Att Bold Eagles ägare Pierre Pilarski är en profil lite utöver det vanliga i travvärlden blir alltmer tydligt. Att han är en som verkar vilja sporten rakt igenom väl. Som bjuder på sig själv, ger och tar, enligt vad jag bedöma alltid med en slags glimt i ögat. Med värme.

Nu till exempel; verkar han helt ärligt och genuint inte vilja någonting hellre än att komma till Sverige under den tid när vi är som vackrast, när häggen och syrenen står i blom, när Solvallas Internationella Elitlopp omfamnar oss. Dit vill Pilarski nu, mer än något annat. Han vill bjuda travvärlden på mötet alla pratar om, och är inte rädd för att göra det på bortaplan.

Det ska sägas. Jag känner honom inte. Inte alls. Har aldrig träffat honom, bara fått det där – vid det här laget väl? – smått berömda mejlet; det där när han efter en text på vår sajt som några månader före loppet typ utsåg Nuncio till vinnare av Prid d’Amérique 2017 … skrev och ville att vi skulle framföra våra varmaste gratulationer till Stefan Melander och kretsen kring Nuncio. Ja det såg ut ungefär så här:

Jag är tacksam om du vill vara vänlig och gratulera Mr Melander från mig – eftersom jag vann loppet 2016 vet jag vilket svårt och tufft lopp det är att ta hem.
När vi nu lika tacksamt är medvetna om att det inte kommer att finnas möjlighet att upprepa denna bedrift får vi nu helt enkelt bara hoppas att vi inte kommer att bli alltför förlöjligade när vi möts.

Återigen, tack för att vi blev informerade i detta ärende.

Sportsliga hälsningar
Pierre Pilarski

Ja, man blir ju glad, blir man inte?

Som sagt, jag känner honom inte alls. Icke omöjligt romantiserar vi en smula kring denne finansman och företagsägare, det finns möjligen och högst troligt sidor vi inte sett eller känner till, men så länge motsatsen är bevisad har jag bestämt mig för att bli glad av honom. I en tid när man annars inte hinner slå upp ögonen på morgonen innan mörka rubriker når oss, i en värld där murar ska byggas och där ”sanningar” som sägs inte får sägas, men där det enda som sägs hela tiden är just ”sanningar”, det är kort och gott ganska lätt att bli nedslagen … så blir man liksom extra varm i hjärtat av denne man.

Till exempel av den i grunden rätt bagatellartade historia under den nyliga Prix d’Amérique-helgen. Och inför loppet på söndagen, det som ju både hos oss och i Frankrike målades upp som en kamp mellan Daniel Redéns kvartett till hästar – och Bold Eagle. Daniel, som ju förresten – för att vara en ”suédois” – fått en respekt och ett erkännande utan dess like av det franska travfolket.

Det var Daniel Redén mot Bold Eagle. Daniel Redén VAR det stora, stora hotet mot den franska superstjärnan. Mot Sébastien Guarato och Pierre Pilarski.

Ja, så när Daniel med sällskap om ytterligare tre personer på lördagkvällen anländer till den italienska restaurang de bokat bord på i centrala Paris, efter tävlingarna den första av de två PdA-helgsdagarna, som uppladdning inför det stora slaget … Team Redén mot Bold Eagle som sagt, och i morgon ska vi jävlar i mig ta honom liksom … så står där en flaska champagne och väntar på dem.

Det finns inget meddelande om den, inget fjäskigt bjäfs.

På något sätt har en viss person helt enkelt fått reda på att Daniel Redén ska tillbringa sin kväll på detta ställe.
Som uppladdning för sitt livs lopp några timmar senare, dagen då den franska nationalidolen ska besegras. När Pierre Pilarskis häst ska få känna på det ”svenska stålet”.

Och personalen på restaurangen meddelar kort och gott och som sagt utan några åthävor eller stora spektakel. Att flaskan är en hälsning från en viss.

Pierre Pilarski.

Henrik Ingvarsson

EN KOMMENTAR

  1. Pierre Pilarski. kallas ibland för Big Mac. Han har franchisen för Mac Donald i delar av Frankrike.
    Daniel Redén har lovat, enligt Turfen, att gå från Vincennes till Grosbois i morgon om Propulsion torskar i Prix de France! Hoppas han har ordentliga sulor hälsade Frank Nivard(Bold Eagle). Det är två mil….

    I Frankrike är hästägaren en viktig faktor. Nämns hela tiden i samband med sina hästar. I Sverige har man devalverat hästägaren till nån som inte ens får tävla i sina egna färger(dock inte i galoppen)Det säger nog allt om maktfördelningen, kusk, ägare. Att man inte ens skulle få se sina egna färger när ens häst tävlar är för alla inom travet här nere helt otänkbart. Jo, dom stora tillåter naturligtvis inte det i Sverige heller – dom har ägardresser. Courant, Menhammar etc. Men alla andra. Bizarre…

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar