Träffade en travtränare igår som i all hast försökte skaka fram pengar för att köpa en unghäst på auktionen.

Han ringde upp två av sina hästägare för att rigga dessa pengar. På någon minut var saken klar: tränaren fick klartecken till att köpa.

-Vi får nog vara beredda att betala upp mot en halv miljon, berättade tränaren för sina ägare.

Det var helt okej, hästägarna var till och med beredda att satsa ytterligare en peng om det skulle behövas. Men då stretade tränaren emot:

– Jag tycker vi sätter gränsen vid 500.000 kronor.

Tidigare på morgonen hade tränaren besiktigat hästen på Wenngarn. Han gillade både vad han såg och hästens härstamning. Sen åkte tränaren till Axevalla för att köra några lopp.

Där knöt han ihop affären. Efter klartecknet från ägarna gav tränaren en kollega, på plats på Wenngarn, i uppdrag att ropa in hästen. Under förutsättning att priset inte blev över 500.000 kronor.

En dryg timma senare träffade jag en nöjd tränare på Axevallas stallbacke. Hästen var köpt. Och till ännu större glädje var att klubban slogs vid 300.000 kronor.

Tränaren hade inte bara fått en fin häst i träning, han hade också ”sparat” in 200.000 kronor åt sina ägare.

Ja vet inte om det här säger något? Men, kanske ändå. Jämmerropen från auktionen tyder på att det var gott som säljare men ont om köpare. Många hästar förblev osålda och ännu fler såldes för priser som inte ens gav uppfödare en hyfsad nattsömn.

Det är uppenbart att alla garantier om pokalår och en ljusnande framtid inte har fått marknaden att blomstra.

LP

9 KOMMENTARER

  1. Bortsett från ökade kostnader/låga prispengar/osäkerhet om framtiden som såklart spelar stor roll så går nog utvecklingen inom travet åt samma håll som övriga samhället. Det stora blir större och dominerar ännu mer och det andra trängs undan. De flesta vill ha en häst efter Ready, Cash, Bold Eagle, Muscle Hill, Trixton eller en toppmamma osv. Resten ”blir över”..

    Detsamma gäller ägare. Det kanske är bra kortsiktig PR att miljardärer, gamla NHL-proffs och liknande tar allt större plats. Men som ”vanlig” ägare börjar man allt mer ifrågasätta om det är värt det. Varför ska man försöka konkurrera med dessa? Är det ens möjligt? Långsiktigt kan dessa var ett större hot än en räddning för en sport som bygger på bredd och många hästar.

    Sedan gjorde nog säljaren en bättre affär än köparen i det här fallet oavsett. Vad är det man brukar säga. En häst blir aldrig värd mer än då den säljs första gången 🙂

    • Håller fullständigt med dig Jörgen! Frågan är om miljardärernas ”lekstuga” hjälper eller stjälper. Det är en het potatis eftersom många stora framgångsrika tränare ”sitter i knät på dem”
      Man kan säga de trålar marknaden medan övriga får nöja sig med ett metspö o hoppas på napp.

  2. Håller helt med nu med premiechansen så är det ännu större satsning på unghästloppen. Och snart är det som i USA en liten klick med miljonärer som har alla hästar i tre och fyraåringsloppen.

  3. Marknaden känns mättad, förstår inte hur man tror att det skall finnas köpare till alla dessa hästar.

    2005 kostade de tio dyraste auktionshästarna 4.340.000 sammanlagt, vilket blir drygt 5 miljoner i dagens kurs KPI.
    Förra året kostade de tio dyraste totalt 15.050.000.
    Premiechansen i all ära (den kostar också!), men hur mycket har prispengarna stigit 2007-2017? 2007 (när 2004:orna var tre år) var första priset i gulddivisionen 150.000, och det är det fortfarande. Hade det stigit som auktionspriserna så hade det varit dryga 500.000 i guldförsöket idag.

  4. När köparna betalar sina hästar och sätter dem i träning förväntar de sig att 95% av dem kommer att bli förlustaffärer, rent ekonomiskt. Men när säljarna lämnar in sina uppfödningar på auktion känns det lite som att de förväntar sig att 95% av dem ska ha gått runt, redan som 1-åringar, oavsett kvalité på exteriör eller om stamtavlorna är marknadsmässiga. Priserna var trots allt betydligt högre i år än de varit tidigare, pokalårshypen undantagen. Känns som att det mera är förväntningarna än priserna det varit fel på i år.

    Medianpris 2012: 47500 kr
    Medianpris 2013: 45000 kr
    Medianpris 2014: 60000 kr
    Medianpris 2015: 60000 kr
    Medianpris 2016: 80000 kr (pokalårsårgången)
    Medianpris 2017: 70000 kr

  5. Eftersom det i stort sett bara är topp tio som går ihop sig i varje kull så blir efterfrågan på de hästar med störst chans att ingå där desto större, och efterfrågan på dem med liten chans att vara där blir mindre. Det är inget konstigt bakom det.
    Det skall bli mycket intressant att se om höjda prispengar i vardagstravet i kombination med höjda prispengar för unghästar kommer att få fler hästar att ”gå ihop sig” och att man därmed kan få tillbaka efterfrågan på hyggliga hästar med större bredd på stamtavlorna än idag.
    Det går också att med lite mer kreativa propositioner fördela hyggliga prispengar till fler hästar genom att t.ex. stänga några vettigt doterade lopp så att de främsta kulltopparna inte kan dela upp sig och dammsuga marknaden. Men för det krävs ju att man har modet att stå emot hästägare och tränare med kulltopparna i sina stall. Sådant kräver oberoende och ett stort mått av integritet.

  6. Ibland när jag köper häst till hästägarna så brukar jag göra upp affären innan. Det blir en och annan slant i min ficka också:
    Inget fel i det, alla är ju nöjda och glada.

Lämna ett svar till Staketkusken Avbryt

1000 tecken kvar