Jag har likt en dåres envishet i alla år hävdat det.
I princip ända sedan loppet gick i mål. För snart 29 år sedan…

I 28 graders värme och nedanför en molnfri och sällan skådad blå himmel; ett Solvalla kring sin Bällstaå och sina fontäner som badade i sol. I liv, kärlek, eufori.

Att det här; det här kommer aldrig att kunna slås. Det här kommer att vara mitt travsportögonblick för all tid och evighet. Till dess jag läggs under jord.

1988 års Elitlopp, med superhjälten Mack Lobell som en väsenaktig härförare, en travhäst som väl bara inte kunde komma från just den planet som vi 31.136 vanliga simpla åskådare på Solvalla just då hade våra fötter placerade på. Ja, hade vi verkligen upplevt det vi just såg? Eller drömde vi bara alltihop?
Så. Så starkt var det. Tillsammans med världens coolaste kusk dessutom förstås, John D Campbell, det häftigaste man någonsin hade sett.

Som sagt, jag har alltid uttryckt, och känt, att större än så kan det aldrig mer bli.

Jag är fortfarande tveksam, det ska sägas, men … i och med Solvallas officiella glädjebesked denna fredagförmiddag, ja den till synes så oerhört sympatiske – och karismatiske – monsieur Pierre Pilarski (till höger på bilden) verkar man helt uppenbart kunna lita på. Beträffande hans ord uttryckta i segeryran efter Prix d’Amérique-triumfen i söndags; att visst kommer vi nu till Solvalla i maj, det verkar stå fast.

För nu ska alltså han och övrig krets kring Bold Eagle, enligt Solvallas sportchef Markus Myron, ha tackat ja till den inbjudan de – givetvis – fått.

Och en första pusselbit är därmed på plats. En första byggsten – och den såklart viktigaste – till ett Elitlopp som faktiskt har potential att bli det mest omdiskuterade, upphaussade – och till och med bästa vi fått vara med.

En första pusselbit i vad som kanske faktiskt – fast jag är naturligtvis fortfarande skeptisk… – har potential att utmana. Ett visst 1988.

Att få hit Bold Eagle känns i alla fall på samma närmast astronomiska nivå som när Mack Lobell kom. Eller när Ourasi på något mirakulöst sätt lockades till Åby Stora 1988. Eller kanske också när Pine Chip gästade Valla 1994; och som bidrog till ytterligare något av det mest minnesvärda som skådats på svensk travmark.

Bold Eagle kommer. Nuncio välkomnar. Så också – hoppas vi från djupet av våra inre – Delicious.

Och med den grunden.

Så har det potential att slå ut allt annat. Precis allt annat.

Ja, kanske till och med Mack Lobell 1988.

Henrik Ingvarsson

Foto: KANAL75

23 KOMMENTARER

  1. Vi har ju alla våra favoriter som naturligtvis also har o göra med var vi är i ålderstrappan.
    För mig slår inget Ego Boys skiljeheat o vad det sedan kom betyda för svensk travsport framtid med v65 året efter.
    Dock är det väl hugget som stucket som tvåa mellan Mack lobell o Copiads första elitloppstriumfer. Men risken finns väl en att stark utmanare kommer med årets elitlopp skulle det sedan bli så att ett sto betvingar de två kejsarna blir det nog svårt att inte sätta högt/högst!. Kan nästan se framför mig hur Rydéns supersto sprintar ner dem på upploppet bara hoppas alla finns där när det är dags!

    • Nu var jag i och för sig inte där, men året då Ego Boy vann måste väl ändå vara det mest överskattade Elitloppet någonsin? Åtminstone av TV-bilderna att döma.

      Vad körde de första varvet, 1.25-1.30?

      • I TREDJE heatet ja. Flower Child vann andra heatet på målfoto på nytt Europarekord efter att Ego Boy vunnit första heatet. En häst körd av en liten tränare från Rättvik slog USAs bästa häst i skiljeheat. Dessutom kördes den amerikanska hästen av legendariske sulkykonstnären Joe o’Brien, världens genom tiderna skickligaste kusk. En seger som satte svensk travsport på världskartan. Nej, det Elitloppet kan aldrig överskattas, det hade allt och gav hela Sveriges travsport ett jättelyft

      • Det var ett skiljeheat som definitivt gick till historien dock inte för tempot utan sceneriet ☺ Ingemar Olofsson mot en av de största legenderna genom tiderna Joe O Brien .
        Ego Boy o Flower Child o oj oj Ego Boy till plankan absolut inget fart alls .Alla bara väntade på O Brien skulle sätta in stöten vilket han gjorde var bara så att en liten rättvikstränare visste vad som fanns i hans händer o det var denna dag Ego Boy. Första svensk segern sedan Carne(fisk-olle) vann ett helt annat slags elitlopp 1954 . Det är absolut inte den bästa häst jag sett eller lopp jag sett dock nog den viktigaste segern en svensk häst tagit för vad som sedan skulle komma med v 65 o en hiskelig uv inom svensk travsport
        Vad gäller bästa häst är det nog svårt o gå på ngn annan än Varenne för mig med Ouarasi o Macken strax bakom.
        Men som upplevelse inom travet för mig går elitloppet 73 före allt annat.

  2. Hoppas att han kommer även om han får spår 8…
    Men mkt skoj såklart att Myron fått klart med Bold Eagle.
    Nu är det bara o fortsätta bjuda in givna hästar. Lämna sista 4-5 platserna till sista veckorna men i övrigt är det bara o ösa på.

  3. Coktail Jets spurt finns inte. Värsta tattarstyrningen ever i försöket, men vi hade 07 sista 500 vilket väl motsvarar 04 idag. Marginellt bättre styrning i finalen, men som sagt vilken spurt.

    Kan hålla med om att Mack Lobells är den som gett maffigaste intrycket i Elitloppet. Tillsammans med Emile då. Pampigare travare kommer inte att födas.

    • Att Isla J. Brave inte kunna hålla till 4e-platsen i försöket var en enorm besvikelse för mig personligen. Då hade vi inte behövt vänta till Nahar för att få en Bergsåkerstränad Elitloppsvinnare.

      Men så här 20-talet år senare så får jag acceptera att Coktail Jet var en fantastisk vinnare. Spurternas spurt helt enkelt.

  4. Själva grejen med Mack Lobell var att vi inte hade sett något liknande innan. Nu tack vare avel/importer dyker de upp då och då, fast kanske utan den där extra spänningen om huruvida han ska springa alls eller inte (Anna Mixa). Kanske blir det svårt att slå det för oss som var på plats/såg på tv då, men för övriga kan det bli samma WTF-känsla med Bold Eagle?!

    Duellen 94 var fantastisk som duell! (var tyvärr för kort för att se upploppet) Var tyvärr ej på plats för att se monimaker och har hört att hon ska ha varit sådär speciell men Macken… Herregud jag grät när jag såg honom med John på Valla för några år sedan. Det var som att jag kom på varför jag fortfarande var där.

    För övrigt så håller jag med om Emile! (Även om Park Avenue Kathy, Super Play och Nealy Lobell är personliga favoriter)

  5. Men herregud, är Ni redan helgfulla hela gänget?
    Ingen som hört talas Varenne – världens genom tiderna bästa häst?
    Vann Elitloppet ett par gånger i början på 2000 – talet.
    Skaplig kuse.

    • Varenne var lite för ensam på plan redan på förhand vid sina två vinster för att man skulle få den där goa känslan. När Smedshammer släppte ledningen helt frivilligt med bara 800 m kvar gick luften ur den årgången.

      Men Varenne tillhör givetvis den absoluta toppen av hästar som någonsin tävlat, någonstans!

  6. Det blir ett lysande elitlopp iår om vi får slipper få några som inte platsar där och tar upp plats för bättre hästar. Det får Myron lösa. Nahar,on track piraten, mfl hör inte hemma där enligt mig,visst nahar vann för flera år sen på skitig bana men är inte samma häst längre och piraten och provat 2 gånger utan att gå till final,nää,där finns måånga bättre kanoner att fylla fältet med.

    • 100% enig, vi vill se världstjärnor ikke ett svensk mästerskap m Nahar, On Track, Royal Fighter mf.
      Tyvärr blir där nog som vanligt 4-5 svenska utfyllnad’s djur och se 2-3 från America vi aldrig har sett och hört om därför att bara Resolve vil komma.
      Är ju tvungen att fylla upp flyget.
      Glöm gamla misstaget att bjuda inn hästar från New Zealand, Australien och Sudan.
      Bara hästar av topp kvalitet från riktiga trav nationer.
      Ingen dansk häst har klass för elitloppet (sorry Steen Juul)
      Kanske 1 från Norge men inte BBS Sugar (tydeligt slut kört) vet inte om Finland har en kanon även om Kari säkert vill ha med sin div 2 häst.

  7. BÄSTA ÖGONBLICK: När Monimaker växlade Huxtable Hornline på två steg.

    BÄSTA LOPP: Nämnda med Macken – 88. Även om det säkert skulle blivit ännu häftigare om inte Nappen och sugarcane fått lägga så mycket krut i försöket.

    BÄSTA HÄST: Varenne (vem annars)

    SNYGGAST: Ideal du gazeau (Emile får ursäkta)

    Oavsett vad som händer i år kan magin aldrig bli vad den var förr. Sista gången som elitloppet kändes som elitloppet var nog 2004 när Gidde vann. Därefter….njäe. Nånting har gått förlorat. Och det var tom före Skarplöths inträde på scenen.

    • Håller med dig Pelle S på flera punkter:

      Bästa lopp tex. Macken 88 för vi hade ju inte sett nåt liknande tidigare.

      Bästa häst: Varenne, odiskutabelt även om var tid har sina stjärnor.

      Bästa ögonblick: Att Monimaker mosade en ljummen HH kommer dick en bit ner på min lista.

      När bensinen tar slut för ”den oslagbara” Generalen mot Victory Tilly sista 75m och senare en märkbart tagen Stig H på Podiet tillsammans med sina barn ligger mig varmt om hjärtat.

      Största/högsta vrålet tror jag dock infaller 1986. När Emilie från bricka 6 lurar Rex Rodney på spets. I slutänden var det dock norrmännen som fick skrika sig hesa.

      Det vrålet strax efter start kan bara jämföras med jublet när Pine Chip ger sig mot Copiad.

      När det gäller vackraste häst är jag lite ”störd” eftersom galoppen och fullbloden ligger mig varmt om hjärtat. Rent utseendemässigt håller jag fullbloden för såväl snyggare som maffigare än travarna. Jag älskar dock att se en travarens rörelser i full aktion. Att njuta av ett fulländat travsteg är som ”punch till kaffet”.
      Många elitloppsdeltagare har haft läckra ”travsteg”, men skall jag välja nån så får det bli Varenne och dennes förmåga att trava fort även i kurvorna.

  8. Var på plats 1992-2015 och kan inte rättvist bedömma Macken men nog är väl Copiad- Pine Chip ett av dom häftigare man sett.
    Bäst av alla…..odiskutabelt Varenne…

  9. Aktör Way speedig segermaskin hos PO Pettersson. Den som plockade ner Queen L var Pride Farming i Harpers. De stod båda 40 e 60 m efter.

  10. Bästa häst genom tiderna Varenne. Förutom att njuta av denna maskin i Elitloppet 2001 är det även intressant att titta på Giampaolo Minnucci klassiska halvspårskörning.

  11. För min del är det fortfarande Macken och Ourasi där står stärkas i mit trav minne.
    Trav intresse i 40 år.
    Att Bold Eagle och Nuncio kan bli mina nya största upplevelse är mycket möjligt, tiden vill visa.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar