G Dahlgren var mera på hugget på gamla Travrondentiden. Annars är ni och han de överlägset vassaste inom travjournalistiken. Travronden har jag personligen otroligt svårt för numera.

  8. Synd att det enda forumet där det ges och tas försvinner.
    Jag är så gammalmodig att jag inte har facebook och då är alla andra kommentatorsfält stängda!
    Har varit en givande och rolig tid.

  9. Ni har gjort nytta.. jag tackar för en bra blogg.
    Jag kanske har varit för jävlig ibland …
    Ni ligger före är tid… det är stora omstruktureringar på gång i travet … tänk om de nästa 10 åren går lika fort…

  10. Synd att ni lägger ner då ni fyllt en stor funktion och varit mycket läsvärda till skillnad från annan travmedia vi har idag.
    Man lär väl fira på ATG och ST…om inte öppet så i alla fall i det dolda. Tror nog t.ex. Johan Lindberg haft mer koll på trottosport.se än de flesta andra travsidor på nätet.

    Men känner man Lennart rätt kanske han dammar av och öppnar upp personbloggar.se igen en bit in på 2018.
    Vi kan ju alltid hoppas!

  11. Förstod av era tidigare vinkar att det snart skulle bli stängningsdags. Bara att respektera, även om det hade varit kul om ni varit kvar över vintermeetinget i Paris – känns som om det blir mycket svenskt att bevaka där!
    Dock lär vi höra av er på något vis i travsammanhang igen, om än inte från gemensam skyttepostering. Kanske öppnar det sig nya vyer när licenserna träder in på den svenska travmarknaden? (Hoppas att det inte blir under Legolas flagg i så fall…)

  12. Tror ni tänker helt rätt och riktigt här. Ta några månader ledigt, låt tomrummet hos de många läsarna få breda ut sig .
    Om något kvartal startar ni i bästa fall något nytt med andra och bättre förutsättningar och vi läsare kommer surra som vårystra humlor runt de första knoppande krokusarna .
    Enormt stort tack för allt ni skrivit, oerhört lite har varit av lägre kvalitet, det mesta har varit långt bättre än vad såväl tidningar som andra bloggar presterat och det bästa har varit outstanding.
    Samt inte minst en STOR eloge till att ni behållit ett kommentatorsfält som inte redigerats/censureras i onödan, det är något som kännetecknar ALL seriös media, och därmed dessvärre oerhört sällsynt i dag.
    TACK

  13. Kommer att sakna denna sida. Det är synd att inte några rika trav intresserade kan ställa upp för denna sida. För ni gör skillnad. Att st kan göra fel gång på gång och komma undan med det, är ofattbart. Vem ska hålla lite koll på dom nu, för dom stora tidningarna är det bara spel som gäller och sen är det som om dom är rädd att stöta sig med st.

  14. Tack Henrik och Lennart för allt som ni har stått för i ert oberoende (vilket i sig kanske varit det som gjort det ekonomiskt ohållbart till slut), Ickefinansierade, av vare sig ATG eller ST, som ni har varit kommer jag att minnas er som två fritt körande kuskar utan vare sig uppdragsgivare eller stallorder. Nån sa: ”att köra travlopp måste vara som att spela schack i en obekväm stol” och ni har säkerligen ibland suttit på rena spikmattan men ändå lyckats printa ned spalter om viktiga och angelägna saker. Stor eloge för det!

  15. Citerar Macken rakt av
    ”Ni har gjort nytta.. jag tackar för en bra blogg.
    Jag kanske har varit för jävlig ibland …
    Ni ligger före är tid… det är stora omstruktureringar på gång i travet … tänk om de nästa 10 åren går lika fort…”

  16. Jag har mest lyssnat på er pod som jag tycker är den bästa inom Trav då den hade både bredd och djup och pratade om både spelet, sporten och spelet bakom kulisserna.

    Trots att trav ska vara en av Sveriges mest spelade, sedda och flest aktiva så verkar det finnas förvånansvärt lite pengar inom detta. Legolas har problem, pinracer blir uppköpt/läggs ned mm mm. Snart är det ett totalt monopol mellan ATG och TR media!?

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar