Marginalerna, de ofta overkligt små i travsporten, smulades i årets Stochampionatet ner närmast till mikronivåer.
Så mycket var det. Som hände. Som allting handlade om, kretsade kring.

Med Cash Crowes agerande, hennes känslighet i munnen, bettet som kretsen kring hästen inte hittade rätt med/inte fungerade. Med allt som hände kring hennes galopp efter ungefär halva distansen, det som Ultra Bright och Darling Mearas totalt från ingenstans råkade ut för; med luckor som inte kom, som kom, som kom i tid, som inte kom i tid. Där Ultra Bright hittade rätt trots strulet, där Darling Mearas inte gjorde det, åtminstone på tok för sent för att hinna vinna loppet. Det som var Stefan Perssons stora slag i livet.

Och så alla känslor. Johnny Takters obeskrivliga besvikelse efter galoppen med Cash Crowe. Fredrik Perssons självklara euforiska segerglädje. Stefan Perssons … – ska vi kalla det för det – nyktra syn på händelseförloppet. Det som för hans del förvandlades från den kalkylerade ledningen till tredje inner innan det var färdigt (och möjligen kan man diskutera Christoffer Erikssons spårbyte i ”Cash Crowe-incidenten”).
Ja, även Kim Eriksson, som var den som blev vinnaren ur händelsen ingen kunde förutse, och som länge faktiskt såg att ha loppet i hamn med Veijo Heiskanens Schatzi Fayline, den eventuella 60-oddsaren från spår tolv liksom, känner nog ett och annat i sin kropp efter den här dagen.

Stochampionatet 2017 visade återigen att precis allting kan hända i travsport. Det visade hela spektrat av dess tjusning. Ska man visa upp en instruktionsfilm om dramatik och spänning och om vad idrott handlar om så kan man med gott samvete välja det här loppet, just det här idrottsliga tillfället.

Lägger man dessutom på detaljen ”små marginaler” så kan man slå på den i slow motion – och köra på repeat.

Och – inte minst – så visade Stochampionatet 2017 också att det här mycket riktigt är en utsökt kull.
Att det kan vara den bästa upplagan som körts, inte bara då för att det blev svenskt rekord; 1.12,9a/2.640 meter.

Där en Persson, Fredrik, hade – just det – marginalerna, flytet på sin sida. Med fantastiska Ultra Bright.

Där en annan, Stefan … fick mycket emot sig. Efter att det mesta klaffat för Halmstadtränaren och Skarasonen under den gångna helgen … så vände det när det gällde som mest (även om hans finalist ju faktiskt till slut var tvåa i mål, det får vi inte glömma). Med den lika underbara Darling Mearas.

Ja, Stochampionatet 2017 blev onekligen ett lopp vi sent ska glömma.
Ett som – som sagt – gav de berömda ”marginalerna” ett värdigt ansikte.

Henrik Ingvarsson

 

8 KOMMENTARER

  1. Darling Mearas tjänade faktiskt 1,2 miljoner i loppet, hade Cash Crowe inte felat så hade DM knappast varit bättre än tvåa. Visst kunde DM varit den som haft turen och kommit ur situationen bättre men det finns andra värre scenarier som resulterat i sämre placering. Stefan P har enligt min syn haft en succehelg med flera segrar och borde vara nöjd, med ett begränsat material så flyttar han fram positionerna. Titta på de som de senaste åren rensat rent på de dyraste och bäst härstammade hästarna på auktionerna ( Roger W m.fl), hästägarna där har det tungt. Stefan P, Fredrik P, Hans R visar att det går att få fram bra hästar utan miljonköp.

    Undrar hur Puro mår, äger hästen själv och 3 miljoner i potten att då se en galopp i ledningen glömmer han nog inte i första taget.

  2. Perssongrabbarna får tacka Kim Eriksson som eldar järnet sista 7-800 o därmed splittrar fältet och förlorar loppet, ingen Örjanstyrning direkt..

  3. För övrigt är det ett skämt att det 2017 inte finns ett extra spår på samtliga banor där hästar som galopperar på innespår kan ta vägen. Ur rättvise och säkerhetsskäl borde aktiva kräva detta omgående.

    • Det är inte det enda som saknas på Axevalla. Förr i tiden var Axevallas stallbacke en oas i grönt.
      Utsedd av Uno Swed en gång i tiden till Sveriges gemytligaste stallbacke med alléer och grönområde.
      Nu har någon tydligen bestämt att stallbacken skall var en enda stor dammig grusplan!
      Vem fasen har fattat detta erbarmliga beslut?

  4. Förstår inte riktigt kritiken mot JT. Hans häst galopperar och det första man gör är väl att försöka få hästen i trav om det går. Bara efter några sekunder inser Johnny det hopplösa i det och styr ner för att släppa förbi de andra hästarna. Kim släpper inte ut honom. Det första han tänker när CC galopperar är väl inte. Herregud SP sitter i rygg, Han måste få en rättvis och fördelaktig deal nu när jag är borta ur leken. Hade han istället piskat på hästen i full galopp för att ta sig ur fältet hade kritiken inte varit nådig. Inga böter blev det. Jag har sett tusentals travlopp där samma scenario utspelas. Dessvärre var Per Skoglund på sitt sämsta humör med sin ryggsäck av pedagogiska leksaker och idiotfrågor som han inte förstår att släppa. Tillman sa gång på gång att det är svårt att veta vad som är bäst när man ska ta ut en galopperande häst ur fältet. Men den tondöva PS skulle veva sekvenser och ha förklaringar som inte ens Nicke Nyfiken orkar lyssna på.

    • Jag delar helt Din uppfattning ,Undrar också hur länge Per Skoglund skall få hålla på. Mannen är ju rent av pinsam med sitt svammel. Som tur är omges han av ett flertal kunniga och sakliga reportrar som räddar tillställningen.

  5. Vet inte hur många ggr jag har skrivit på detta forum att Per Skoglund är värdelös.
    Men idag var han faktiskt ännu sämre….

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar