Starten i söndagens Travderby.

Vad är en bra årgång egentligen?

Ja, den diskussionen kommer ständigt upp i travsporten. Om vilken kvalitet en kull, årgång, håller.

Naturligt. Självklart. Jag själv gör det hela tiden. Det är väl också mycket därför vi håller på. För att jämföra, dryfta, värdera, tjafsa lite, spekulera. Annars vore ju allt det här tradigt som attan.

Att jämföra årskullar är ett slags fundament. Måttstock. För nutid. Framtid. Och inte minst, dåtid.

Helvete vad bra 1989:orna var ändå. Lite så.

Och frågan kom såklart upp igen efter Derbyt i går. Lika givet det.
Vad var det här vi fick se? Hur vasst var det? Visst, nytt löpningsrekord och så där, men hur bra var det egentligen?

Nytt rekord. Var det därmed också bäst någonsin?

Kring den frågan tror jag få av oss kläcker fram ett jakande svar.
Men å andra sidan – var det så mediokert som en del vill göra gällande?

Av många reaktioner jag tagit del av är det få som tror på kommande storstjärnor från gårdagens Derbyfält.

Och ur det kan man reflektera kring flera saker:

1. En årgång är ju – självklart – inte bara Derbyfinalfältet. Kanske är det istället Global Trust, klass II-vinnaren i lördags, som är den kommande stjärnan. Inte för att jag kanske tror det, men som ett exempel.

2. Hur ofta kommer det överhuvudtaget stjärnor ur ett Derbyfält längre? I allt väsentligt mindre omfattning vill jag påstå. Nån som ens minns Conlight Ås? Ta en titt ur det senaste decenniets Derbystartlistor och kolla efter vettja.

3. Det blir tydligare för var dag som går att det blir en allt större uppdelning mellan de bästa unghästarna – och äldre elittravare. De som tävlat i elitsammanhang de senaste åren är antingen mycket av sådana som inte varit med helhjärtat i unghästcirkusen, eller importerade hästar (som många av dem heller inte bränts ut som ung).

Kriteriefältet och Derbyditot året därpå rymmer sällan speciellt många med samma namn. Blott två av årets Kungapokalsfinalister fanns med i Derbyt, ja det är snudd på svårt stå pall från vår till höst. Och knappast liksom någon slump att hela tätgänget i söndagens Derby ramlade ur i aktionen till slut…

Det har helt enkelt blivit så att vi valt den här vägen. Oundvikligt möjligen, av ekonomiska skäl – pengarna måste in tidigt – och tendensen lär knappast minska framöver. I alla nya unghästpengar som till exempel kommer in i nästa års pokalår (om det nu inträffar), inte minst.
Det har sagts förr, men växlarna dras numera … snabbt.

När jag nyligen lugnt resonerade ställde frågan om korta E3 möjligen kunde vara ett lopp för mycket i just denna unghästcirkus, för att dämpa tendensen möjligen en aning, så blev det blandade reaktioner. Och såklart blev man på sina håll kallad ”kritiker”. Till exempel i E3-finalarrangören Rommes banprogram, av de ansvariga för löpningen. Ja, är det förresten inte konstigt med travsporten, den här branschen, att minsta reflektion ska tolkas som ”kritik”. När det mesta mer – istället för att bara ”blunda och köra” – handlar om att tänka: hur göra travsporten bäst? Hur gör vi den mest attraktiv, mest djurskyddande, mest … trivsam. Så bra och tilldragande som möjligt.

Är det den här vägen vi bestämmer, är det den allt bredare unghäststigen som gäller, som vi vill ha, ja då är det liksom så.
Som sagt, stora ekonomiska krafter gör det förmodligen oundvikligt.

Men i kombination med att till exempel så många, av oklar och ofattbar anledning, anser att skotvång för treåringar skulle vara typ det värsta som skulle kunna inträffa i detta vårt jordeliv så … räkna inte med särdeles många stjärnor ur Derbyfälten framöver heller.

Jag skulle bli förvånad om de snarare inte blir än fler undantag i framtiden.

Och därmed allt svårare att säga vad som är en bra eller mindre bra årgång…

Henrik Ingvarsson

13 KOMMENTARER

  1. En måttstock torde vara just ”jämnheten” i årets upplaga och avståndet från 1-11:an i mål.

    Vad är sannolikheten för att årets kull skulle innehålla 11 blivande kanoner när dessutom 2-3 av de allra vassaste 4-åringarna inte va med?

    Sen kan man dock inte bortse från att det säkert finns utveckling kvar i en handfull av årets deltagare. Vart det tar vägen får vi snällt vänta och se till åtminstone nästa år.

  2. Det ligger nog tyvärr ganska mycket sanning i flera av dina reflektioner. Med det sagt. En felfri Rajesh Face hade troligtvis bjudit på en grym uppvisning i spets, och kanske putsat löpningsrekordet med en halv sekund.

  3. Helt klart har du en poäng Henrik.
    Det jag ofta funderar på när det gäller barfota är följande:
    I USA där 2-åringar presterar topptider som vi bara kan drömma om så finns det ingen barfotadebatt ö h t.
    Inte bland 3-åringar heller.
    Det beror ju på att de inte kör barfota därborta, bortsett från några svensk tränare vill säga.
    Så varför måste då våra tränare riva av skorna för att få hästarna maximala?
    Den 50:nde snabbaste 2-åringen på lista från USTA har ett vinnarrekord på 1.12,3.
    Och då pratar vi BARA vinnarrekord!
    Barfotatider?
    NOPE!

  4. Anledningen till att få hästar ur derbykullarna blir elithästar är helt och hållet pkt 3 i Henriks sammanställning ovan. Hur många tränare vågar säga till sin hästägare som satsat kanske 0,5-1 miljon att hästen inte är riktig färdig och borde stå över unghästloppen ? Om man ser till humanidrotten så blommar en del upp först i 25-årsåldern och det borde vara samma sak när det gäller hästar, några behöver längre tid. Det är väl en orsak till att Puro äger de flesta hästar själv eller delvis, känner han att en häst inte är färdig så startar den inte. Styrmedlet är pengar och eftersom allt mer styrs över till unghästloppen så är utvecklingen ofrånkomlig. Samtidigt förstår man den enskilde hästägaren, vem vill betala träningsavgifter upp till 6-7 årsåldern för att hästen högst eventuellt utvecklas till en stjärna ? Det hela är en omöjlig ekvation.

  5. Jag hör till de som, om inte dömt ut årets fyraåringsårgång så i alla fall ifrågasatt klassen. Därvidlag är förstås deltagande i derbyts finalfält bara en av flera en indikatorer, det finns ju en del som smyger under radarn oavsett om det är en bra årgång eller ej. (Diamanten hör väl till de som man gärna hade sett i fältet, till exempel.)

    Såg att den norske experten Erling Elvenes tvittrar att åtminstone fem deltagare ur det norska derbyt i år (som inte körts ännu) hade platsat i det svenska, och det är nog i så fall fler än i en snittårgång på båda sidor kölen.

    Så min känsla är nog att Ågerup och Ågren lugnt kan fortsätta att handla elitloppshästar i USA, för det kan dröja innan det kommer fram någon hotande svensk aspirant de närmaste åren (med undantag av Readly Express och Cash Crowe).

  6. titta lite i listan över vinnare; 2 årgångar mellan Queen L och Ina Scot, 3 till Remington Crown, 1 till Victory Tilly, 1 till Hilda Zonett/From Above, 2 till Conny Nobell, därefter 4 i rad: Comander Crowe, Sahara Dynamite, Maharajah, Joke Face, 2 till Mosaique Face och 2 till Readly Express.
    Hyggligt jämn trend av Derby-vinnare som utvecklas till stjärnor som äldre? Platsar Sahara Dynamite på listan? Ska Tsar d’Inverne vara med? Pato? St Göran, Drewbi, San Rival och Utini är väl ‘gamla vinnare’ som inte gjorde mycket väsen av sig som äldre?
    etc

  7. Inget fel på den här årgången bara en häst som är enormt överreklamerad. Blivande stjärnor kommer cyber lane policy of truth
    Och global trustworty alla bli. Dom är startsnabba distansstarka och reglerbara i loppen. Finns inget som talar emot den trion

  8. Alla s.k. experter snackade innan loppet om hur bra Rajesh Face är. Nu har hästen gått barfota två starter, vilket skulle ge en enorm växel. I Derbyfinalen mötte han helt andra hästar än i kvalet (där han vinkades fram till spets och fick gå i det tempot som passade honom) och var där chanslös över helt passande distans. Jag vet att han galopperade men han tappade egentligen mest position…desutom har han lättare att slå ihop när han inte får bestämma tempot själv. Att Rajesh skulle bli en framtida stjärna förstår jag ingenting av, vad får er att tro det? Nu räckte han inte över lång distans, och över medel/kort är han ju chanslös.

  9. I en allt mer kritisk ton mot hur vi håller hästar så tror åtminstone inte jag att ökade satsningar på unghästlopp kommer få kritiska röster att tystas. Vad ger det för signaler till människor utanför travet när dom råkar läsa att startlistorna består av hästar som är 2-3-4 år och att dom efter fyraårs säsongen är körda i botten? Oroväckande är vad det är. Det kommer att ge ökad misstro och starkare förakt mot alla som sysselsätter sig med trav. Folk utanför travet behöver se och höra talas om namn som återkommer långt efter fyraårs säsongen. Så att folk förstår att det är hästarna vi tycker om först och pengarna sen. Det är trots allt djur vi håller på med.

  10. En sak man kan kolla med blivande äldre stjärnor är Svante Båths och Timo Nurmos statistik. Dom tränar unghästarna stenhårt, därför har dom Heller inga äldre stjärnor.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar