Ett meddelande från en vän en stund efter gårdagens V75-tävlingar i Kalmar lyder:
Om jag så hade haft 30 streck i guld hade jag inte haft med B.B.S.Sugarlight”.

Nu är 30 ganska mycket, det måste man säga; och använder man sig inte av ett av de där reduceringsprogrammen som finns på marknaden (typ … Joker…) där det finns en funktion som heter ”faktor” och innebär att man kan plussa på streck på en och samma häst i ett enstaka lopp, så … ja.

30 är 30.

Men jag förstår samtidigt hen fullt ut. Budskapet.

Och när B.B.S.Sugarlight kort före start var nedtryckt i sju gånger på toton var jag till samma person nära att skicka något jag också … nåt larvigt om hur i herrans namn och så vidare. Sju gånger! Från bricka elva! På B.B.S.Sugarlight!

Några minuter senare hade den svenskfödde norsktränade sagohästen – får vi väl ändå kalla honom – studsat runt hela gänget … i överlägsen stil. På den näst snabbaste segertiden han överhuvudtaget sprungit. Låt vara i ett lopp som blev lämpligt, rätt billigt och allt det där. Men likväl.
Det blev bara ännu ett i raden av bevis på att man – gudskelov – väldigt ofta har fel i den här världen. I den här sporten. Precis som kring så mycket annat i livet.

När B.B.S.Sugarlight gick från medhängare i låg klass till stjärna på en kafferast för tre år sedan var det häpnadsväckande. En av de mest monstruösa förvandlingar vi skådat. 2015 var det sedan hans stora år, med seger i Olympiatravet och Oslo Grand Prix, och tänk att
han dessutom till exempel var spelad till 21 för tio i ett av elitloppsförsöken. Ifjol hade Fredrik Solbergs gunstling det lite tyngre, men likväl blev det några gulddivisionssegrar och en större triumf i Holland.
Och så i år då: till synes aningen livlös.
Det har känts, från sidan, som om det sjungits på den berömda sista.

Just när vi började tro det som mest. Då blixtrade han till.
Och trots att jag hade fel härifrån och ända till månen så blev jag glad. Över att se honom just studsa fram igen.

Blank och fin. Fräsch. Glad, vältravande. Lite till skillnad från till exempel Nuncio, en annan häst vi diskuterat ett eventuellt närmande av tävlingsslut för de senaste dagarna.

Och som Fredrik Solberg uttryckte efteråt. B.B.S.Sugarlight, den åttaårige valacken, kanske inte duger mot världstoppen framöver, den tiden kanske trots allt är förbi. Men att, som Solberg som sagt sa: ”att åka runt och tävla i den svenska ‘vanliga’ gulddivisionen är inte så dåligt det heller, jag är fortfarande ute på min dröm, på mitt äventyr”.

Nej, det är verkligen inte så tokigt det heller.
Särskilt som sagt inte i det skick han visades upp i under denna midsommar i Kalmar.

Och nästa gång kanske vi petar med honom på si där där 30 streck till och med.

_____

Fredrik Solberg uttryckte förresten också sin beundran för sin kusk, för dagen debutanten på B.B.S.Sugarlight: Kevin Oscarsson.
En körsven som Solberg efteråt utsåg som en potentiell dominant i toppen i framtiden. En riktig kusksuperstar kort och gott.

Oavsett vilket känns det som om vi efter ett litet vakuum, med samma gamla gäng som
dominerat i åratal, nu verkligen har ett nytt litet tjok toppdrivers på gång. Som utmanar de gamla stötarna.
Christoffer Eriksson som redan är där, Kim Eriksson, Kevin. Adrian Kolgjini och någon ytterligare kanske.

Det man saknar är en kvinna som kan ta det där ordentliga klivet. Något som hade varit fantastiskt uppfriskande. Välgörande på precis alla sätt.
Jennifer Tillman har varit och nosat, glädjande nog deltagit i de allra största sammanhangen, men inte riktigt kunnat plocka det sista (och kanske inte velat offra allt heller).

Sandra Eriksson har händerna, känslan, men syns för lite där långt uppe i norr hon huserar. Vi har Kim Moberg (bilden), Henriette Larsen, Clara Jonasson och några till som visar potential, men som har en bit väg kvar till toppen. Till att bli uppringd av en tränare till en stjärnhäst i ärendet att köra deras häst i ett större lopp.

Den dagen längtar jag till.

Henrik Ingvarsson

Till sist: och apropå kuskar, så vann ”åldermannen” och viljemaskinen Kaj Widell med den alldeles förtjusande oefterhärmlige Spitcam Jubb, Micael Brobergs älskling, i Kalmar. Kaj, som till nästa helgs V75-tävlingar å ena sidan petats från Magnus Träffs succéhästar, som han tidigare varit ordinarie på men inte kunde köra i samband med att han nyligen var
avstängd. Å andra får han chansen bakom Hans R Strömbergs On Track Piraten. Det svänger…

Foto: KANAL75

14 KOMMENTARER

  1. Apropå ingenting så ifrågasatte spelexperten PA Johansson i dagens Ea Kuriren ST o hur dom planerat tävlingarna för Solvallas tränare när Valla banan görs om.
    Dom banor i närheten som Örebro, Eskilstuna o Gävle har knappt en enda tävlingsdag samtidigt som Solvalla läggs om.
    Detta gör såklart att Vallas tränare måste ge sig iväg längre o tävla än vad som borde vara fallet.
    Självklart borde dessa 3 banor fått lite flera tävlingsdagar när Valla är satt ur spel o med tanke på att den banan har väldigt många tävlingshästar.
    Sen när Valla är igång igen så har Örebro, Gävle o Eskilstuna fler tävlingsdagar igen…
    Det här med att tänka logiskt är kanske inte ST´s kännetecken…

  2. Jag gillar verkligen Fredrik Solbergs glädje över sin häst oavsett om det är framgångar som igår eller större lopp han vunnit . Igår var det lite av den ”gamle” B.B.S.Sugarlight igen på banan.

  3. Tycker det känns obehagligt att Kaj inte kör Träffs hästar i finalen pga en galen avstängning, men sammanhållning och ryggrad hos aktiva är något det mest pratas om i tillrättalagda intervjer, säkert bara för att få vinning och pk-poäng för egen del.
    Kusk-horerie har i verkligheten tyvärr inga gränser, med något enstaka undantag.

      • Så du menar att en tränare inte ska få välja kusk till sina hästar? Märklig åsikt i så fall.
        För övrigt kör Kajan åt Strömberg i Klass I-finalen, man kan nog tro att det ingick i samma ”paket” som att han kör Piraten i Guld. Att Träff då väljer Erik på båda sina finalhästar känns helt rimligt.

        • Klart tränare får välja, men att JT inte är tillgänglig var mer en slumpens skörd, och då blev det trevligt nog Kw på OTP o TW,
          Men det visste knappast EA när han tackade ja.

          • Om du tittar på anmälningslistorna, så har Träff inte med Kajan som alternativ på sina hästar. Han visste att denne redan valt Strömbergs hästar. Därför satte han upp Erik.

          • Så kan det givetvis vara men vad jag fick info om (i andra hand, kan därför inte gå i ed på detta) var att Strömberg sent fick beskedet att Johnny var upptagen med annat och därför föreslogs Kaj som kusk, och att Träff redan hade satt upp Erik, men som sagt andrahandsuppgifter.
            Men oavsett vilket i det här fallet har jag via min fars hästar fått uppleva den tveksamma ”moralen” kuskar emellan, att det i många fall tiggs styrningar till varje pris bakom andras ryggar, vilket jag inte tycker är okej. Speciellt inte då det låter på ett annat sätt utåt, mer tillrättalagt om man säger så.

  4. Kapaciteten hos byråkraterna lämnar mycket att önska , dessvärre inte endast inom hästsporten, vilket likväl inte är någon ursäkt, endast en förklaring samt jämförelse.

  5. Jag ska inte försvara Träffs val av kusk på lördag men är det inte så att den kusk som kvalat in hästen till finalen också brukar få köra. Daniel Reden har tyckt så när han satt upp kusk lite oväntat, spontant känns det inte så konstigt. Någon schism tror jag inte föreligger, Kaj körde Träffs häst idag på Bollnäs i V4-1 ( seger). Men visst är det tufft att vara lånekusk under de 4 stora, att ta ett par veckors semester är en uppenbar risk.

  6. Du har nämnt några namn på kommande ”löpkuskar” lite sorgligt samtidigt som jag förstår att du känner dig mer eller mindre tvingad att nämna några tjejer som spelar i korpen jämfört med exempel Oskar J, Oskar Kylin-B, Mads H och flera andra.
    Hoppas att du tar till och vara objektiv i fortsättningen.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar