Helt ärligt har jag nästan trott att det var på väg att ta slut. Att det skulle vara över.
Med alla om och men och några om och några men till … som varit. Som man har förstått funnits där.

För den så känsliga. Så på många sätt oroliga. Sjukdoms- och skadedrabbade.

Och fullkomligt underbara. Ljuvliga.

Delicious U.S.

Hon är som Francesco Totti varit för mig under alla dessa år. En som jag alltid varit orolig för, velat så mycket för, att alla andra också skulle tycka om, förstå hur han bra han var, ”såg ni skarven!”. Jag glömmer aldrig när han i VM 2006 skulle slå den där straffen mot Australien, efter sitt skadehelvete till vår han hade haft, inte fulltränad som han var, inte ens startspelare, men så kom han in mot slutet och det var det sista som skulle ske i matchen, och mål innebära avancemang, miss ännu ett landslagsmisslyckande som ni säkert minns att det tidigare hade varit för honom, ja det var så mycket himmel eller helvete, svart eller vitt och allt eller inget i det där ögonblicket att det var svårt att göra
gradskillnaderna mätbara. Så långt var det mellan ytterligheterna.

Och där stod han. Framför fullsatta läktare och hela världens kameror som zoomade in hans ögon. I en sekvens och ett ögonblick då fotbolls-Italien och alla som kände som jag gjorde blev till en stund där tiden upphörde att existera. Där allt annat stannade av. De hade kunna släppa en bomb på gatan utanför, jag hade inte hört den.

Och så klev han fram.

Foto: FILMEN OM OLLE LJUNGSTRÖM

Eller som för Olle Ljungström under lika många år. Alla dessa tankar jag haft om en person jag aldrig träffat.
”Hur mår han? Vad har han nu hittat på? Han ÄR faktiskt en god människa, det vill jag ändå säga, och sjunga kan han FAN också, det är bara ni som inte fattar … men snälla människa … ta hand om dig nu. Var rädd om dig – och när spelar du nästa gång, visst blir det av någon gång till. Men framförallt, var rädd om dig”.

Så ungefär har det varit.

Och så, så är det med Daniel Redéns Delicious också, om jag får kliva ur objektivitetssynen för ett ögonblick. Och är öppen med att jag gör det.

Det är hur hon mår. Hur statusen är. Hur hon ser ut, vilken spänst hon har, hur aktionen flyter, hur magen reagerar, hur tog hon loppet, senaste jobbet, ”jamen minns ni inte alla lopp hon gjorde, de trippla världsrekorden 2015, FATTAR NI INTE HUR BRA HON ÄR”?

Och hur skulle hon efter denna skakiga vår komma ifrån det där Elitloppsförsöket. Som inte optimalt förberedd hon var; manglingen, den närmast asvalterande slaget av kross Bold Eagle utförde mot henne?

Ja, är det över för gott nu trots allt?

Det var det alltså inte.
I Bollnäs – var annars? – i går var det dags igen. För oron, ängsligheten och nervositeten att släppas fram. Vilja-henne-i-alla-lägen-väl-knappen att slås på ännu en gång.

Foto: ATG LIVE

Och visst såg det bra ut, gjorde det inte? Säg att det gjorde det. Spänsten, kraften över mål, var det inte rent av det rappaste på länge? Den där sista kicken, visst var den om inte till hundra så snudd på tillbaka? Och Örjan, visst lät han nöjd, till och med lite extra?
– Det är en helt sagolik individ. Jätteroligt att hon är på g igen, som han ju uttryckte det efteråt.

Hur mår hon idag då?
Bra, sägs det. Väldigt bra.

Nästa lopp då. Om allt nu är fortsatt väl alltså, om precis allting förlöper som det ska framöver, med magen, med oron, med formen, med benen, med allt.

Då blir det nog Årjäng, det lär vara grundtipset.

Och väl där, om vi nu kommer så långt alltså, kan vi fortsätta oroa våra kroppar ur led.

Det var ändå för himmelens väl.
Och fullständigt underbart.

Henrik Ingvarsson

7 KOMMENTARER

  1. Så väl uttryckt! En stor del av att travet handlar om att beröras och att bry sig. Som dagen innan på samma bana när lilla åttaåriga Idun överraskande kommer in som tvåa i Sto-SM för kallblod. Eller på Bergsåker i helgen då alla unghästarna stod i fokus men det hela inleds med att tioåriga Beau Mac är tillbaka och slår av delar av eliten. Travet ger oss inte gåshud, det sitter djupare än så…

  2. Totti la ingen straff i finalen vad jag minns, utbytt tidigare? Zidanes skallning något jag aldrig glömmer. Pirlo var grym oxå.

  3. Ja får hon bara starta på och inte vara ifrån för länge mellan starterna så borde toppformen komma snart,och sen kör man barfota på det så blir hon flygandes 🙂 1.08 sista 3-400m igår med skor på,så nog är hon på gång,och hon gick som sagt ändå 1.09,2 i elitloppsförsöket och det är få hästar som kan göra det så 😉

  4. Helt klart att hon va fin , men de va ett gäng löss . Ställs hon mot lite motstånd som kör hela vägen, så är hon sårbar har väl inte gjort så många lopp mot världseliten … ( vecka ut , vecka in.. )

Lämna ett svar till ingvarsson Avbryt

1000 tecken kvar