En tom travbana. Och en påslagen högtalaranläggning som väntar på en...

Journalistiken har som alla andra branscher gott om facktermer. Om travet har dödens, vinnarhål och speedkula och tusen och miljoner andra, så finns inom det publicistiska skrået saker som ”ettan”, ”puff” och ”vänsterkryss”. Eller varför inte ”plocksida”, ”framvagn”, ”ståuppa”.

Ja, och så ”rundis” såklart.

Det där man alltid antingen småfnissar åt, ler stilla med, och/eller – är det väl meningen – ska få en slags varm känsla i mage och hjärta av.
Ett lättsamt, trivsamt, inslag som i princip alltid är placerat sist i till exempel en nyhetssändning i teve. Liksom för att runda av med något puttrigt, lättsmält efter alla krig och annat elände. Gärna med någon slags humoristisk knorr.

Jag ramlade över en travrelaterad sådan häromdagen, en som gått mig förbi. I textform, men den hade varit som klippt och skuren för ett avslutande hihi-kvittrande mellan människorna i tevestudion; ni vet … väderpersonen, sportreportern, nyhetsankaret … vid desken i vilket nyhetsprogram i vilken kanal som helst.

”Och då kommer dom här och haarrr cirka hundra meter kvaaaar tiiill start”.

Det hela är från 2014 och har rubriken – ”Trav-referat på fyllan”. Och berör en norrman, vid tillfället 34 år gammal, som i den aktuella och sena, ljusa sommarnatten på väg hem från festligheter råkar släntra in på travbanan i Östersund.
Släntrar och släntrar förresten, visst, det är en spontan ingivelse … det får vi ändå tro, men när han väl är inne så tar personen sig också in i banans måldomartorn. Och, ska det visa sig; eftersom det varit hopptävlingar inne på travbanan föregående dag, så råkar högtalaranläggningen dessutom vara på. Och herre gud, jag skrev ju en blogg om Sveriges referenter häromdagen, säg den travintresserade, racingälskande person som någon gång inte fått feeling i just det ämnet; ögonblicket när man blir Rydgren, Patrik Nilsson eller Bosse Blomqvist för en stund…
Och här står man alltså med en mikrofon i handen, en högtalaranläggning som är på, det är klart att det i ett smäktande, förföriskt rustillstånd i den vackra julinatten kan suga till i vem som helst.

Och det gjorde det alltså. Så här stod det nämligen att läsa på SVT Nyheter dagen därpå:
Det var vid tre-tiden på onsdagsmorgonen som de boende nära Östersundstravet väcktes av högljutt tal och skrål från travbanan. Enligt vittnen lät det som om norrmannen försökte referera ett lopp – och så sjöng han också”.

Enligt vidare i artikeln ska polisen ha blivit nedringt av ”yrvakna Östersundsbor” och efter en stunds spårande med hund kunde man också gripa mannen.

Artikeln från SVT Jämtland från sommaren 2014 avslutas:
Under onsdagen hade norrmannen nyktrat till och kunde förhöras. Han kunde dock inte ge någon förklaring till sin nattliga eskapad. Polisen kunde inte heller reda ut om mannen hade onormalt intresse för trav. Istället frigavs den ångerfyllda mannen”.

”Inte reda ut om mannen hade onormalt intresse för trav”.

”Onormalt”. Bara den liksom.
Ja, vi kan nog i alla fall inte utesluta det, eller hur…?

Och hade det inte varit en perfekt rundis, så säg.

Henrik Ingvarsson

5 KOMMENTARER

  1. Det är en fantastisk story! En tanke vore om banorna bjöd in publik till att reffa provlopp. Den chansen hade jag tagit direkt!

  2. Känns mer oförargligt än den gången ett gäng tränare och lärlingar på Åby selade ut hästar och körde ett race en helgmorgon efter en blöt natt. (Nu hände ju det för en del år sedan så ingen av de inblandade är väl längre aktiv, men någon prydnad för travsporten var de knappast. Varken vid det tillfället eller i övrigt.)

  3. ATG körde ju det för x antal år sedan när banpubliken på v75 banan fick provreffa i en typ bajamaja!. det var väl så Robin Hedström kom fram.

  4. Synd att han inte stannade i bajamajan.
    Sorry, den var inte snäll, jag vet.
    Men reffa är verkligen inte hans grej.

    • Tycker Robin är riktigt bra att intervjua på stallbacken men han är tyvärr en av de sämre på att referera lopp.
      Dock är han inte i botten för den platsen delar Bergsåkersduon B-O Månsson och J-O Modin som inte går att skilja på eftersom de är lika usla.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar