Det var tidigt på våren 2012 jag för Travrondens räkning besökte gården Lottentorp i södra Skåne. Mellan Ystad och Sjöbo, där i gränslandet mot Österlen.

Och en hungrig, hårdsatsande, svårt framgångstörstande Christoffer Eriksson.

Han skulle rivstarta som egen tränare på Jägersro. Köpa fint stammade unghästar. Visa framfötterna. Direkt. På studs. Subito.
Det var känslan. Och också mellan raderna målsättningen han själv uttryckte vid det där besöket. Där han lite blygt emellanåt tittade ner i fikabordet, bland travprogram, kaffekoppar och en plastlåda med köpta kakor. Medan vi talades vid. Blygt till skillnad från ambitionerna alltså.

Redan samma år, som färskt proffs, kvalade han förresten också mycket riktigt in två hästar till Svensk Uppfödningslöpning. Var till och med favorit i loppet, med Nugget’s Face, vilken slutade tvåa bakom Jägersrokollegan Per Nordströms Denim Boko.

Ett bra premiärår får sägas. 2013 funkade det också, men på något sätt lyfte det ändå aldrig riktigt. Kanske villes det helt enkelt lite för mycket, kanske blev satsningarna lite för pressande, lite för kostsamma, jag vet att till exempel Lutfi Kolgjini vid ett tillfälle berättade för mig att han uttryckt till Christoffer att … försöka coola ner en aning. Inte omöjligt för att kanske såg lite i sig själv hos honom…

2014 blev ett sedan riktigt mellanår för egna stallet. Med blott sju segrar och bara lite drygt en halv miljon inkört.

Jag vet inte hur medvetet det sedan varit, men längs vägen efter det har han i allt bredare omfattning börjat köra åt andra tränare. Successivt fått mer och mer förtroende från allt större och tagit för sig mer och mer. Adderat den där nödvändiga rutinen till den ungdomliga entusiasmen i kombination till den fallenhet för kuskandet han tidigare visat.

2015 körde Christoffer som kusk in nästan 14 miljoner, ifjol drygt 19 och hittills i år har han just passerat åtta. Han har redan vunnit ett flertal stora lopp och nyligen deltog han såväl i BÅDA elitloppsförsöken som i finalen.

Ifjol blev han sjunde vinstrikaste kusken i landet, i år ligger han så här långt femma. Före sådana som Jorma Kontio, Johnny Takter och både far och son Untersteiner.

Kanske inte som en blixt från klar himmel men i alla fall väldigt hastigt, i brant lutning och snabb utveckling, ja inte minst när man betänker frånvaron av den klassiska travbakgrunden, tillhör den gänglige skåningen nu den ABSOLUTA toppen.

Jamen för är det inte i det där läget när man knappt längre tänker på … att en kusk tar en trippel på hemmabanan eller en dubbel på V75 … som man verkligen tagit klivet upp bland de stora? Ni vet som när man räknade ihop en Solvalladag på den gamla goda tiden; man tyckte man knappt hade funderat på Stig H under hela kvällen – och kom på att han likväl vunnit fyra…

Så börjar det bli med Christoffer. Arlöv-sonen vinner på alla möjliga vis, taktiskt, fräckt, på speed, med hjälp av kyla, i ledningen, efter smygare – och man börjar ta det för givet.

Så vad har vi honom nu? Som kusk betraktat?

Statistiskt just nu – uppenbarligen topp-fem.

Värderingsmässigt?
Minst lika högt, kanske rent av topp-tre.

Kan han bli den allra bäste på lite sikt?

Ja, jag tror faktiskt det. Jag måste tillstå att jag tycker att han har allt. Kanske att han inte på Jorma Kontio-vis behöver se till att vinna en del lopp med större marginal än nöden kräver, men vad fasen, lite kvar att slipa bort måste väl ändå finnas hos en 30-åring.

Kanske har karriären inte riktigt utvecklats som han tänkte sig den där soliga, småblåsiga marsdagen på den skånska slätten för drygt fyra år sedan. Även om han visst har sina framgångar med egentränat också, och till och med vinner ett och annat lopp i Frankrike, tror jag inte att hans stall riktigt ser ut som han drömde om då.

Möjligen har det till och med blivit till det bättre.
Väsentligt bättre.

Henrik Ingvarsson

Foto: KANAL75

5 KOMMENTARER

  1. Kan bara instämma, Christoffer är alltid skärpt och påläst även i mindre lopp på orten. Inga onödiga drivningar heller vilket är trevligt.

  2. Helt klart en ”coming man”. En bit kvar till ÖK, Ulf O, Takter, Erik A och Goop men han är på god väg att etablera sig där någonstans blan dem. Spännande med ett nytt namn bland de etablerade…

  3. Kommer aldrig bli lika bra som Kontio! o va e de snack om segermarginal?? de ju kapplöpning vi håller på med..

    • Prispengarna blir inte högre om man vinner med 10 eller med en meter, varken för det tävlande ekipaget eller spelaren.

  4. Jag tror snart att han är topp två i Sverige. Goop är bäst än så länge men de andra matchar han redan.

Lämna ett svar till Lunkan Originalet Avbryt

1000 tecken kvar