Hej.

Idag tänkte jag berätta hur jag är som människa privat. Och det ska sägas – det är nog en prövning för dem flesta i min närhet då jag har en viss benägenhet att låta räven bakom örat få lite mycket utrymme ibland o det kan ta sig olika uttryck.
Nästan alltid dock med glimten i ögat i alla fall.

Sambon Jennie ska ju ha nåt pris åtminstone en stor eloge för att orka stå ut. Grinig när det går dåligt o glad när det går bra o det är då jag kan vara jävlig på många sätt. Ska berätta senare om min teori varför man blev som man blivit. Just nu har jag travet på datorn i bakgrunden och ska snart börja tillaga tacos. Mums.

Jag kan också ofta ställa till med hyss. Som exempelvis de där bilderna som kom ut på Magnus Jakobsson där det står att han hemskt gärna kör i jänkarvagn. Jag tror till och med att det stod att han ställer upp och kör gratis om han bara fick göra det i en sådan. Allt detta på grund av att han verkligen inte gillar just den nymodigheten…

För det tilltaget fick jag igen senare, då han tipsade om en bildserie där jag klättrar över ett staket med texten ”använd vitaepro”. Inte snällt då jag fortfarande ser den på diverse travbanor…

Mycket tok blir det även med gode vännen Uffe Ohlsson (bilden). Som under gårdagen till exempel. Han kom ihåg det när jag ringde klockan 08.55 och skulle höra om han kunde köra Donato E. på Eskilstuna. Han svarade med: ”VAD ÄR KLOCKAN!!!!” Ni som som läste gårdagens inlägg vet ju varför…

Nu till varför jag tror jag blivit lite retlig o en, ska vi kalla det … ”pain in the ass”. Min nu bortgångne morbror bodde hos oss i Axvall o han kunde verkligen vara en riktig jäkel. Därför blev jag när det begav sig en gång; både överraskad o glad när jag fick se en näve mynt o skulle få det som blev över. Och det sa han också att det skulle bli. Det jag skulle göra som 11-åring var att gå o köpa en Expressen och en sak till som jag inte visste vad det var men ost var väl inga problem. När jag gick till pressbyrån o beställer en Expressen och en dosa för det var så denna osten var förpackad så blev expediten röd i ansiktet och skällde ut mig. En dosa FLENSOST kunde hon verkligen inte fixa….

Min morbror fick efter det hela näven mynt kastade på sig…

Nu avslutar jag med att bjuda på denna klassiker; då jag ringer kompisen Magnus en fredagkväll från privat nummer med en förinspelad busringning. Håll till godo och ha de Gött!

P.s när jag spelade in denna från datorn till telefon så skrattar jag under tiden som ni kommer höra. Lite sjukt…

Ulf

9 KOMMENTARER

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar