Foto: Kanal75

Alla har vi varit med om det.

Det där ögonblicket, den där isande sekunden när kroppen stelnar och världen stannar. Tiden, allt. Man varken hör eller ser. När magen i samma moment ilar, vänder sig ut och in och slår volter på samma gång.

Momentet när man inser. FÖR HELVETES JÄVLAR.
När kroppen inte bär en och huvudet skriker.

Mammas jämna födelsedag. Barnets läkartid som vi väntat på i fem månader eller när man bara inser att man låst sig ute och MÅSTE in.

Jag missade att packa in en väska i hyrbilen vid ilastning inför en långresa för ett par år sedan. I den fanns bland annat min dator; med precis allting i. Alla jobbgrejer, alla foton, alla ljudfiler, alla … ALLT. Inte hela livet, men snudd på. Och ingen backup gjord … det hade jag … GLÖMT. Och lite plånbok och annat smått och gott var det också.

Vi hade kört hela vägen, 70 mil, när jag kom på det. Upptäckte det hela. När jag kom på att väskan nog … ahhh! … blivit kvar på trottoaren hemma i stan. Ett halvt avlångt land bort.

DET HUGGET I HELA KROPPEN. Magen och ja allt, ni vet.

Ändå måste det vara en västanfläkt jämfört med den panik Petri Salmela var med om den här förmiddagen. Jag måste erkänna att jag inte reagerade på att just Makethemark inte fanns med i Derbykvalslistan när jag ögnade igenom den vid halvtio-tiden. Men det har visat sig nu att han alltså inte gjorde det.

Petri Salmela … glömde helt enkelt bort. Sitt livs Derbychans. Ägarnas livs Derbychans. Det största vi har. Travkarriärens möjlighet. Och det är ju inte så att det är vilken häst som helst, vi pratar en av kullens hetaste. En och annan har sett honom som en av de absolut största segerkandidaterna.

Men. Petri glömde.

Så som vi alla som sagt gjort. Och gör. Mest hela tiden, som väl är oftast mer kring mer triviala saker.

Det går såklart att argumentera för att det här FÅR man bara inte glömma. Nu för tiden kan man ju anmäla på nätet långt i förväg, dessutom. När som helst. Det har funnits precis alla möjligheter under lång tid. Men till slut tog Petri alltså fel på dag.
– Jag var 100 procent säker på att anmälningen var i morgon (torsdag), något det normalt sett är om hästen ska starta onsdag nästa vecka. I måndags satt jag och jobbade med anmälningar men läste helt enkelt fel och tyvärr hade jag inte klickat i honom på förhand som man ofta gör, säger Petri till Trravronden.

Och fortsätter kring hur han mår och har tagit det:
– Huvudvärken släpper inte, jag får nog säga att det här är det jobbigaste jag varit med om i min hästkarriär. Klart att det var jobbigt att tappa någon bra häst för många år sedan eller att man fick ta bort en lovande häst, men det här var det bara jag som kunde påverka, men man är bara människa.

Och det är väl där vi landar.

Att vi är människor.

Ja det räcker med att bara snudda vid tanken om vilka saker som sattes i rörelse i Petri Salmelas kropp där på förmiddagen, efter ett par timmars – lyckligt ovetandes – körande på träningsbanorna mitt under den tid då anmälningsklockslaget slogs, och ögonblicket när han insåg.

För att känna den varmaste sympatin.

Henrik Ingvarsson

15 KOMMENTARER

    • Förresten, det borde väl inträffat tidigare, i någon form? Persson har väl om inte annat ett hyfsat minnesarkiv att gräva ur.
      Ursäkta en historielös…

    • Har haft en hel del med Petri att göra, några år tillbaka i tiden, och skriver under med min allra snyggaste signatur – hårt jobbande hedersman.
      Dessutom alltid hjälpsam, helt enkelt en hygglig karl, som GW skulle sagt.
      Känner mycket med och för honom just nu, men det är väldigt mänskligt att glömma och samtidigt befriande att läsa att han inte skyller på något eller någon annan.
      Det beteendet är precis den Petri jag ”kände” förr om åren.

  1. Varför ringde inte Jägeresro upp Petri, skamm till Jägerersro hade man glömt Maharadja? Knabbats det käns som att det är en symbolhandling från Jägersro

    • Bara väntade på en kommentar som din. Det slår aldrig fel. Tanken att det är hästägarna som drabbas slog dig förstås aldrig.

    • Vken empatilös kommentar!
      Bra skrivet, känner verkligen för Petri! Apropå portföljen, I ungdomen så hade jag jobbat under 2 sommarlov för att göra en interrailresa. åkt in till Centralen I Stockholm och köpt kort och växlat in alla pengarna. Fick för mig att väga på en våg där och la plånboken ovanpå vågen och gick sedan iväg. Kom på när jag skulle visa biljett vid t-banan och kom på det. Precis samma känsla som Henrik skrev. På Centralen fanns väl inte enbart hedervärda medborgare ens på 70-talet men plånboken låg kvar.

      Jag var alltså inte värd att åka men jag åkte ändå och hade mycket trevligt!

  2. En historia från förr var när ”slaktbilen” kom för att hämta en häst hos en välkänd travtränare. Tränaren hämtade hästen och bilen åkte iväg. Tränaren upptäckte senare att han skickat en av stallets större talanger och inte den som avsågs. Detta är kanske ingen tröst för Petri, men det kunde ha varit värre!

  3. Och sen hans treårsstjärna Hesiod tagen ur loppet av kusken Uffe Ohlsson efter provstarterna, vilken f-cking onsdag för Salmela…

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar