Trottosport finkammar ju som ni läsare möjligen känner till fyraåringskullen det här året.

Den så högklassiga. Jämna. Täta, vackra, spännande, fina, ja den har liksom det mesta. Jag kanske, jag är medveten om det, rent av är FÖR besatt av den. Men jag högaktar den verkligen. Tror att vi kan vänta oss en mängd kommande elittoppar ur den. Jubileumspokalen i augusti nästa år, ja jävlar alltså säger jag bara. Det är ett löfte redan nu.

De – fyraåringarna alltså – har varit ute den ena efter den andra under midsommarveckan som gått, och det blir en ny Derbyranking till veckan som kommer. Fast innan dess … Rajesh Face, fortsatt med sina järnskor på hovarna, gick först med spelande öron över mål i Eskilstuna i onsdags. Just över Derbydistansen. I ett billigt lopp förvisso; och Deimos Racing vann en ännu beskedligare tillställning i Skellefteå i går midsommardag, och några timmar tidigare ledde Policy of Truth hela vägen och även det av småbillig och (lite väl?)avstannande karaktär ett Breeders Crown-försök i Rättvik. Där Dartagnan Sisu också gjorde det vettigt och kanske i synnerhet Global Trustworthy efter sitt väldigt långa uppehåll ända sedan Kriteriet ifjol svarade för en storstilad insats. I sin årsdebut. Som ytterst gott långspurtande till sjätteplatsen efter ett fullkomligt hopplöst löpningsförlopp han gjorde.

Säg så här: man har inte fått minskade förväntningar inför första söndagen i september efter de senaste dagarna.

Eller för den delen kommande årens storlopp…

Annars, herre gud, det varken går att komma ifrån eller värja sig. Det var lite som när man blir knockad av en livemusikupplevelse, så där fullkomligt sänkt, fullkomligt hänförd; eller som när man tagit en Derbyseger på en fullsatt, kaosig fotbollsläktare.

Midsommarhelgens varmaste, vackraste, rusigaste stund var tveklöst den från Vincennes i fredags kväll. På självaste midsommarafton. När den lilla Solvallatränaren Anna-Karin Rundqvists Bison Spiro, alldeles ypperligt förvaltad av Pierre Vercruysse på Vincennes stora bana, sopade rent och lite till i ett sexåringslopp.

Inte smått poetiskt bara för att det alldeles särdeles perfekt passade in i vår sajts nya bildredaktör-serie, där Anna-Karin blev först ut denna vecka.
Utan för att … får man säga så … det i synnerhet visade att allting fortfarande är möjligt i den här sporten.

När vi mer och mer pratar om att allt färre vinner allt fler lopp. Att toppskiktet drar ifrån. Att den där tradiga plånboken betyder mer och mer för dag som skrider.

Så visade Anna-Karin och hennes man Jonas (vilka driver stallet tillsammans) – att: det går! Det är möjligt att ha ett litet stall, med små resurser, och åka ner till … jag ska inte skriva det småtöntiga lejonkulan, men ni fattar … ner till mäktiga Vincennes – och fixa det.

Det känns otroligt viktigt att vi får bevis och smak för det lite då och då. Elementärt rent av. De där lite uttjatade drömmarna det brukar pratas om, men det är ju trots allt så.

Och i ett sådant läge; mitt i midsommarfesten som kvar hemma i Sverige som Anna-Karins man Jonas var. Ja då är det klart att man, möjligen efter någon välförtjänt snaps under vägen, när just den där drömmen slår in, när slitet betalar sig, när det … ja, fan … det här går ju … Att man då får – och ska – skrika av sig lite.

Det här är så rörande och vackert på en och samma gång att jag knappt kan sluta titta på det.

____

On Track Piraten efter segern i Midsommarloppet, hemma i tränaren Hans R Strömbergs Rättvik. Foto: ATG LIVE

Och så Nuncio i Rättvik då. Som var chanslös mot (bilden ovan) On Track Piraten (och Order to Fly) i Midsommarloppet.

Det har varit klockor dit, löpningsförlopp hit, ”trivs bäst i dödens” ännu en gång dit, när Nuncios insatser har försökts förklarats tidigare under året. Och tusen ytterligare teorier.

När sanningen är att denna prestation nog snarare var exakt i paritet med alla de tidigare under 2017.

Tråkigt nog är det på det krassa viset.

Ja, som Stefan Melanders superstar uppträder just nu, och under hela året gjort och sett ut, är det svårt att se honom återta en plats i Europaeliten. Det är faktiskt det.

Det innebär fortfarande inte att vi glömmer allt det fina han uträttat. Allt det smått ofattbara han presterat.

Tvärtom. Det är just 2017 vi kommer att ha förträngt när vi minns honom om tio-femton år.
Precis som det brukar vara med gamla stjärnor, vi minns det bästa, det starka, segrarna. Det andra kvittrar vi smidigt åt sidan vad det lider.

Men just för tillfället, när vi lever här och nu, är det faktiskt inget roligt alls att uppleva.

Henrik Ingvarsson

19 KOMMENTARER

  1. Trav när det är som bäst när man ser den filmen! Grattis till alla inblandade. Vi är många som drömmer om en seger på Vincennes!

  2. Nä det gör ont, usch, såg ut som att Stefan Melander ryckte lite i underläppen i teve-intervjun efteråt, usch igen.

  3. En annan sak som gör ont är att det igår kördes ett lopp med 15 000 kr i förstapris på vad som nu ibland är vårt näst största streckspel. Det om något är sorgligt och bör diskuteras. Vi har alltså kommit till en situation att du kan vinna ett lopp på Sveriges näst största streckspel (eller tredje största, V86 kanske fortfarande är större generellt?) och ändå gå back den månaden om du har en häst i proffsträning.

    Om det är något som leder till att bara plånbokens storlek spelar någon roll så är det sånt här. Snart är det bara miljardärer och avdankade hockeyspelare kvar…

    • Det är ju inte streckspelen som avgör prispengarna på loppen. Det är samma lopp som körs på söndagar oavsett om det heter V64, V65 eller GS75 – eller nåt annat för den delen. ATG arrangerar spel på de lopp som körs, inte tvärtom. Att de sen döper dem till Grand Slam förändrar ingenting. Folk är så lättlurade.

      • Jaha då vet jag. Hade ingen aning. Då kör vi vidare med 15 000 kr i prispengar. Det är perfekt. Ingen skillnad på lopp 11 i Boden en torsdag eller de största streckspelen. Spelar ingen roll. ATG har ju såklart inget alls att säga till om eller kan ta en dialog med ST. Bara vi andra som är idioter och lurade.

        • Faktiskt inte, det är inte ATG som sätter prispengarna i loppen. Sen att 15000 i första pris är lågt är det väl ingen som ifrågasätter, oavsett spel. Och än en gång, ATG ordnar streckspel på de lopp som körs. Förut hette det V64 – samma lopp, samma hästar, annat namn. ATG tror att bara för att de döper spelet till nåt tjyysigt så får de fler spelare och det verkar de ha rätt i eftersom spelarna tycks tro att loppen är bättre bara för att de heter nåt med Grand Slam.

          • Orkar egentligen inte men du kan väl på allvar inte tro att ATG inte har något att säga till om? Glömt att Grand Slam började med 10 hästar per lopp mm?

  4. Nuncio ofräsch och inte i toppform
    så enkelt är det,finns det ingen banveterinär som vågar titta extra på honom i en ny provstart som de gör med andra hästar som ser dåliga ut

    • Håller med, tycker inte han såg bra ut inför. Men å andra sidan verkar han slut mentalt. Slagen redan i sista sväng i elitloppsfinalen. Okej att tempot var uppdrivet men hästen såg inte ut att vilja kriga. Det känns som han gått sina miles nu och kan lägga ner elitkarriären, eller matcha mot enklare gäng. Men jag hoppas man ställer av.

  5. Ja nuncio har inte visat nån vidare form och lust att springa på hela året,vad det beror på får vi väl se i framtiden,en normal nuncio i 80% form hade gått fram direkt från start och satt upp tempot och knäckt piraten lätt. Nu väntar Örjan igen till sista varvet som gått på löjliga 1,15! Redan där insåg man att nuncio inte är bra och att kanske Örjan också känner det. Nu har även order to fly varit före nuncio i mål,vilket en del hästar varit detta året. Tills och om nu nuncio hittar tillbaka till sitt normala jag så får man luta sig tillbaka och njuta av svergies nya kung detta året Propulsion,vilket inte är en överraskning när man kolla på hans resultat förra året. Där fick man lite tecken på att det är en fruktansvärd häst.

  6. Tror att Nuncio får för lätt träning, levde tidigare på extrem grundträning men då han varit ifrån till o från behövs nog kontinuitet. Som alltid ledsamt att se när utstrålningen slocknar. Ge faan i att köra i dödens nästa gång.

    • Jo det ska han visst det. Melanders hästar går bäst när de inte har ”ryggar”. Kom ihåg Scarlett, likaså Volstead och Uncle Lasse, alla de går bäst utan ryggar!?! Däri ligger problemet. Det blir för tufft till slut.

  7. En häst i det skick Nuncio varit hela året har ingenting på en travbana att göra. Har banveterinärerna fått order att blunda för honom? Igår lät även Tarzan tveksam före loppet.

  8. Har aldrig förstått det där snacket från folk som inte äger en häst, om att ställa av hästar som hävdar sig utmärkt i gulddivisionen, bara för att de hävdade sig ännu bättre förra året. Det är väl en alldeles naturlig utvecklingskurva för vilken idrottskarriär som helst? Hur många skulle ställa av en häst som hävdade sig utmärkt i gulddivisionen, om de ägde den själva, och inte bara spelade på den? Om alla hästar som presterat sämre än Nuncio 2017 skulle ställas av, så blev det max en travbana kvar i landet, som körde ett lopp i månaden. Två V75-omgångar per år, som tog ett halvår att rätta, typ. 😉

    • Håller med helt. Det är alltid lätt att ha synpunkter på andras hästar. På något sätt är det alltid ägarna som är de onda inom travet vilket är väldigt märkligt med tanke på hur mkt de betalar och hur lite de får tillbaka… Hästarna tävlar för länge eller så ”ägs” de bra hästarna helt plötsligt av tränarna enligt pöbeln när de flyttas. De dåliga hästarna som kostar pengar får såklart ägarna behålla själva. Där finns det inga krav på att det är ”tränarnas hästar”…

  9. Det som är mest tråkigt är att man inte vet varför det går som det går för Nuncio i år. Det hade varit lättare att acceptera det rent själsligt om men bara fått veta varför. Hade det varit något med blodvärdena eller någon sjukdom så hade ju givetvis Tarzan gått ut med det. Ja, hästar tar slut både fysiskt och mentalt och det kan gå på direkten. Sen är det inte samma häst längre och blir det väldigt sällan igen. Denna förklaring i fallet Nuncio skulle ju givetvis ligga närmast till hands om det inte vore det faktum att han vann sitt Elitloppsförsök i år, vilket han inte gjorde förra året. Hade det varit något fel på motoriken sen i början av april så hade han aldrig vunnit det loppet. Hade det varit något fysiskt fel så hade han inte heller gått 09,5 i finalen som ”bara” räckte till 5:e plats. Så vad det är frågan om är helt omöjligt att svara på. Det enda som är skillnaden jämfört med förra året är upplägget på våren.

  10. They never come back, som man säger om tungviktsvärldsmästarna. Efter Nuncios fantastiska säsong med Elitloppsvinsten som grädde på moset, ville man visa upp honom överallt. Nästan ingen Elitloppsvinnare har klarat det och sedan varit fräsch nästa år. Vi har ju nyligen fått Ego Boys saga till livs här på Trottosport. Alla ville se honom över hela världen och pengar hägrar, men inte bara det. Man vill visa upp sin världsstjärna. Man är stolt och han är i form och allt. Man blir fartblind. Startar lite för mycket. Ego Boy ramlade bara ihop i sin box och dog året efter sin vinst. Man vet fortfarande inte riktigt varför. Nuncio började man dra igång väldigt tidigt i vintras för att ta ner till PdA. Då hade man tömt honom under hela våren, sommaren och en bit in på hösten. Inte undra på att det gått knackigt. Redan i vintras. Sjuk hit och dit. Har gjort ett par bra lopp och några plattmatcher. Man kan bara hoppas att han ställs av och siktar på PdA i vinter istället. Det vore han värd.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar