Maria Burdova med Apex Hanover inför Elitloppet 1966. Bild: Stalltz.se

I en könsneutral verksamhet som travsporten känns det som om de speciella damloppen borde höra till en svunnen tid.

Sedan kan jag förstå att Axevalla värnar om sitt eget damlopp med det ståtliga namnet Hertiginnan av Västergötland Kronprinsessan Victorias lopp som kördes i söndags. Där för övrigt Susanne Osterling vann loppet för fjärde gången, den här gången med Robert Berghs Mellby Drake.

Bild: Axevalla.se

Jag har också förståelse för att de här damloppen kom till under en tid då tjejerna hade svårt att ta plats, då de inte särskilt ofta fick chansen att köra i loppen.

Nu ser det helt annorlunda ut. I många travlopp finns kvinnor med. Och redan för 27 år sedan blev Helen A Johansson champion på Mantorp. Då var det naturligtvis ovanligt med en kvinnlig championkusk. Sedan dess har Kajsa Fick vunnit championtiteln både på Romme och i Rättvik, Elin Gustafsson har vunnit i Visby.

I Boden har tjejerna dominerat de senaste åren, 2014 blev Hanna Olofsson champion och ifjol vann Sandra Eriksson titeln. Sandra har också två titlar i Skellefteå, 2014 och 2015.

Behövs det då fler speciella damlopp?

På fredag är det dags igen: Siri Jonssons Minne, eller Östersunds Stora Damlopp om ni så vill. För femte gången och med hela 125.000 kronor i förstapris. Därmed bräcker Östersund Axevalla där vinnaren i Kronprinsessans lopp fick 100.000 kronor.

Självklart är det roligt för damer/kvinnor/tjejer att köra om stora pengar. Men det gör dom ju så gott som varje vecka i V75 nu för tiden.

Att det sedan tog lång tid för kvinnorna att få vara med i de allra största loppen är en annan sak. Det dröjde ju ända tills 1995 innan en tjej fick lov att köra i Prix d´Amerique. Och ni vet hur det gick: Helen Ann Johansson blev den första kvinnan i det konservativa Frankrikes allra största travlopp, och hon förvånade en hel värld genom att vinna med Ina Scot.

Maria Burdova, från Sovjetunionen, hade gjort ett försök 30 år tidigare men då nekades hon tillträde till kolstybben på Vincennes.

I Elitloppet fick Maria däremot vara med. Burdova blev den första kvinnan i vårt största lopp när hon 1966 blev trea i det ena försöket med Apex Hanover för att sedan bli sexa i finalen.

Maria Burdova hyllades knappast för sin insats. Hennes taktik ifrågasattes högljutt. Det var på den tiden då motståndet mot kvinnliga kuskar var kompakt. Hon kallades till och med i någon rubrik lite nedsättande för ”Mulliga Maria”.

En sådan rubrik är knappast korrekt 2017?

Efter Maria Burdovas barriärbrytning 1966 dröjde det ända tills 1995 innan en ny kvinna dök upp i Elitloppet, Helen Ann Johansson. Hon som förmodligen har bidragit mest av alla för kvinnornas betydelse i den svenska travsporten. Helen Ann körde Ina Scott två gånger i Elitloppet, förutom 1995 även 1996.

Sedan är det faktiskt bara ytterligare en tjej som har varit med i Elitloppet, Jennifer Tillman. Hon som var så nära att vinna 2015 när hennes Royal Fighter satt fast som fyra bakom Magic Tonight (som vann).

Apropå speciella damlopp: vilken bana blir först med att arrangera ett montélopp för enbart herrar. I den disciplinen är ju tjejdominansen total numera.

Foto: Erik Widén.

Den som vinner mest montélopp är Sofia Adolfsson (bilden) som igår red Raggamuffin för första gången. Det blev en överlägsen seger i Årjäng på 1.12,6a/1640 meter. Det var Sofias 22:a seger på 60 ritter i hittills i år. Hon har vunnit i drygt 36 procent av sina uppdrag i monté.

Tills sist: I Siri Jonssons Minne på fredag får Sandra Eriksson chansen bakom en häst som faktiskt var med i Prix d´Amerique tidigare i är. Daniel Redén skickar nämligen Wild Honey till Östersund – som Sandra alltså skall köra.

LP

Källa Elitloppet: Boken ”Elitloppet en gång om året”, skriven av Claes Freidenvall.

12 KOMMENTARER

  1. Tja hade det inte varit ett specifikt damlopp hade väl knappast Redén satt upp en tjej i sulkyn. Så ja, det är befogat än idag. Tyvärr. De största stjärnorna körs fortfarande av idel manliga kuskar.

  2. Är det 1 april idag eller finns det verkligen någon som tror att travsporten numera är ”könsneutral”? Visa mig då i hur många V75-omgångar det senaste halvåret där det funnits en enda tjej med i varje lopp, händer ju nästan aldrig. Eller GS75, V64 osv. Undantaget är lärlingsloppen där det brukar kunna finnas några fler. Visa mig också hur många kvinnliga tränare, genom alla klasser det finns.

    Som tjej måste jag säga att det känns jäkligt fel att det är män som upprepade gånger framför åsikten att damlopp är förlegat och borde tas bort. Likaså tjejkvällar, som väldigt många tjejer tycker är askul vilket man bara kan förstå om man är tjej. Att det är män som, i all välmening förstås, tycker att det är nog nu. Det minsta man kan begära är väl att tjejerna själva avgör när det är nog. Annars är det väl ingen skillnad mot 1800-talet.

  3. Det behövs fler damlopp och andra lopp utan catchdrivermaffian för att öka mångfalden. Lärlingslopp, ungdomslopp, veteranlopp, lopp stängt för kuskar som kör få lopp. Dessa lopp blir mer öppna och svårtippade och dessutom får fler av dom som står vid sidan idag chansen.

    • Mitt i prick. I en värld där man inte ens klarar av att EKIPAGE startar I Elitloppet behövs en jävla massa speciallopp för att den lilla klicken inte girigt ska äta upp hela bordet. Så mer. Inte mindre.
      Och som sagt; roligare spel blir det också.

  4. Damlopp, lärlingslopp, amarörlopp, ungdomslopp… Alla har sin plats och gärna fler variationer i propositionerna. Mångfald och chanser för den talang och vilja som finns behövs, och det är riktigt långtråkigt och oinspirerande som publik att se samma cashdrivers dela upp pengarna i varenda lopp. Ibland för och ibland emot samma stall. Suck.

    ”Sammanlagt max 1.000.000 senaste året för häst och kusk från samma stall” vore en kul prop.

  5. Jovisst, tjejlopp kanske behövs ytterligare en tid – numera är det inte ovanligt med fler tjejer än killar i en del lärlingslopp, så tjejernas tid kommer! Men jag tycker faktiskt att det är lite av att ”sno godis från småbarn” (om liknelsen ursäktas) när de ” stora tjejerna” som kör flera hundra lopp om loppet skall trängas med mer orutinerade tjejer. De etablerade får de de bästa uppsittningarna (det är bara att ringa Robert så får man en kanon levererad), förutom att de har rutin med sig (vilken rookie kaxar upp sig och svarar Jennifer och Susanne?)

    Så visst, kör damloppen, men om de etablerade damkuskarna inte själva har vett att släppa fram en ny generation så borde de ställas vid sidan genom att man sätter en spärr vid ett visst antal körda lopp föregående säsong, precis som i breddtravet.

  6. Damlopp har jag inga problem med, däremot f.d. proffstränare som kör lärlingslopp kan man göra något åt. Förr i tiden var det en oskriven regel att dessa höll sig undan lärlingsloppen.

  7. Hej Lennart!

    Bara en rättelse.
    Sofia Adolfsson har ridit 60 lopp och inte 86 (kört 26 sulkylopp) och vunnit 22.
    Alltså en segerprocen på 36,7 i monté.

    M v h
    Ola Herrmann

  8. Feltänk blev det i det mesta i den här texten Persson. Du skriver tex, (bland flera andra fina formuleringar):
    ”Nu ser det helt annorlunda ut. I många travlopp finns kvinnor med.”
    Fundera lite och smaka på vad det citatet betyder!
    Du säger alltså att nu är ca 1 av 15 kuskar kvinnor, och det är faktiskt tillräckligt! Nu ska vi inte underlätta mer för tjejerna eller ge dem fler möjligheter att visa upp sig!

    Välkommen till, som du tycks tro, ”en könsneutral verksamhet som travsporten”.

  9. Apropå att tjejer får dålig uppmärksamhet inom travsporten så stämmer det åtminstone inte in på norska monteryttarinnan Malin Berås, som väl bara rider enstaka lopp numera. Ändå så rapporteras det stort om hennes förehavanden i Expressen, två gånger bara den senaste veckan. Någon på tidningen har ett klappande hjärta för tjejerna inom travsporten. Eller åtminstone för en…

    http://www.expressen.se/sport/trav/darfor-nobbade-beras-elitloppet/.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar