Very Kronos håller undan för min finalvinnare i uttagningsloppet.

Och då är det alltså ‘Gösta’ som ska in på vågrätt 3.

Ja, ungefär där nånstans hamnar jag till slut när jag tänker på Svenskt Travkriterium. I min personliga backspegel. Kriteriet, det så innerligt märkvärdiga, som ju väntar till helgen, i ännu en upplaga.

I den där parodin av Melodikrysset ni vet, med anledning av sina då och då krystade lösningar – i synnerhet kanske gestaltad i komediserien Hipp Hipp i SVT – som funnits där genom åren. Melodikrysset, som man ju både älskar att hata, hatar att älska och älskar att lösa. Hur tillgjort trevlig Anders Eldeman än må vara där på lördagförmiddagarna. Och hur förbannat lite frukostbrickor man än vinner. Det är aldrig Stockholm. Det är alltid Norberg. Eller Mönsterås. Som plockar hem dom.

Foto: Sveriges Radio

Första Kriteriet jag fattade någonting av var 1983. Från ovanvåningen på Blåbärsstigen 14, i en enkel Philipstereo och Lasse Kinch genom högtalarna från Solvalla. Live i Radiosporten, eller Sportradion som det kanske mer hette på den tiden. Så exotiskt, så mäktigt, och så nära, samtidigt ändå så långt bort. På samma gång. Och Solvalla, så exklusivt det kändes i just det där avståndet. Genom Lasse Kinchs röst. Tillsammans med publiksorlet som så tydligt strömmade igenom etern, hela vägen från Bällstaån ner till Blekinge och det lätt ostädade pojkrummet i sina färgade tapeter och heltäckningsmattor.

Foto: Stalltz.se

Lass Quick (bilden) vann. Jag kommer inte ihåg hur, men minns att det var första gången jag hörde namnet Korpi. Heikki i det här fallet. Som besegrade självaste Stig H Johansson och Quiggin, bara en sån sak. Ganska lätt dessutom. När jag nu läser resultatlistan, med alla årens distans till allting, ser jag att bland annat det kommande årets Derbyvinnare Big Star fanns med i startlistan, lånekörd åt Stig H Johansson av Thomas Nilsson av alla.

Kriteriet kändes stort. Från första stund. Direktsändning i radion!

Året därpå däremot, 1984, vann så Stig H. Med Mack the Knife. 1993 såg jag sedan som nyinflyttad i Stockholm mitt första Kriterium på plats, och fick efter att ha tagit pendeln från Stockholm Södra tre stationer till Sundbyberg på ett snålblåsigt höstkallt Solvalla uppleva Zoogin i det stora genombrottet. När han vann till 20 gånger pengarna för Åke Svanstedt.

Innan dess var det Ina Scot och Kjell P:s klassiska; ”aldrig har någon, någonsin, varit så lycklig – som jag är nu” och efter det har vi dem allihop. Mr Lavec, Hilda Zonett, Conny Nobell och Maharajah. Readly Express och Raja Mirchi. Och så From Above, min älskling genom alla år, som för många en smula oväntat ledde 2001 års upplaga från start till mål. Och man minns årgångar som varit något alldeles extra, som Victory Tilly, Gidde Palema, Home Alone och Lucky Po från 1998, och de som, säg Sans Peur- och Nolteåren … inte varit lika vassa.

Likväl är det alltid just radion och 1983 som poppar upp först när jag tänker på Kriteriet. Kinch. Och Lass Quick. Radion ja, för väl i de tankebanorna är det inte långt bort till att alla tisdagar dyker fram. Alla direktsändningarna av V5-loppen från Jägersro i Radio Malmöhus (som gick att ratta in även i Blekinge) man lyssnade på de gånger man inte åkte ner. Nästan alltid med Gösta Sjöström vid mikrofonen. Och nästan alltid träffades jag och en kompis och lyssnade ihop. En tisdagstradition. Vackert på alla vis. Såväl där och då, som nu i minnet.

Om programtiden räckte till, så fick man också införrapporter inför varje avdelning; om vilket odds hästarna stod i för stunden, hur snacket på Jägers eventuellt gick, vad Gösta möjligen trodde. Men oavsett alltid, alltid loppen i direktsändning – och varje gång var det som om hela världen stannade upp. ”Kommandoordet KLART hörde vi där”, sa Gösta – och så höll man andan.

Gösta Sjöström (bilden) ja. Det var underbart. Och ett självplågeri utan dess like. Samtidigt.
För man visste aldrig, det lärde man sig efter ett tag, när loppet var över. Om det var över. NÄR man kunde säga att det var över.
Ett lopp involverat i Göstas galax var nämligen aldrig över. Inte förrän det var över och ingenting annat än över. Det lärde man sig som sagt. Vissa gånger kunde det vara ljuvligt. Ibland obarmhärtigt smärtsamt bittert.

Man kunde liksom hinna med en high-five med sin kompis, öppna upp både champagnen och ranta runt och bjuda in grannarna för att delta i firandet, där vid den sista V5-avdelningen … under tiden som Gösta höll på att ta ens häst in i mål. Allt var liksom fullständigt klart och hemma och under full kontroll, när plötsligt från ingenstans NR 14 KOMMER LÅNGT UT I BANAN OCH GÅR VÄLDIGT FORT DESSUTOM – OCH VINNER! Och GANSKA LÄTT TILL OCH MED, JADÅ!

På mindre än en sekund kunde en som man trodde funnen V5:a bli nerskrynklad och strimlad i småbitar. I Göstas sällskap.
Det var aldrig över. Förrän det var – över.
Med Gösta.

Likväl älskade man honom. Och studioankaret Torsten von Wachenfeldt, det spelade ingen roll hur mycket handboll från Österportshallen i Ystad och ishockey från Tyringe man tvingades genomlida längs vägen, så älskade man Tisdagskväll med Radio M-sporten. Och Gösta Sjöström.

****

Ja, har det förresten funnits något liknande någon annanstans i landet? Vardagstravlopp i direktsänd radio. Jag känner själv inte till något, gör ni?

****

På söndag är det som sagt dags för en ny upplaga av Svenskt Travkriterium. Loppet som körts sedan 1927.

Min vinnare? Tja, Svante Båths fem hästar till trots är Timo Nurmos undantagstravare Villiam mitt val. Muscle Hill-sonen kvalprestation var – trots förlusten – fenomenal, dessutom utan att riktigt se tömd ut, och man kan väl tänka sig att någon fiffig racerändring är uttänkt till på söndag.

Då får hans motståndare, som det brukar heta, vara bra om de ska besegra honom.
De får vara hiskeligt bra, tror jag.

Och då, då blir det alltså ‘Gösta’ som ska in på vågrätt 3.

Och eftersom det är en del i en dubbelfråga; ‘Österportshallen’ som dessutom i vinkel ska in på lodrätt 8.

Henrik Ingvarsson

9 KOMMENTARER

  1. Kul läsa nostalgi om Kriteriet,Quiggin va en av mina första favorithästar som ung på 80 talet o 84 va mitt första Kriterium på plats på Valla där jag lira Scooter o Kacke som tvåa bakom Mack The Knife i ett starkt fält.
    Såg ju de flesta loppen live sen i ca 20 år o håller med om att 98 upplagan nog va vassast o de 2 Goop vinnarna nog va sämst då.
    Ina Scot va nog mest känslofylld med KjelleP efter Skräckens skräll med Personia 85 med bästa segergesten.

  2. Det gick att lyssna på referat från Bergsåker, på torsdagskvällar i radio, för många år sedan, på den tiden när Bergsåker alltid körde på torsdagar, på den tiden då travbanorna hade ”sin” dag, Jägers på tisdag, krockade med Östersund, men det hade ju ingen påverkan eller inverkan, det var ju publik på båda banorna ändå, och omsättningen räckte till att dela ut ungefär lika mycket i en matlapp då som nu.

  3. Helt underbart skrivet. Det var så det gick till under en glansperiod på Jägersro. Gösta refererade till och med ett kvallopp som lopp 1, men rättade som vanligt elegant till sitt ”misstag”. Det var samma Gösta Sjöström som gjorde Åbergs till en publikfest 1984 (publiken ökade det året från knappt 9000 till nästan 14000. Gösta fanns på stallbacken hela eftermiddagen och berättade direkt i Radio Malmöhus om när stjärnorna anlände, intervjuade publik och förmedlade en magisk stämning en magisk kväll. Gösta Sjöström var dessutom mannen som byggde det moderna hockeymalmö, det som idag heter Redhawks, laget som blir Svenska Mästare någon gång framåt vårkanten. Gösta blev så småningom oersättlig informationsdirektör på PEAB under en glansperiod. OCH är idag fortfarande i mycket hög grad levande. Tack Gösta – och tack Henrik!

  4. Sport igen i radio M!
    Torsten von Wachenfeldt och Gösta Sjöström!
    Det var så man tillbringade tisdagskvällarna på pojkrummet på 80-talet (när man inte var på plats).
    Vilka minnen!
    Kommer ihåg när jag satte min första V5a, hade spikat Kapten Gustav med Tommy Zackrisson, 850 riksdaler in på kontot, stora pengar när man är 14!

  5. För att fortsätta på den nostalgiska linjen: tänk att det funnits en tid när man visade de rätta V5-raderna på de tre storbanorna i Aktuellt, med hästnamn, strukna och utdelningar. Inget jag ser något behov av idag, men blotta tanken på Olle Björklund läsande upp V5-raden gör mig lätt uppspelt.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar