Lars Marcussen, tränare till Candy la Marc.

Vi tänker den här galna tanken. Kring valfri sport, valfritt vad … som helst.

Eller, vi säger sport ändå, det blir enklast trots allt.

Du vinner något av det absolut största i just den sporten. Något av det mäktigaste som överhuvudtaget går att uppbringa i den. Ett av de största loppen, eller mästerskapen eller matcherna. Vad det nu gäller kring just det här.

Du vinner något av det absolut finaste. Vackraste, största.

En stund senare står du likväl där, djupt, innerligt besviken, knäckt, ja ‘totalt knäckt’ till och med; och betvivlar huruvida solen överhuvudtaget ska gå upp nästa dag. Så satickens risigt känns det.

Med all vetskap om mekanismerna i den, i just den sporten; variablerna, hur allting är uppbyggt, om inte annat BLIVIT uppbygd. Är det inte märkligt ändå.

Så det kan bli.

Ja, är inte travsporten lite skruvad trots allt, när allt kommer omkring.

****

Om nu Erik Adielsson inte kunde glädja sig särskilt länge åt vinsten i Oaks med Candy la Marc; vi som står utanför kretsen och på andra sidan staketet, vi kunde – och kan – det. Glädjas. Å det starkaste.

Ja, tänk att just det önskescenario jag beskrev efter kvalen faktiskt också inträffade. I livs levande, sjudande, pulserande livet. Att den danske 55-årige amatören från Billund, Lars Marcussen, han som – hur mycket han än försökte – inte kunde hålla (de skakande)läpparna i styr efter uttagningsloppet, så stort som det var att bara lyckas med att KVALA in till Oaks.

Tänk att han fick vinna. Hela rasket.

Snudd på för vackert för att ordentligt vara sant.

****


Nej, jag tycker nog – trots allt – inte att franske Drole de Jet borde ha flyttats ner (= diskats enligt det gamla reglementet) i Europaderbyt i lördags. Trots sin utbrytning, som kan ses på bilderna ovan, och i så fall rimligen två placeringar till och med. Det hade nog varit i grymmaste laget (och för tid och evighet slut på franska gäster…?). Men det är med tvekan jag känner det, ska sägas.

För, det här var ju till exempel en knepigare utbrytning, och som drabbade både Monark Newmen och Born In the USA, än den som föranledde just omkastningar i resultatlistan i Eskilstuna för ett tag sedan. Då Jim Oscarssons Sister Morphine i en hård slutstrid i ett V64-lopp var först i mål, men blev nedflyttad till andraplatsen eftersom domarna ansåg att Jims häst brutit ut och hindrat Erik Adielssons Mahry Silvio från att springa förbi (bilderna ovan).

Ett domslut jag tyckte kändes extremt klåfingrigt.
Ganska fel, rätt och slätt.

Medan en hel del andra tyckte det var solklart. Personer som därmed tveklöst borde anse att vi fick se fel vinnare i Grand Prix de l’UET i lördags.

Och visst. Personligen tror jag att Born in the USA hade varit först i mål om Drole de Jet hållit sitt spår hela upploppet, med tanke på hur lite som nu skiljde i mål (bilden). Men säker på det – det går ju inte att vara. Det är omöjligt.

Som så ofta.

Jag vet inte, det är någonting i den här nedflyttningsförfarandemöjligheten som inte känns tipp-topp.

****

Villiam alltså.
Som jag, och många med mig, faktiskt trodde.

Och allt är, som det brukar heta, redan sagt. Och skrivet. Om honom, och Timo Nurmos. Inte minst utmärkt av Lennart Persson här.

Det är liksom bara att konstatera att det är en fullkomligt sagolik gång i Muscle Hill-sonen.

Men bättre än Readly Express?
Jag tror vi stillar oss en aning i alla fall.

****

På tal om Readly Express, ja hade inte Pierre Pilarskis fransos Cash and Go haft en jänkarvagn bakom sig hade han högst troligt tjänat 250.000 kronor på en andraplats i det Europeiska femåringsloppet.

Så kan det också gå, ibland.

****

Konstaterande om konstigt i travet 1:
Det lär dröja innan vi får ett Code of Conduct-fall. Om man säger så.

****

Konstaterande om (väldigt)konstigt i travet 2:
I konsekvensens namn: att Lutfi Kolgjini skriver krönika i såväl ATG-finansierade Aftonbladet som hos (i alla andra sammanhang brännmärkta) Legolas.

****

Jag är utan någon som helst tvekan näppeligen den mest tidsfixerade i travvärlden.
Det är inte på långa vägar klockan som gör lyckan i den.

Men 1.12,0. Av en Kriterievinnare. Och det var liksom inte ens i bajk.

Ja, tänk att Gidde Palema, en av våra bästa någonsin, i den allmänna toppupplagan 1998 var trea på – 1.17,0! Precis som i går i toppenväder.
Det är trots allt ”bara” 19 år sedan.
I går var Husse Boko trea, på 1.12,1.

1.12,0. I ett Kriterium.

Jag vet inte ens om jag trodde att jag skulle få uppleva det under min livstid, och då hoppas jag ändå att det återstår en del luft att andas fortfarande.

1.12,0 är galet. Galnare än att känna bottenlös besvikelse en kort stund efter en seger i ett av våra största lopp till och med.

Ja, han kanske till och med är bättre än Readly Express när allt kommer omkring, Villiam.

Henrik Ingvarsson

Foto Solvalla: Kanal75

Läs också:

Klåfingrighet bakom Adielssons seger

Måtte vi aldrig bli Champions Leauge…

Nurmos vet hur man plockar russinen ur kakan

6 KOMMENTARER

  1. Mera travkonstigt: Örjan Kihlström kändes som förlorare i Oaks och Kriteriet. Ändå körde han in 3,4 miljoner i de två loppen…

  2. Addera insikten att såväl Villiam som Coin Perdu tveklöst hade kunnat trava ytterligare några tiondelar snabbare med optimala lopp… Om Villiam noterat samma tid och vunnit med halva upploppet hade insatsen varit mer lättsorterad. När nu likt Villiam orutinerade Husse Boko, med sex riktiga starter i bagaget, är med i mål – ja, då vet man inte vad man ska tro. Onekligen en fantastisk kull att följa mot Derbyt. Blivande världsstjärnor eller supertalanger som överforcerats? Enorm potential och deprimerande fallhöjd. Bara att hoppas på det bästa.

  3. Är på din linjer Henrik.
    Tycker både Monark N och Born in the Usa såg ut att kunna köras som kuskarna önskade, mer hypotetiskt är hur mycket fart franska hästen hade tappat om han hade tvingat ner sin häst mot innerspåret – om sådant går ju inte att gissa – än mindre grunda domslut på.
    ”Ofattbart/skandalöst” kändes dock nedflyttandet då Elliot Coger fick vinsten i ett V64-lopp på Kalmar förra fredagen, men det skedde ju lite mer i skymundan, mitt under Dobidoo…
    En hattfabrik i luften för Nurmos o. Marcussen – vilka hästar!
    Och Coin Perdu som gick i världsrekordtempo i andraspår och Husse Boko som kanske varit tvåa om inte Lövgren hade gått ut i andraspår och provat en kort bit mot Villiam in mot slutsvängen.
    Fanrastiska djur vi fick se.

  4. Jag högaktar Erik A, att han trots sin stora seger, kände stor empati för skötare, ägare och tränare till den häst han misslyckades med.

  5. Tycker det är dåligt att du jämför (och inte ser olikheterna) i dessa situationer.
    Jag förstår att du som journalist vill synas och ibland har ett extra tycke för någon ( i detta fallet Oscarsson) men vad är det du vill åt? Ser du inte skillnaden på dessa situationer? Har du så liten empati för domare och sportens regler eller vill du bara skriva negativt för att få ett positivt rus inombords av det mediedrevet som du skapar?

    • Helt ärligt, även om han kanske är en fin kille, jag struntar i såna här kalla frågor rätt högaktningsfullt i Jim Oscarsson.

      Jag tog upp och jämförde situationerna. Tycker man – som jag skrev – gjorde rätt som friade i lördags, och att man borde gjort det även i Eskilstuna.
      Gan inte jättemycket rus, ska sägas.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar