Ett pokalår. Detta förbaskade. Är det inte så det känns?

Det gnälls så väldigt mycket, på det än det ena, än det andra. Sägs det av en del, och absolut, i många avseenden går det inte att säga emot. Verkligen inte. Det kan definitivt ses som stormar i väldigt många vattenglas-aktigt att haka upp sig på reklamplaceringar på dresser eller ett istravs inställande. För att bara plocka två färska exempel ur högen.

Men det som det handlar om, ”gnällandet”, är – väl – såklart ingenting annat än klassisk ihopsamling. Saker som byggs på. Grej efter grej, slag efter slag, börda på börda. Som gör att man till slut exploderar, eller går in i väggen. Och ligger raklång på sängen i åtta månader.

Och mitt i alltihop, i eller på väg mot väggen, kommer så en generalsekreterare varje vecka och kvittrar, lite som en överdrivet trevlig granne i hissen när man är stressad som en gnu och trillar in med sin fjärde omgång tvätt och måste iväg på barnhämtning för ungefär tio minuter sedan och med föräldramöte som väntar senare under kvällen och man bara vill framåt!; ”tjenare, tjenare, allt väl ja, jodå allt är toppen med mig också, det går så att säga sin gilla gång, tjena hej du”, ja den känslan när fredagsbrevet dyker upp. Det är klart att det blir påfrestande. Närmast får fel effekt.

Vi måste dra åt samma-håll-känslan, den vill ju Johan Lindberg – med garanterat ärligt uppsåt – gärna framhäva. ‘Om vi vill så kan vi!’. Den andan. Och det är naturligtvis ingenting annat än tvärrätt. Ingen kan väl säga emot en sådan sak i grund och botten. Det är bara det att när ”fotfolket” och travsportens entusiaster/hästägare och med från början bultande hjärtan i fråga efter fråga blir överkörda av samma förbund; där man frågar en sak, får ett svar – och gör tvärtom. När man i många fall silar mygg men sväljer elefanter. Och det återkommer, gång efter gång, ja då är det inte så mycket med dra-åt-samma-håll-känslan längre.
Då avtar sakta men säkert bultandet, entusiasmen falnar – och istället blir det fart mot den där väggen.

Travsporten är unik i sitt slag. På många sätt. Ändå jämför vi hela tiden med andra saker. Med fotboll, med hockey, andra sporter, när vi tycker att det passar syftet också med andra evenemang. I till exempel hur en tävlingsdag planeras jämför vi ibland med musikkonserter.
”Man slutar inte en konsert med förbandet”, som det nyligen klyschades om hur Nuncio-loppet skulle placeras under V75-dagen på Axevalla.

”Vadå, om en fotbollsmatch startar klockan 17 en lördag, eller klockan 20 en tisdag plötsligt – du går väl dit ändå?”, fick jag nyligen en fråga ställd till mig.
Jo … fast … (och så går det att rabbla upp hundra argument och skillnader jämfört med att exempelvis V75 startar 16.20 precis varenda vecka, en stor del av året i förödande kyla och mörker).

Så kan vi inte sluta jämföra? Kan vi inte börja där? Travsporten är speciell på så evinnerligt många vis. Unik som i att aldrig nånsin ta paus, att konstant köra på (minst)364 dagar om året. Med väldigt mycket samma utövare inblandade, vecka ut, vecka in. Samma utövare, samma ägare, samma människor, lite överdrivet såklart.
En musikkonsert håller inte på i 4,5 timmar och har inte en paus på 20 minuter mellan varje låt, som ett litet exempel. Vi bettar inte pengar på vilken som ska bli nästa sång Veronica Maggio spelar.
Hästkapplöpning och dess verksamhet, från skötarens arbetsförhållanden till den stenrike storhästägaren, är på sitt vis. Sitt alldeles egna, ja kan vi inte bara från och med nu ge oss när det gäller det här med att jämföra?

Travsporten är på sitt sätt. Går det verkligen inte att frambringa lite mer självförtroende?

Och i detta då en ATG-ledning som tycks styra så mycket, en ATG-ledning som man med bästa vilja i världen inte kan säga ha varken kunskap eller känsla för travSPORTEN.
Det mest skrämmande exemplet är såklart det när folk i toppen på absolut fullaste och blodigaste allvar ansåg att SAMMA hästar skulle deltaga på V75 varje lördag, detta för att folk lättare skulle känna igen sig och av den anledningen skulle få en relation till sina ”lag”. De tankegångarna gick som väl var inte ”hela vägen”, men långt gångna diskussioner fanns…

Självklart ska ATG med sitt uppdrag köra på som bara attan med det man håller på med, och att på den stenhårda spelmarknad som just nu råder, som pumpar dagligen, varenda timme, varenda minut, snudd på sekund, att stå upp på det sättet och uppvisa de siffror man gör – det är imponerande. Det går inte att säga något annat.
För mig är det inga problem om Fredde Granberg refererar Virtuell Racing-lopp, låt Freddan köra dygnet runt om han bara pallar och det genererar pengar till sporten – om det samtidigt visar sig att man också någon gång bryr sig om mjuka värden. Att det lyssnas på en opinion; utan att komma hotandes med ett pokalårs existens eller ej.

Ja, för frågan är bara till vilket pris (den eventuella)ATG-framgången sker. I slutändan – till vilket pris. När andra siffror pekar i andra riktningar, hästar, ägare, aktiva. En man vid namn Torbjörn Ylvén hade förresten en klok insändare i Travronden i veckan.


För som sagt, travsporten är inte som någonting annat.

Och i alltihop alltså – det förbaskade pokalåret. Som har lagt sig som som ett kidnappande lock och lås över sporten. Ja, det har sipprat ut rätt skrämmande uppgifter om upprepade hot från ATG:s ledning när det kommer till beslut som ska tas, i förhandlingar som förs, där ett medförande tillhygg varit och är … ”då blir det inget pokalår”, i mer än en fråga det senaste året (ingen prestige där inte…).
Det finns också mer än en uppgift från olika källor som säger att pengarna till pokalåret inte alls är under kontroll. Snarare långt därifrån.

Vi kan inte riskera pokalåret, därför måste Xpress fortgå. Vi kan inte riskera pokalåret, därför kan vi inte backa för en snudd på hel travsportnation som håller på att gå i bitar över 16.20. Ett 16.20 ingen – inte ens Hasse Skarplöth själv kan höfta till om och bergfast säga vad det inneburit för en eventuell omsättningshöjning. Höfta gör han däremot i andra detaljer kring ”framgången för lördagarna”, i siffror trottosport tagit del av är lördagarna snarast oerhört svårvärderade, enligt ett flertal dels statistiker och dels personer involverade i ”Tillsammans”-projektet bygger högst troligt hela ökningen på just Tillsammans-effekten. Och som gör att V75 omsättningsmässigt snarare klarar sig TROTS 16.20 snarare än på grund av det. Nyligen hävdade ju Skarplöth förresten att just Tillsammans funnits sedan 2013 och INTE kunde ses som en omsättningshöjande förklaring, något som inte alls stämmer (det kom i sin nuvarande form inte igång i något som liknar dagens omfattning förrän mars 2016!).

(Tillsammanseffekten på V86 är förresten: Efter att Tillsammans infördes har ALLA omgångar omsatt mer än 20 miljoner. Innan Tillsammans infördes överskreds 20 miljoner bara i 27 procent av omgångarna, allt enligt Travrondens statistiker Jens Sjödén).

Jag är inte den förste som säger det här. Men pokalåret – om det nu var nödvändigt i denna form – är inte året som är det viktiga. Det är såklart det (de) som följer därpå.

Alltså, DEN baksmällan. Om vi inte blivit fler.

Och om inte den riktiga glädjen kommit tillbaka.

Henrik Ingvarsson

5 KOMMENTARER

  1. Senaste nytt är att ju att Kanal75 flyttar från Solvalla till samma hus som tv-studion ligger i, således ett plan som funnits länge eftersom de valde att förlägga en tv-studion på annan plats.
    Sannolikt är ju detta en lösning för framtida skilsmässa mellan ATG/kanal75 genom försäljning av ATG och ytterligare en orsak till att ATG sent omsider insett nyttan av att ALLA hästspelare har konto, för det är det man får betalt för i slutändan, alla fakta som ingår i användandet i kontot, sådana fakta på säg 500 000 kunder är värt mycket pengar på spelmarknaden i dag.

    Detta är i sin tur ytterst goda nyheter för hästsporten, för hästsporten ska inte bedriva eget mediabolag, eget spelbolag, hästsporten ska bedriva hästsport , övrigt ska naturligtvis de bedriva som gör så bäst, och tjänsterna åt samtliga håll prissättas och nagelfaras. Transparens och kontroll uppnås.
    Stålbadet blir naturligtvis ett plötsligt uppvaknande för många inom ATG, ST , Kanal75, men fullständigt nödvändigt, och det blir inte mindre tufft för banorna att validera sina tillgångar och prissätta dom korrekt för fakturering till intressenter.

    Men i slutändan blir det rimligtvis alldeles utmärkt, för enorma kostnaderna kommer att kunna sparas, oceaner av små bäckar av kostnader täppas till, stora åar kommer förhindras att svämma över och jättelika slukhål som SHL sponsringen kommer aldrig mer sjösättas utan total transparens och i förekommande fall vara seriöst genomarbetat.
    Att SHL inte debatterats hårdare än vad som skett är för mig en gåta,! 88 miljoner i kostnad över 3 år är en fruktansvärd massa pengar som fullständigt okontrollerat runnit ut med ett minimum av insatser från SHLs sida.
    Dessutom med Nordicbet som sedemera tog över hela mediauppmärksamheten från det som ATG kallade sig själva för ”enda huvudsponsorn” Patetiskt .

    • Håller med helt ang detta med SHL-avtalet, en liknande investering av någon inom något annat företag hade antagligen resulterat i hårt straff pga ”omotiverbar plundring av företag med misstanke om stor personlig ekonomisk vinning” el liknande.
      Ja, patetiskt.

  2. Pokalåret ger inte så många fler kronor till prispengar än en inflationsjusterad 2010 års nivå. Det ger väl dock en del pengar för annat än prispengar, men också där handlar det om en återställning av 2010 års nivå, efter justering för inflation.

    Det är alltså det pokalåret innebär, och det är kanske gott så, men det är ingen revolution för travet som sport. I absoluta tal handlar det om en ökning av årets prispengar med drygt 20%. Inga betydande förändringar av hästägarkollektivets ekonomi.

    En hel del pengar har hittills öronmärkts för treåringarna. Det finns en risk att en hel del av hästarna inte får en krona mer att tävla om. Hur deras ägare skall förmås att vara kvar inom travsporten är en gåta.

    Och för detta har vi då fått ATG:s alla experiment. Förlamningen inom travsporten där det inte finns några medel alls för att göra nödvändiga satsningar förrän 2018. Och då mest för att köpa spackel och färg för att måla över det värsta. Kanske byta ut några banbelysningar, fräscha till ljudet, renovera domartorn och byta ut en och annan oddsvisande tjock-TV till något som andas modernitet.

    90 miljoner till annat än prispengar är ungefär 100.000kr/tävlingsdag, så kan banorna räkna ut själva ungefär vad de kommer att få. Om nu inte ST kommer på att de behöver pengarna själva för att ta itu med sådant som är eftersatt där.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar