”Säg inte hur det gick, jag har spelat in!”.

Ja, se den drapan är det inte ofta man kör längre.

Och herre gud som man våndades. Slog dövörat till och såg spöken och tecken i varendra vrå; teveapparater som skrek ut sina bilder ur vidöppna fönstren och hörde högt påslagna radioditon när man vandrade gatan fram gjorde man också. Och allting där omkring. Se nu till att bara titta rakt fram, bara titta rakt fram!
Och så till slut, det sista hindret av dem alla – farsgubbfanskapet pappa. Som aldrig, och då menar jag ALDRIG, kunde låta bli att sticka åt en nån liten hint i nån liten riktning sedan man klivit innanför dörren.
”Vad bra han är den där…”, ”äh, det var inte mycket att se”, ”jag fick fem rätt”, ”Ravelli var vass idag”, ”jamen han är för säker Stig H ändå…”. ”Vadå? jag har inte sagt nånting…”.

Ja, att han inte blev ihjälslagen under de där VHS-åren måste ses som ett smärre mirakel.

Idag? Ja, möjligen att man någon enstaka gång tänker sig se något på nån play-funktion i efterhand. När det gäller sport, sällsynt sällan. Allt finns överallt, hela tiden, ibland känns det som det är mer live i mobilen än i verkligheten. Ja, ligger inte streamen till och med några sekunder före ändå?
I snabbköpet, vid bussen, vid barnens aktiviteter, nog man kan man live-titta i smyg för det mesta.

För så här är det. Jag kommer att missa Solvallas Internationella Elitlopp i år. Mitt tredje debacle sedan 1988.
1991 och Peace Corps brände jag för att jag rantade omkring i ett blåshål i Karlskrona-trakten i en HELT OTROLIGT VIKTIG division fyra-match i fotboll. Som vi torskade, såklart.
Och så missade jag när Iceland vann 2010, på grund av hälsoskäl.

I år då?

Ja, jag befinner mig i Rom då. På mors dag. När barnen och flaggorna och kören och Delicious och John Campbell intar Solvalla.
Detta för att tacka av den störste av dem alla. Den sista bandieran, klubbikonen, som i stort sett finns kvar att uppbringa på detta jordklot. Efter 25 säsonger i samma förenings oefterhärmligt vackra tröja, ja ni kan se samtliga av dem här, så avslutar nämligen Francesco Totti sin karriär i AS Roma. Snart 41 år gammal. Efter bland annat över 600 ligamatcher, 250 Serie A-mål och mycket mer därtill.

Just på denna dag. Just på Elitloppsdagen.

Alldeles nyss, efter att biljetterna släpptes vid tiotiden denna torsdag, lyckades jag säkra platser på Stadio Olimpico vid Foro Italico i Roms nordvästra delar för denna mycket speciella match. Detta ytterst märkvärdiga tillfälle. Efter mycket våndande och nervpirr, magont och sömnbekymmer, så ligger de här utskrivna nu. Elitloppssöndagen är så att säga räddad.

Det smärtar i hela kroppen. I varenda led. Men så här fick den bli den här gången.

Det kommer fler Elitlopp. Fler heliga Solvallahelger. Men aldrig mer en sista match för prinsen av Rom.

Därmed får jag, när fokus ligger på Olimpico och enbart Olimpico, väl ta del av ett förhoppningsvis fantastiskt Elitlopp i efterhand.

Så – säg inte hur det gick.

Jag har spelat in!

Henrik Ingvarsson

7 KOMMENTARER

  1. Det finns ju så klart felprioriteringar men nu mer finns det även. Har du gjort en ”Ingvarsson# 😉

  2. Har mer o mer funderat på om inte Elitloppshelgen börjar tappa i status.
    Är denna helg verkligen lika mkt status bland dom aktiva o publik som för 10-15 år sedan?
    Många vet hur illa Svensk travsport sköts, hur Solvalla misshandlas av ST (ingen riktig tävlingsdag), ett tveksamt spelbolag i ATG, makt styrda TV sändningar osv.

    Visst är det jättekul med denna helg o folkfesten men är det verkligen lika stort o pampigt som förr?
    Man sätter dessutom en stenhård bana för o jaga super tider men som kommer att skörda hästars hälsa under lång tid av rehab, avd djurskydd…

    O alla vet vi att det kommer en onsdag med 700 personer på Valla. En bana som mer o mer förfaller o tappar i status.
    Hästarna får heta vad dom vill men i min bok så är inte längre Elitlopps helgen ens i närheten av att vara störst o häftigast.
    Så frågan är om denna helg finns kvar på Valla om 10 år?

  3. Ja det är klart att vi som haft förmånen att följa Travsporten från 50-talet har fått vara med om Sportens Uppgång & Fall. Minskning på precis alla plan. Detta trots att själva Sporten blivit mycket bättre! Så analogt med detta borde det ju vara det helt omvända?! Aveln har gjort fantastiska framsteg, hästarna springer fortare, är lättare att hantera, går mycket fortare att ”köra in” och sätta för vagn. Kuskarna har blivit mycket bättre tempobedömare och mer taktiskt medvetna över lag. Skötarna utbildas på Wången i Statlig regi, hästhållningen överlag mycket bättre. Stallmiljö och Djurskydd har högsta prio, Dopningskontroller görs i stor utsträckning. Att det dessutom är folktomt på Travbanorna är en sak man ältar i oändlighet, men absolut ingen har lösningen. Nå men folket kanske sitter hemma och följer Travet på TV? Inte det heller. Såg nedanstående på twitter häromdagen. Blev inte piggare..
    ”Viroid‏ @Travsiffror · 3 maj:
    I lördags såg 856.000 personer finalmatchen Brynäs – HV på TV4. När V75 direkt med Olympiatravet började så försvann en halv miljon tittare.
    En timme efter att travet slutat var de tillbaka igen för att se Lottodragningen som samlade 450.000 fler tittare än V75 direkt.”
    LOTTODRAGNINGEN SAMLAR ALLTSÅ C.A. EN HALV MILJON FLER TITTARE ÄN V75 DIREKT!!
    Vi nördar kanske har överskattat Travsportens popularitet? Vi kanske skall tona ner klagosångerna och istället njuta av det vi fortfarande har kvar?

  4. Jag spelade in hela tävlingsdagen på VHS, vet inte hur många gånger jag sett Jupiter Hornline i 4-åringseliten eller höra Stig H vurma för Valley Victory avkommorna efter segern med Lookout Victory i stonas dito.

    Jag missar också elitloppet i år för första gången på 20 år. Har inte ett ”giltigt” skäl annat än att stämningen blivit mycket sämre sista åren och att intresset falnat. Bold Eagle kan ge mig suget tillbaka, men jag blir nog hemma.

  5. Alla tycker olika men nog har denna elithelg tappat i glans. Var för första gången på 9 år på Valla förra året. Innan dess knappt missat en Solvalla helg sista helgen i maj sedan 1985. Då jag inte hade bråttom hem var jag kvar länge på arenan och såg alla ”kändisar” och många andra som aldrig besöker en travbana vackla ut efter mycket alkohol. Då jag själv suttit i restaurangen nästan varje gång och även jag druckit alkohol (ibland för mycket) så förstår man att det är inte mycket vanligt trav folk.Att se banan och spela kan man bara glömma denna dag om man som jag vill se provstarter och värmningar och kanske springa in till toto luckan efter provstarter. Sitter man i restaurangen går det bra att se allt och de snabbaste/bästa av toto personalen sitter där! Ett fylleslag är vad det är numera.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar