Mitt i vintern vallfärdar det svenska travfolket till Paris och Vincennes. När Solvalla bjuder upp till Elitloppet, i den skönaste av alla månader, stannar dock det franska travfolket hemma.

Visst är det märkligt?

En kall januarisöndag på Vincennes, där finns säkert att par tusen svenskar, minst. Så har det varit under många år. Min egen, högst personliga, känsla är att det blågula inslaget på Vincennes snarare ökar än minskar. Kanske har det att göra med att flygpriserna med åren blivit billigare?

Svenska travfans åker gärna till Paris för att se våra egna stjärnor som genom åren firat stora triumfer i där. Jag minns själv gärna resan 1973 när Berndt Lindstedt vann med Dart Hanover. Det var inte bara för att en svensk häst vann som vi jublade, oddset drygt 40 gånger var ju också något att glädjas över. Jag tror de flesta av oss i resesällskapet (från Göteborg) hade mer franc i sina fickor när vi kom hem, än när vi åkte. Några hade mycket mer.

Nu för tiden ser vi ofta svenska hejaklackar, med svenska flaggor och banderoller. Eller norska också, för den delen. En supporterkultur som hämtad ur fotbollens värld.

Något liknande lär vi inte få se på Solvalla på söndag. De fransmän (eller kvinnor) som letar sig dit är inte särskilt många. Kanske ett hundratal, knappast fler.

Inte ens dom aktiva i Frankrike verkar vara särskilt sugna på att åka till det som av många betraktas som världens bästa travarrangemang. När jag för bara några år sedan träffade de franska tränarna Christian Bigeon och Yves Dreux på Solvallas stallbacke var det första gången dom besökte Sveriges nationalarena.

Inte ens den här gången, när självaste Bold Eagle för en gång skulle lämnar sitt hemland, lär vi få se särskilt många franska gäster på Solvalla. De som kommer är särskilt inbjudna: ägare och honoratiores.

– Ändå tror jag det blir betydligt fler i år än vad som är vanligt, säger Anders Lindqvist som självklart är på väg till Sverige och Solvalla.

Mer än vanligt, alltså, vad innebär det, kanske ett par hundra?

– Jag pratade med Peter Egberg i Paris igår. Han tyckte inte att det var särskilt stor uppmärksamhet i Frankrike om att Bold Eagle skall tävla i Sverige, säger Göran Jerreholt som under många år bodde på Grosbois där han var försteman hos Jean Lou Peupion.

Göran brukar själv hjälpa franska hästägare och tränare till rätta när dom besöker Sverige. I år har han dock inte hört av någon.

Det är märkligt att det kommer så få. När hästarna tävlar i Prix d´Amerique åker det ju folk från alla hästars hembyar, med flaggor och kepsar på sina huvud, för att heja på sin hästar, säger Göran.

Det här visar att det finns en helt annan supporterkultur i Sverige jämfört med Frankrike. Även om många svenskar åker till Paris inte enbart för travsportens skull.

Till sist: Nu är det ju inte så att bara supportrar vänder Sverige ryggen. Även Frankrikes bästa kusk, Jean Michel Bazire, vägrar att åka till Sverige.

LP

 

10 KOMMENTARER

  1. Det finns ju svenska travjournalister som åker till annat land istället för att besöka solvalla i helgen. 😉

  2. Stockkonservatism tror jag det stavas, och lite uppblåst självgodhet över sin ”franska ras” överlägsenhet. Enligt fransmännen själva då. Även Guarato var ju själv mest rädd för de franska hästarna i Elitloppet, jag hoppas och tror att det kommer att visa sig felaktigt.

  3. Fransmännen (och kvinnorna) är väl inte så benägna att besöka trav utanför sina egna gränser överhuvudtaget.
    Under mina 10 år i USA så träffade jag 100 tals Svenskar, Norrmän, Danskar och Finnar från varje land som var över och jobbat hos både Skandinaviska och Amerikanska tränare.
    Från Frankrike kan jag nog räkna antalet på mina 10 fingrar och de flesta jobbade då för Dubois när han var där, de som jobbat för någon annan var mycket lätträknade.
    Samma sak med antalet ”travturister” som åkte till tex Florida på vintern, Hambletonian eller Lexingtons auktioner, man blev mycket förvånad när man träffade någon från Frankrike, medans man knappt reagerade över alla som kom från Skandinavien då de kom i tusental varje år.
    Det kanske är språket som ställer till det, eller kanske den Franska stoltheten över att de bara är bäst och allt annat är amatörmässigt och inte värt att besöka. (obs: ironi)

  4. Det är inte bara Sverige man undviker, samma sak gäller England och Ascot där många franska jockeys och hästar tävlar under det stora sommarmeetinget. På hemmaplan kom 70.000 besökare till Arcen, väldigt få åker över kanalen. Dessutom är det väldigt lätt att nå London med Eurostar; ett par timmar från Paris.

    Nej, det är i första hand språket. Äldre fransmän och fransyskor kan inte engelska och känner sig hjälplösa. Så långt ner i åldrarna som i trettioårsåldern får dom inte riktigt till det. Och språket är ett av de viktigaste instrumenten för Les Français. Man tappar självkänslan och att inte göra sig förstådd är långt viktigare för dom. Rättstavningsprogram eller liknande är de mest sedda tv-programmen i Frankrike.

    När det gäller Bazire så är det dels att hans avstängningar har kostat honom dyrt, vilket irriterar, men också att hans döde far Michel hyllas på söndagen i Frankrike med ett lopp som han alltid deltar i sedan det instiftades för ett antal år sedan.

    • Själv har jag åkt till Frankrike både på trav och annat, intellektuellt inte begåvad med annat än ett öppet sinne och en fickparlör, och det har fungerat utmärkt. Visserligen har det i regel slutat med en grammatiklektion från samtalsoffret, men det fick man leva med. C´est la vie…

    • Var nyligen och åkte skidor i franska alperna och blev smått chockad över att UNGA människor inte kan prata engelska. Läser dom inte engelska i skolan?

    • Jag börjar bli jävligt trött på att du kallar dig Lunkan när du vet att det finns en annan signatur här inne som heter just så.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar