Den 11 januari 1979 blev Adir oplacerad i ett lopp på Axevalla.

Tre dagar senare lastades han på hästkärran igen, då för en tur till Åmål. Där blev det en ny start även om Adir inte fanns med i programmet. Den dagen fick Adir nämligen starta under falskt namn, stallkompisens Best Asserdal.

Som tack för hjälpte kördes Adir till slakthuset dagen efter.

Den perfekta kuppen?

Det här är berättelsen av en av de märkligaste totokupperna i svensk travsports historia.

Det fanns vissa likheter hos Best Asserdal och Adir. Båda var sju år, båda var valacker, både var bruna och båda hade en stjärna i pannan.

Därmed fanns förutsättningar för den perfekta kuppen. Amatörtränaren och Best Asserdals ägare lastade den betydligt  bättre Adir istället för Best Asserdal när de skulle resa till Åmål. I en annan bil åkte deras fruar som skulle sköta liret

Best Asserdal var en häst som spelarna inte hade särskilt höga tankar om. Hästen var så gott som ospelad när frun till ägaren klev in med 600 kr vinnare. Amatörtränarens fru plockade fram fyra hundralappar när hon ställde sig i totoluckan.

Efter den oväntade segern hämtade de två damerna ut nästan 18.000 kronor.

Så långt hade kuppen lyckats. Samtidigt började det viskas om att allt inte stod rätt till. En tidigare ägare till hästen hävdade bestämt att vinnaren inte var Best Asserdal.

– Det går inte att ta miste. Best Asserdal är en väldigt storvuxen häst som närmast liknar en älg. Den häst som vann i Åmål var betydligt mindre, sa den tidigare ägaren i den polisutredning söm följde.

Hon fick medhåll av Färjestadstränaren Alf Nilsson. Han hade haft Best Asserdal i träning tidigare men lämnat tillbaka den till Handelsstallet i Karlstad. Nilsson ansåg att Best Asserdal helt saknade förutsättningar för att kunna tävla.

– Redan under loppet fattade jag misstankar. När jag sedan gick ned till stallet efter loppet och tittade på hästen blev jag helt säker på min sak, sa Alf Nilsson i ett vittnesförhör.

Snabbt började snaran dras åt kring svindlarna. STC:s dåvarande generalsekreterare Stefan Holmgren (bilden) gav förbundets jurist Ulf Nordin i uppdrag att snabbt göra en utredning.

Tre dagar senare kom utredarna till Axevalla. Amatörtränaren hade då beordrats att komma in till travbanan för att deltaga i ett provlopp med Best Asserdal.

I Åmål hade ”Best Asserdal” vunnit på 1.25,9 över 2.120 meter. I provloppet på Axevalla, tre dagar, senare kom den riktige Best Asserdal i mål på 1.28,6 – i mycket dåligt trav.

Meningen var att även Adir skulle ha varit med i det här provloppet. När STC:s utredare kom till stallet i Broddetorp, någon mil från Axevallatravet, stod dock Adirs box tom.

Oskyldig blev slaktad

Dagen efter loppet i Åmål hade hästen körts till slakteriet i Skara. Som tack för hjälpen gick den då sjuårige Adir dödens till mötes på ett brutalt sätt. Syftet var naturligtvis att undanröja bevis.

På Scan Väst i Skara blev personalen förvånad över när Adir kom in. Han var skodd och hade broddar i skorna. Normalt brukar ägarna till slaktdjur se till att skorna är avplockade innan deras hästar körs till slakt.

Uppenbart var det bråttom att få hästen slaktad. Amatörtränaren sa senare i ett förhör med polisen att Adir hade drabbats av en allvarlig bristning i ena senan, därför ”tog de bort honom”.

Ett påstående som veterinären på slakteriet blev förvånad över. Vid sin undersökning hittade veterinären inga allvarliga skador.

– Jag hittade inget fel på hästen. Visserligen var han lite öm i ryggen, men inte värre än många andra hästar. Om Adir haft en sådan skada som uppgetts hade hästen inte kunnat stödja på det skadade benet. När Adir kom hit till slakteriet skrittade han in till slakten, sa veterinären i ett polisförhör.

STC agerade snabbt och gav både tränaren och ägaren livstids beträdandeförbud på alla landets travbanor.

– Vi anser det styrkt att amatörtränaren körde en annan häst än Best Asserdal. Därför har både han och ägaren fått livstids beträdandeförbud på landets travbanor, sa Stefan Holmgren.

Bluffen var avslöjad men tog inte slut där. Både amatörtränaren och hästägaren åtalades för bedrägeri och försök till bedrägeri. Även de två männens fruar, de som hade skött spelet, åtalades för försök till bedrägeri.

Fallet kom upp i Åmåls Tingsrätt där den pensionerade domaren Gustaf Eriksson hade kallats in för att leda förhandlingarna. Eriksson var en ofta sedd gäst på Åby och skälet till att Eriksson fick detta uppdrag var att han hade kunskap om travsporten.

Ett att försvarets vittnen var Åbytränaren Birger Widell (bilden). I en paus smög domare Eriksson fram till Widell och frågade: ”Har Widell någon vinnare på Åby ikväll”.

Birger Widell var kallad av sin gode vän, göteborgsadvokaten Eric Owers, som försvarade en av de åtalade. Best Asserdal var en så kallad ”paradtravare”, en häst som sprang med raka framben. När Owers bad Widell att förklara för rätten om hur en paradtravare sprang kom svaret snabb:

– Paradtravare, nej det har jag aldrig hört talas om tidigare.

Birger Widells uttalande väckte både förvåning och munterhet i den andäktiga tingssalen.

Åklagaren Sten Styring hade under förhandlingarna svårt att slå hål på försvaret. Målet var ganska komplicerat och Styring hade inte samma kunskaper om travsporten som Eric Owers och rättens domare.

I en paus under den sista rättegångsdagen bad STC:s Erik Gralén att få en pratstund med Styring. Den utmärkte tjänstemannen Gralén hade under rättegångsdagarna fört noggranna anteckningar (med blyerts) och gav nu Sten Styring en hjälpande hand.

Under slutpläderingen vändes allt, det som såg ut att bli en förlust för åklagare Styring blev istället ett bakslag för försvarsadvokaterna.

När domen kom fälldes både amatörtränaren och hästägaren för bedrägeri. De dömdes till tre månaders fängelse. De åtalade kvinnor kom undan med villkorlig dom och 50 dagsböter.

Domarna överklagades till hovrätten som fastslog skulden för de två männen men lindrade straffet. Istället för fängelse dömdes de två till 100 dagsböter vardera. Hovrätten motiverade det sänkta straffet med att båda var avstängda på livstid från landets travbanor.

Tre år senare mötte jag den livstidsavstängde amatörtränaren på Axevalla. Han var då inblandad i en häst som var med i Stochampionatet. Iförd lösskägg följde amatören loppet.

Till sist: Best Asserdal vann under sin karriär ett lopp på 18 starter. Den seger som stallkompisen Adir fixade. Adir fick däremot ingen seger noterad, inte ens den då han ersatte Best Asserdal. Däremot blev Adir tvåa fem gånger.

LP

 

13 KOMMENTARER

  1. En fantastisk historia! Den här skulle naturligtvis göras i TV i något travprogram Alldeles för sensationell för att undanhållas oss travnördar! Tack för den Lennart!

  2. Hur många är det som egentligen har beträdandeförbud på svenska travbanor? Finns det en lista? Har man koll inom hela UET på vilka som är avstängda i sina respektive länder, och därmed inom hela UET inte får beträda en travbana? Finns det någonstans i bestämmelserna med en passus om att man kan bli benådad från en livstids avstängning?

  3. Vilka olika perspektiv man kan ha. Några läser en ”fantatisk historia”. Själv läser jag om fyra vidriga människor och motsatsen till en fantastisk historia.

    • Apropå Olika Perspektiv. Vad är det för motsats du pratar om? Uttrycket ”en fantastisk historia” kan väl användas såväl negativt som uppseendeväckande om en händelse? Detta var enligt mig en ”fantastisk historia” som enligt mitt sätt att se det kan användas i alla sammanhang då något förbluffande och uppseendeväckande berättas.

  4. Man har ju hört tränare berätta om sina bästa spelstötar på 80-talet men de är inte i närheten av denna historia. Tack för den!

  5. Härlig historia från travvärlden. Och vilken fantastisk journalistik, noggrann och genomarbetat.Heders!

    Var det inte något med att skinnet fanns kvar på slakteriet och kunde ge ytterligare information om att det var Adir? Men jag kan ha fel. Jag går bara på hörsägen som nedan när kallbloden fick sina Ringare.

    Harry Johansson kom med ett nytt kallblod till Åby, Lasse Viadal, som sänkte sitt rekord med nästan 12 sekunder och vann till 22 gånger klirret. Senare visade det sig att Lasse Viadal var det norska kallblodet Redbergsmoen. Stall Sand hade ytterligare två ringare i stallet, alla blev avslöjade så småningom. Alla var norska okända kallblod. Norska kallblod var då som nu bättre än de svenska och det här var på sextiotalet då man bara hade en vag beskrivning på hästarna som ingen måldomare eller veterinär tittade speciellt noga på. Två vita strumpor och bläs eller så. Jag har även läst att man målade över en bläs en gång för att det skulle stämma med beskrivningen av hästen. För säkerhets skull…
    Det var min morfar som berättade det här för mig och jag tror inte det är en skröna. Han var mycket upprörd. Pengar är allvarligt…

    • De där med skinnet stämmer. En slakteriarbetare visar upp den på bilden. Tyvärr fanns väl inte DNA på den tiden.

    • Kommer ihåg Lasse Viadal, i imn ungdom fick jag åka med ett par killar till Åmål, jag kommer ifrån Dals-Ed och kunde vägen…Ryktet på stallbacken gick att Lasse inte kunde torska…. Han hade nämligen komiit överbergen, vilket alltså betydde att han hade smugits in och hette något annat. Vi vann också några kronor….

  6. ..vid det omnämnda provloppet som kördes på Axevalla lär ett TV-team varit på plats för att dokumentera det hela.
    Minns någon om det var Sportnytt eller Aktuellt ?

  7. Tack för en fascinerande historia! Medans jag lyssnade på podd-avsnittet kom jag att tänka på två fall av ringare här i Finland. Lite överraskande är att fallen är nutida och därmed inte så historiska.

    Den 6 mars 2003 i Kouvola tävlade jänkaren Magnetic Force (58 000e) som obetydlige svenskimporten Tino du Ling i ett lopp för hästar med max 6000e intjänat. MF, som då redan var pensionerad, vann loppet med knapp marginal och det förekom ovanlig totospel till det loppet. Det hela uppdagades redan under tävlingskvällen och det blev en polissak med de romer som låg bakom hästbytet.

    Romer låg också bakom ett annat byte: den 3:e augusti 1999 Finlandsdebuterade en svenskimport vid namn Cocos Lady på vindsnabba Mikkelibanan. Hon vann mycket överraskande till ett dunderodds. Loppet var ett tilläggslopp över 2600m där hon hade bricka ett och cirka 3000e insprunget. I hennes ställe misstänks ha startat en annan svenskfödd märr med romer som ägare och tränare; en inte helt okänd Steffi Bob. Hon hade då tjänat cirka 200 000 SEK och tjänade totalt över 900 000 SEK under sin karriär. Detta fall avslöjades aldrig fullt ut trots att det fanns misstankar. Någon officiell utredning och uppföljning blev det alltså inte. Det var för övrigt samma segerkusk vid båda tillfällen, Kari Rosimo, men han sägs ha varit ovetandes om bytena. Däremot har han genom tiderna varit ganska så populär hyreskusk bland finska romer.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar