Travsporten, världen och podden rullar vidare trots terrordåd och saker som just nu egentligen kan anses – och är – viktigare. Och det är väl trots allt bra det, när allt kommer omkring.

Vi väljer helt enkelt att rikta in oss att fortsätta i ämnet vi normalt fokuserar på, nämligen hästarna och travsporten – och bjuder in till det 45:e avsnittet i serien.

Och berör till exempel säsongens fyraåringskull – hur stark är den?
Påsken som väntar – hur fin är den?
Spring Erom (bilden) som slog till i Olympiatravskvalet i lördags, hur unik och härlig är han?

Och är verkligen Nuncio en sådan typ av häst man kan sortera in i facket ”hästar med udda stil”?

Utöver detta diskuteras det smått häpnadsväckande fallet med B-tränaren och ”alternativbehandlaren” – där vi har tagit del av utredningen. Vi tittar dessutom tillbaka på Magnus Dahlén-äredet för ungefär två år sedan, som delvis liknar varandra.

I vanlig ordning tillönskas en alldeles förtjusande trevlig lyssning!

Acast:
http://aca.st/636009

Itunes:
ingvarssonoperssonloggan liten

4 KOMMENTARER

  1. Springfield har faktiskt nämnts som en Derbykandidat. Av Lars I, i intervju med Matteus efter vinsten den 28 mars. Mer rejäl än Pajas Face var omdömet om jag inte missminner mig. Onekligen fin utvecklingskurva och en potentiell kulltopp. Övriga hästar i 12,6-loppet hör inte heller till kategorin dussinhästar.

    På tal om utvecklingskurva är det väl primärt den aspekten som är intressant i april. Rajesh Face travar 12,6 över derbydistansen med bra stil över mål, utan draghjälp. Med järnskor och fast bomull. Det måste vara unikt. I dagsläget får han säkert problem med förra årets absoluta kulltoppar även över lång distans, men i september? Att jämföra en färdig häst som Policy of Truth med en häst under uppenbar utveckling, som Rajesh Face, känns rätt hopplöst, om det är styrkeförhållandena till hösten saken gäller. Kommer båda hästarna till start i Kungapokalen gissar jag att Rajesh Face är chanslös. Förhoppningsvis kommer Kolgjini på bättre tankar.

    På tal om landets fyraåringar kanske vi inte ska glömma Johan Untersteiners obesegrade, delikat matchade och ännu skotravande Cyber Lane. Den kan ju vara hur bra som helst.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar