Jag minns vad min förebild, den fina kompetenta journalisten Ingela Agardh sa vid den tidpunkt när hon var i det närmaste döende och fullt medveten om att hon inte skulle leva särskilt länge till. Som en förskräcklig cancer hon hade i sin då sargade kropp.

Att det är ingen tävling om att leva längst det här vi håller på med. Här på jorden. Det är inte det. Och så tog hon upp ett exempel om en 17-åring som hon just hört talas om och hade gått bort och som föddes med en sjukdom som alla visste; familjen, alla närstående, såklart personen själv, skulle sluta ungefär som den gjorde. Ungefär vid den åldern. Allt var enligt plan, på något makabert vis.

Och Ingela beskrev det som att; ”hans hjärta … slog ett helt liv”. Precis som alla andras. För vissa slår det i hundra år, andra i sjutton, det är ett liv oavsett. Det är ingen tävling. Själv blev Ingela 59.

Jag brukar tänka på det där. Ibland. Det att det ingen tävling om det längsta livet är. Och det är alltid risk att bli klyschig så att det svämmar över alla brädder, men det är ju trots allt vad vi gör med allting. Som är grejen.

Fast med allt detta sagt. Vissa dagar går det bara inte att gå med på det där. Man totalvägrar.

För man ska inte dö, från ingenstans, när man är 28 – och väntar sitt första barn. Det är inte ens mitt i livet, det är i sin linda, med så mycket förvisso vånda men också njutning kvar. Så mycket vackert. Nattvakor den där första tiden, ryggsäcken och nya skor på väg till första dagen i skolan … eller till fotbollsträning, travstall eller balett. Bråk vid läxläsning, gemensamma hopp från badbryggan i sommarkvällen.

Det är så fel det kan bli, så orättvist man kan föreställa sig och fantisera om. Så outhärdligt smärtsamt. Jag vet inte vilken vecka i graviditeten Sebastian Thells flickvän Jenny är i just nu, men jag antar att Sebastian hann med att känna sparkarna där inifrån hennes kropp någon gång. Sparkarna från ett kommande liv, en ny värld, sitt barn. Sitt älskade kommande barn.

Och fantiserat om hur det skulle bli. Längtat. Sett det framför sig. Hur det skulle vara att hålla, att känna dofterna. Att sätta ett barn till världen och få det att fungera, som Staffan Hellstrand sjunger i sin sång ”Fanfar”.

Med kärlek, det som räcker så långt.

Jag kände inte Sebastian Thell. Jag har hälsat flyktigt på honom några gånger, inte mer än så, mer samtalat vid tillfällen med hans pappa Tomas. Båda djupt engagerade i travsporten.

Likväl blir det nära på något märkligt vis. Travsporten är för liten för att inte beröras innerligt djupt oavsett. Så jädrans många är vi inte. De flesta vet vilka som är vilka. Som en stad på landet liksom.

Och trots att Sebastian Thells hjärta slog ett helt liv.

Så ska det inte sluta slå så här. Det ska bara inte det.

Och hur många tankar vi än skickar till familj, flickvännen Jenny och andra närstående så lär det vara för få.

Vi kan bara försöka. Det är det enda vi kan göra.
Och försynt futtigt säga att vi tänker på er.

För det gör vi.

Henrik Ingvarsson

11 KOMMENTARER

  1. Sebastian berättade på julafton att han och Jenny skulle få barn. Det var den bästa presenten jag och min fru Barbara kunnat få den dagen. Hans son Sebbe J:r kommer i början av juni om allt går som planerat. Men vi har skämtat att Elitloppet låg i riskzonen om födelsevärkarna startar lite tidigare..
    När man fått uppleva att ett liv försvinner på några sekunder, kan jag bara berätta för alla. Lev här och nu, livet går inte i repris.
    Tomas Thell

    • Vi hade ju förmånen att få träffa Sebastian när ni var här nere ett par gånger.
      Det var lika roligt varje gång att få prata med honom så intresserad, kunnig och alltid så trevlig!!
      Vi är glada att ni tog er tid senast ni var i Paris och stanna till för en pratstund.
      Detta kom som ett dråpslag när vi fick budet svårt att beskriva med ord hur tragiskt och orättvist detta känns.
      Vi känner med er i denna sorgens tid i denna värsta mardröm för alla föräldrar, syskon och flickväns liv.
      Gunilla o Åke o John

    • Jag känner med er💕💕
      Detta är helt overkligt han var så otroligt levande o vital. Min varmaste medkänsla med er i er sorg.

  2. Liksom Henrik har jag bara stött på Sebastian flyktigt, och vid några tillfällen bytt några ord med honom, men följt honom i olika sammanhang och varit imponerad över hans engagemang och kunskaper. Har idag fått höra många vackra ord om Sebastian från olika personer, bland annat från folk som via dig Tomas och Sebastian fått hjälp med att boka hingstar som Ready Cash och Bold Eagle.

    För många i travsporten är det en sorgens dag, speciellt för er som stod närmast honom. Som en liten tröst skall ni veta att många delar denna sorg mer er.

    Hälsningar

    Lennart Persson

  3. Gråter, inte endast för Sebastian, utan för den tomhet, den saknad, den sorg som en människas bortgång innebär.
    Den som går bort lider inte, men alla andra bär det tomhetens ok, där det svartnar för ögon och sinne under lång tid, men det blir lättare med åren, men tyngden finns där för alltid.
    Men människans lott är att bära världens på sina axlar, vissa människor får bära den tidigare och tyngre än andra.
    Likväl är bördan alltid ens egen och aldrig jämförbar, ty allena är vi i sorgen, därför ska man glädjas så ofta man får möjlighet, ty den kan vi enklare dela och så mycket trevligare är glädjen att förmedla.
    Kämpa !

  4. Livet är så orättvist ibland,, inget vi kan förstå hur mycket vi än försöker ,, vad är meningen med allt ,, jag hoppas vi en dag får upptäcka det ,, vila i frid Sebastian ,,vet att i juli då din son föds så är du vid hans sida

  5. Jag hade förmånen att Sebastian några fina gånger. Vi hade hästen Scarpia ihop med några andra. Han var alltid så go o glad när vi träffades.Sebbe var så lång att jag fick plats under hans armhåla! Jenny träffade jag också en gång. Vi skojade att Sebbe pratar bara om mat och hästar! Detta är så hemskt att det finns inga ord. Skickar massor stryrkekramar till alla Sebastians nära och kära extra mycket till Jenny och till blivande barnet. Jenny skrev så vackert i facebook att jag grät.
    Vila i frid Sebastian.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar