Foto: Magnus Stålberg

Om han står på fyra friska ben, då ska de få slita”.

Orden är Per Oleg Midtfjelds, efter den osannolika prestationen hans Ferrari B.R. stod för på Jarlsbergs travbana i lördags. Och syftar såklart på sin egen hjältes väldiga kapacitet och att hans motståndare gör bäst i att se upp…
Detta när fyraåringen alltså slog till med nytt världsrekord över medeldistans på tusenmetersbana – alla kategorier!

Nog för att han lovat mycket, ja, sällan har jag så här med facit i hand känt mig mer nöjd med en V75-spik, den som plitades ner när han mötte Ulisse Kronos på Momarken tidigt i våras … och nog för att Ferrari B.R. visat att det finns masssor inombords, att det är ”riktig häst”.

Men 1.09,9 över 2.100 meter, tidigt som fyraåring.

Det var ändå mer än man ens kunde fantisera om. För att uttrycka det så försiktigt man nästan kan.

Och herre gud, travsporten är ju inte bara att tänka framtid. Det är ju – om uttrycket tillåts – show också. Det måste få hända saker, vi måste få njuta, hänföras, överraskas. Det måste få satsas för fulla muggar i stunden också.

Ändå är jag lite kluven till det jag såg i lördags. För även om jag i lördags njöt å ena sidan, en smula ont i magen å andra gjorde det också.
Hur nyttigt är det här, vad innebär detta för denna uppenbara undantagshästs framtid? (med det sagt, kanske är han världens hårdaste, tåligaste, kanske är det här undantagens undantag).

Och kanske övertolkar jag, men Per Olegs ord kanske trots allt indikerar på viss oro. Det blev kanske lite i ”råaste laget”, trots allt?

För mitt i alltihop var det alltså – första gången Ferrari B.R. tävlade i en jänkarvagn.

”Blev i piggaste laget första varvet”, kommenterade Midtfjeld sin Ferrari vidare. Tävlandes i sina skygglappar. I sin jänkarvagn.

Ferrari B.R., ja han bara sprang och sprang. På ett sätt som han – helt uppenbart – tidigare inte gjort.

Hur stor del var jänkarvagnens förtjänst?

Ärligt talat, jag vet inte.
Enligt många, inte minst de som förespråkar att information om vilka vagnar hästarna tävlar i likt skoinformation borde anges i programmen, väldigt mycket.

Så … hur nyttiga är egentligen de här vagnarna för hästarnas hållbarhet? Hur många sådana ”rusningar” i de enorma farterna tål en travare? Individuellt såklart, men ni fattar…

Är vagnarna rent av skadliga?

I bredare sammanhang talas det inte speciellt mycket om det här. I mindre grupper poppar det upp då och då, men någon riktig debatt har det väl inte varit?

Kan det vara dags att vi har en? Jag ställde faktiskt frågan till Svensk Travsports sportchef Petter Johansson (bilden), huruvida ST har funderat över det hela, och diskuterat kring den här typen av vagnar, de vi har i lite större omfattning haft i Sverige under några år nu.

Som svarade:
– Vi har haft en diskussion angående om det är större utslagning i och med att hästarna springer snabbare och snabbare. Vi har tittat på två- tre- och fyraåringar (topp 100 i respektive kull) och hur många av dem som fortsätter sina karriärer upp i åldrarna och även om de behåller sin position i kullen. Alltså – har vi en större utslagning idag än för 10 eller 15 år sedan? Svaret på den frågan är nej. Det är ingen skillnad idag jämfört med år 2000. ”Bajkar” har funnits en tid men de har kanske inte slagit igenom till ”den breda massan” förrän för några år sedan och vi följer utvecklingen år för år men hittills har vi inget som tyder på en större utslagning när vi jämför resultaten, säger Petter.

Som sagt. Jag vill i alla fall lyfta frågan. För helt bra över bland annat Ferrari B.R.s rusning, hur fantastiskt den än var, mår jag inte. Och vi står ju också inför en dokumenterat tuff helg på Solvalla, där många kommer att ”maxa”.

Vad innebär dessa ”bajkar” för hästarnas hållbarhet?

Och gör dom oss, dels hästarna, dels travpubliken, verkligen på något minsta vis gladare?

Henrik Ingvarsson

Foto: Magnus Stålberg (överst), Travsport.se

16 KOMMENTARER

  1. Finns väl de som ifrågasätter hur skadligt det är med helstängt barfota osv också på yngre hästar? Förstår inte varför en amerikansk sulky skulle vara så mkt värre och ”boven i dramat” nåt mer än något annat? Du själv skrev tror väl inte en amerikansk sulky göra något jätteskillnad heller, vad man läst förr?

    Så fort en häst är strålande bra så ska det ifrågasättas – ”är den inte dopad?” ”Kan det där verkligen vara nyttigt?” ”Varför kör han så tufft?” Bla. bla. bla. Typ.

    Alla hästar kan inte tävla i all evighet, så enkelt är det. Alla individer är inte likadana. En del går sönder. Andra blir skadad. En del räcker inte till. Andra gör som Spring Erom och tävlar tills de är tolv år.

    Kan man inte bara konstatera Ferrari BR är en fantastisk häst? Skulle jänkarvagnen och den prestationen göra att han helt plötsligt nu far illa? Löjligt.
    Ferrari BR ifrågasattes redan när han vann på Axevalla ifjol. ”Varför barfota och helstängt på en 3-åring?!”
    Nån som tycker han verkar mått illa av det? Inte jag iaf.

    • Att Ferrari B.R. är en fantastisk häst är det nog ingen som ifrågasätter. De flesta fyraåringar skulle inte vara nära att matcha hans prestation oavsett utrustning. Men om man vill förstå prestationen kan man helt enkelt inte bortse från utrustningens betydelse. Jänkarvagnen och skygglapparna var en nödvändig, men naturligtvis inte tillräcklig, förutsättning.för rekordet. Om hästen sedan tar skada eller inte är väl ingenting som kan utvärderas efter tio starter?

  2. Jänkarvagnar är väl inget problem i sig om kusken kör ‘efter klockan’ med normala referenser för mellantiderna. Så sker ju oftast, åtminstone över medeldistans. Därav statistiken för karriärpåverkan, om den är riktig. Det är väldigt ovanligt att absoluta topphästar tillåts att kuta på utan att hållas tillbaka i medeldistanslopp. Hade det varit vanligt förekommande att utrusta elithästar med helstängt huvudlag och jänkarvagnar, och låta dem tugga på i spets, gissar jag att travets rekordnoteringar sett väldigt annorlunda ut. Då hade slitaget på hästarna förstås också varit enormt.

  3. Framförallt borde jänkarvagnar förbjudas av rättviseskäl. Då många amatörer och mindre proffstränare helt enkelt inte har råd att investera i en jänkarvagn. Många i denna grupp lägger av i rask takt, att inte kunna tävla på lika villkor är en stark bidragande orsak. Inte alls bra med den utveckling som blivit där rika människor och stora tränare tar hela kakan. Travet som folksport är ett minne blott.

  4. Jag tycker du är på rätt spår men ändå inte Henrik. Vagnens påverkan på prestationen är minimal jämfört med hur mycket förberedelsens påverkan är. Som sporten har utvecklats så är hästen den som får jobba hårdast. Jag tycker du ska titta på Hela sporten och jämföra den med sig själv. Stora tränare och ”fabriksmodellen”.

  5. Såg Ni han som ramla ur i Norge? Som stod upp i vagnen. När han åkt av fick balken en katabulk effekt, den böjdes ner, sen slungades kusken ur i raket fart. Det var en jänkarvagn , Kunde ha blivit en stor olycka. Den urkastningen hade aldrig skett med en vanlig sulky

  6. Peter är inne på en springande punkt. Andelen amatörer minskar med rask fart, kostnadsskäl är den främsta orsaken. Många pratar om högre prispengar, men kostnaderna talas det mindre om.

    Hur hade debatten gått om endast de med stora resurser hade haft råd att köra barfota? Hur hade galoppsporten sett ut om de största tränarna alltid fick starta med en jockey som vägde ett antal kg mindre än den de mindre tränarna hade råd att anlita. Nog kan vi med fog säga att en jänkarvagn har en sådan stor fördel att den inte är försumbar.

    Nu tror jag inte jänkarvagnen är den stora orsaken till att skillnaden mellan amatör och proffs blir allt större. De ”riktiga” proffsstallen är betydligt proffsigare idag än vad de var för 20 år sedan. De har hängt med i utvecklingen medan de amatörer och mindre proffs som blivit utkonkurrerade står kvar och stampar med sin backträning och samma foder som de använt i alla år. Det är bara att titta på 2 åringarna som kommer ut från storstallen i höst, de flesta av dem hade lika gärna kunnat vara fullvuxna individer.

  7. Biken togs fram för att komma närmare plankan=kortare distans=bättre tid. Beroende vilken sulky som använts tidigare blir tiden 0.3s-0.5s bättre ren matematik. Hästen i dödens springer längre än hästen innanför ligger den 2m längre ut blir det 2×3.14×2= 12.56m per varv dvs 6.28m per kurva på rakorna springer de lika långt. Detta gäller alla banor. Det måttet som gäller är mellan vänster hjul o sättet. Kortare blir kortare distans. Biken fick smalare hjul för att ge mera plats för hästens bakaktion. ATG:s reportrar kallar många sulkys för jänkarvagnar fast de har ett mått som ”ordinära” sulkys. Tycker de kan springa ut o mäta upp måttet mellan vänsterhjul o säte det vore bättre information till spelarna.

  8. Nyckeln till att lyckas i hästtävling är att få hästen att ta fram så mycket som möjligt av sin inneboende kapacitet, vilket aldrig lyckas till ens i närheten av 100%, om de inte ska springa ikapp flocken efter galopp förstås, då kan eller framför allt VILL de springa många sekunder snabbare än sitt rekord.
    Viktigast för att få dem att nå så nära sin kapacitet som möjligt är att de tycker det är roligt att tävla/springa och att de är fräscha/friska, men med hjälp av huvudlag, balanser, vagnar (jag skriver inte grisfösare här) kan man späda på detta – att få dem att åtminstone närma sig Sven Nylander – dvs. ”spy av trötthet” strax efter mållinjen.
    Men det finns ju alltid krafter i reserv hos hästarna hur mycket de än ”flytt” ifrån sin utrustning, alla vinnare vi skådat hittills har ju t.o.m. orkat ta sig nästan en km till vinnarcirkeln direkt.
    Hur benen pallar de här maxade farterna, ofta handlar det ju faktiskt bara om ett par km mer i timmen än ”normalfarten”, är en annan sak att fundera på men givetvis olika från fall till fall och har med genetik, grundträning, banunderlag m.m. att göra, men att hästarna skulle må dåligt invärtes av den procentuellt väldigt lite högre farten tror jag inte ett dugg på, det finns alltid mer krafter i reserv om den ex.vis skulle behöva fly från ett rovdjur, direkt efter ett nysatt världsrekord.
    Vad jag bl.a. tycker vore intressant är bl.a. en studie/uppföljning av hur hästar som skenat många varv i hög fart, har tagit vid sig av detta springande på gränsen till max.

  9. Nej, ingen blir gladare av att hästarna får springa fortare. Utom veterinärerna då, möjligen, med de brukar ju faktiskt gilla djur de också.

    När spjutkastarna började närma sig fotbollsplanens fulla längd så flyttade men tyngdpunkten i spjuten och när F1-bilarna började gå vådligt fort gjorde man alla möjliga begränsningar för att bilarna skulle gå saktare. För rättvisare tävlingar och för att inte riskera onödiga skador eller dödsfall (skada och dödsfall är ju tyvärr synonymt för många travhästar) Inget konstigt med det och ingen blev särskilt ledsen för det. Publiken försvann varken från friidrottsarenorna eller F1-arenorna.

    ”Tider betyder ingenting” hör man hela tiden bland tippare, tränare och kuskar numera, och det är ju en bra förutsättning för att det kanske inte skulle vara så dramatiskt med lite långsammare banunderlag och lite mindre rusarutrustning. Annat var det förr när tiderna betydde nästan allt. När rekordet var den viktigaste informationen i banprogrammet. Men tiderna förändras, och prispengar och pokaler får man ju faktiskt för att man slår andra hästar, aldrig för tidsnoteringen. Längre lopp är också ett sätt att minska farten och premiera hästar som går att reglera. Dessutom är långa lopp roligare att titta på och spårlottningen får mindre betydelse. Eller längre banor såklart, men det är inte gjort i samma handvändning som det andra.

    För en tid sedan beskrev en veterinär det där i Travronden, har jag för mig. Någon kan säkert hitta artikeln. Att hastigheten i kurvorna börjar närma sig vad hästens leder är skapta för att klara, och att doseringen redan är på gränsen till att gruset ligger kvar på banan. Det finns helt enkelt inte så mycket marginaler kvar. Stod om någon utrustning i samma tidning också, som kunde användas för att mäta banunderlagets egenskaper, och få siffror på dämpning, fäste och sånt, som stöd till banveterinärens olika beslut. För som sagt, det spelar ingen som helst roll för sporten eller publiken om alla travlopp i Sverige går en sekund långsammare.

  10. Tidigare med modesulkies så strävade tillverkarna att få dom så lätta som möjligt, nermot 10 kg och det var då vi fick joggande kuskar p.g.a att dom blev instabila.
    Nu väger jänkarvagnarna 20 kg men har fantastiska nav som snurrar lättare än lätt och det här innebär enligt min uppfattning, att när hästarna börjar på att bli trötta, så har dom ett rusande tåg i röven. Då hästen alltid springer undan för fara, så fortsätter dom i samma fart, och stannar inte som brukligt var förr vid ungefär samma prestation.
    Har provat att stå bakom en vanlig sulky och tryckt ner sitsen och skalmarna flyger rakt upp. Samma procedur med en jänkarvagn och den fortsätter framåt.
    Så utifrån min teori så springer hästarna i många stycken för fort i en jänkarvagn och jag kan inte tro att detta är nyttigt gång efter annan.

  11. Att förbjuda utvecklingen är svår, var sätter man ex.vis gränsen för vagn, gränser tänjs ändå alltid på, någon slipar ner materialet för att få mindre vikt osv.
    Enda säkra lösningen, om nu alla ska tävla på lika villkor, vilket förts fram, är att tävlingsarrangören tillhandahåller exakt samma vagnar, skor och huvudlag på tävlingsdagarna och sedan tävlar man – men ingen kan väl tro att ngt sådant skulle vare sig fungera, attrahera eller stimulera branschen.
    Och många av de uppfödda hästarna skulle försvinna tidigt – de som inte fungerar med skor (slår sig) eller inte går framåt med standardhuvudlaget.
    Men för de med denna standardutrustning fungerande hästarnas väl och ve vore det säkert gott, och man kunde nog t.o.m. slopa den övre åldersgränsen för travhästar…

  12. Tycker att det främsta skälet att förbjuda dom är rättviseskäl. Det lär fortsätta komma fram nya supermaterial som gör skillnad. De som inte har råd slås ut. Man tävlar inte längre på lika villkor. Katastrofalt för mångfalden inom travet.

    Alternativet är standardisering. Vilket kanske är en bättre och troligare väg att gå.

    Sen måste självklart travet bli en informationssport – på riktigt.

  13. trav är numera nästan som formel 1. En materialsport. Väldigt tråkigt. Förbjud jänkarvagn. Gör travet rättvist. Gör spelet rättvist. Fattar inte hur det här kan få fortgå. Samma gäller barfotabalansen: förbjud barfota på våra två och treåringar. Då kan vi få en långsiktig karriär, en kuse som håller. Det är skrämmande hur flata de styrande man är i dessa frågor.

  14. Förbjud jänkarvagn definitivt i voltstart är farligt och dom extra långa ekipagen är i vägen för andra . Längre distanser är ett måste låt heta hästar med helstängt barfota o bike rusa på om distansen är 2800-3200!

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar