Candy la Marc vinner uttagningslopp till Svenskt Travoaks.

3-0, 3-0, 0-5, 6-0, 3-0, 0-4, 3-0.

Se där, ett ganska stort antal av förra veckans resultat från den första gruppspelsomgången i Champions Leauge-fotbollen.

Och när det framåt våren är dags för, säg kvartsfinaler, ja jag tror de flesta med någorlunda intresse och koll kan skjuta in åtminstone vilka sju av de åtta lagen kommer att vara. Lätt. Redan nu alltså.

Så förutsägbar och pengadriven(dopad) är den.
Det är snudd på att det börjar bli den tradigaste tävlingsturneringen som existerar på denna jord.

Visst, travsporten lutar, som så mycket annat, mer och mer också åt det hållet. Men ändå får vi vara tacksamma att det likväl fortfarande ser ut som det gör. Att en Stefan Persson vinner Oaks. Att Fredrik Persson kvalar in hästar till både Derbyt och Derbystoet; vinner Stochampionatet och slutar tvåa i Derbyt. Ifjol plockade Galactica (bilden) hem Stochampionatet … för att bara ta några exempel.

När det i söndags, i ett kalenderperspektiv alltför tidigt höstkyligt Solvalla, kvalades till Kriteriet och Oaks; så visst, det blev mycket (framförallt)Svante Båth, Peter Untersteiner och Timo Nurmos.
Men också Petri Puro, Mattias Djuse och Helena Burman. Och – Öystein Larsen.

Och inte minst – Lars Marcussen. I synnerhet väldigt mycket Lars Marcussen, den 55-årige amatören från Billund. Ja, för det kan faktiskt ha varit det mest känslosamma jag sett på en travbana. Åtminstone det här året. Lars Marcussens röst i Solvallas vinnarcirkel, som inte bar, tårarna som inte kunde hejdas, de skakande läpparna som inte på minsta vis kunde styras.

Det var det mest äkta jag upplevt på väldigt länge. Människan försökte liksom ta omtag, ”skärpa till sig”, men det gick bara inte. Och om det är svårt att ibland förstå det danska språket, speciellt ”ute-på-landet-varianten”, så vad är då inte ”ute-på-landet-varianten” inkluderat hulkningar.

Vi förstod faktiskt inte ett ord vad han sa. Men vi fattade likväl. Alltihop.

Så snälla, finns där en gud; så se till att Candy la Marc vinner Svenskt Travoaks.

I något så långt ifrån Champions Leauge man skulle kunna komma.

****

Annars då? Jo, det går sin gilla gång.

Efter de aktivas protester på Jägersro förra veckan, så haglar det antal skrivna tecken i klyschor på Svensk Travsport. I något som kan liknas vid ett von oben-aktigt ”så här är det”.

Foto: Tv12

Väldigt lite självkritik. Fortsatt väldigt lite förståelse. Väldigt lite konkret.

När det på Solvallas stallbacke i onsdags förstods vad som inträffade på Jägersro; den historiska ”nu är måttet rågat”-händelsen, så ska det enligt samstämmiga uppgifter ha uppstått spontana applåder. I bland annat tränarrummet.

Men, men – allting är lugnt.

”Vi ska sätta oss ned”.

****

Nog för att det inte är speciellt svårövertalat när vi hör oss för bland aktiva eller andra grupper inom sporten, när det gäller det här med att bli – det hos läsarna synnerligen uppskattade – ”Veckans Gästredaktör”. Här på sajten. De vi tillfrågar är överväldigande positiva, och engagerade. Det värmer mycket.

Med det sagt – folk borde rusa till oss självmant, stå i kö, snudd på betala för att få vara med. För sällan har väl en sådan framgångsträffprocent runt en företeelse existerat. Jag minns under mina år på Travronden; det var knappt någon som till slut ville bli ”Månadens Häst”. Det var liksom snudd på slutet på karriären att bli utnämnd till det, sådan otur frambringade det ofta.

”Veckans Gästredaktör” är hittills dess motsats.

Så – i går tog den just nu aktuelle, André Eklundh, självklart en dubbel på dubbeln i Halmstad.

****

Candy la Marc som sagt, om guden finns. I Oaks.

Annars är väl Dibaba det naturliga. Det är sällan man upplever det hon presterade i söndags. Totalstoppad vid tre tillfällen under slutrundan hon var, sista gången – i sista sväng – snudd på inkluderat galopp.

Det var bland det mest imponerande på bra länge.

****

Till sist, en liten uppgift.

Jag råkade snubbla över en kommande anmälningslista till ett travlopp inom den allra närmaste framtiden. På okänd bana (och pyttelite fake) fast det är väl av mindre betydelse.

Och skulle helt enkelt vilja be om en smärre tjänst. Tacksam i det att få ihop ihop en ranking till denna läckerhet.

Så varsågoda och hugg i vettja.

Anmälda till 15 bakom bilen:
Can Lane
Rex Lane
Muscle Lane
Speedy Face
Saranda Face
Ramses Face
Digital History
Digital Data
Hulk Boko
Higuain Boko
Hillary Boko
Global Raceway
Global Racecourse
Global Repayment
Donato Sisu

Så; kort och gott – en spontan, snabb rank på detta, tack. Och utan att fuskkolla. Överhuvudtaget.

Eller – är det möjligen så att vi behöver prata om kennelnamnen? Jamen, ni minns när Mosaique Face som eventuell 20-oddsare var tvåa i kvalet till Derbyt som fyraåring, och sedan vann hela rasket till 17 gånger. Jag hävdar fortfarande att det liksom inte var undra på, det var ju ingen jävel som visste eller hade koll vem HAN var. Vilken av Face-hästarna det handlade om.

Så som sagt, kennelnamnen?

Henrik Ingvarsson

Foto Solvalla söndag: Kanal75

7 KOMMENTARER

    • Ja, Margareta är överlägset bäst i Sverige på att döpa hästar!
      Alla dessa hästar med kennelnamn är hopplösa att skilja åt. Själv tycker jag de med Kennelnamnet först som Global är de svåraste, fulast är de som blandar svenska och engelska i kennelnamn och tiläggsnamn.

  1. Dibaba, 10,9/sista 1000 med 3:e spår i sista kurvan och stopp vid några hållplatser. Jag håller med dig, den prestationen var obegripligt bra. Kan inte finnas många bättre 3-årsston i världen än henne, i alla fall inte när hon presterar på den nivå hon gjorde i söndags.

  2. Champions Leagus gruppspel är inte till för att skapa stor sport. Det är till för att sprida fotbollen, precis som V75 sprider travet. Det är mestadels samma kuskar, tränare och hästar som vinner varje vecka. Men ibland händer det att någon överraskar, att det inte går som planerat. Och runt om ute i vårt land får dessutom alla de som troget spelar varje vecka äntligen se travstjärnorna, livs levande. På samma sätt fungerar det med att man borta i Karabach nu kommer att få se stjärnor spela där, i ett krigshärjat område som Armenien och Azerbajdzjan strider om.
    Det som skiljer travet från fotbollen är att så få äldre bra hästar byter ägare. Ägarnas kärlek till hästen är större än fotbollsspelares klubbkänsla.

  3. Inte undra på att man har problem att komma ihåg vinnare bara några veckor tillbaka ruggigt tråkiga namn alla heter i stort sett samma namn.

  4. Apropå Jägersros protest, Lindberg säger i sitt veckobrev: ”Om vi vill vara attraktiva i framtiden så behöver vi tänka om. Då behöver vi anpassa oss efter kundernas önskemål. Inte varje enskild kunds önskemål utan majoriteten av kunderna.”

    Undrar nyfiket när de tänker börja med detta? Än så länge har de ju inte lyssnat på kunderna, med tanke på det massiva missnöjet med den sena V75-starten tex… Och det massiva missnöjet när Classic försvann och ersattes med en hemsida som är så krånglig att många tappade intresset och gav upp.

  5. ang.hästnamn när jag hade häst fick man lämna in 3 förslag ! nu har hästnamnen lika många stavelser som knappt går uttala minns en på jägers shesellseashells hur fan kan de gå igenom nä tacka vet jag namn på kallblod.t.o.m Melander sa han dissar långa Namn

Lämna ett svar till Karl Avbryt

1000 tecken kvar