Det är dagen efter festen. Dagen efter Prix d’Amérique.
Efter slaget, efter urladdningen, efter uppvisningen, den förföriska av Bold Eagle.

Såren slickas, vinnare och förlorare pustar på sina olika vis ut, och det blickas – som vanligt i travsporten – också framåt.

Mest, här hemma och redan nu, mot Elitloppet. Det var som om vi på studs, blott ett ögonblick efter målgång, tog oss iväg mot senvårens dofter. Det nyutslagna, mot tiden då sommaren ligger framför oss – och fantiserade om Bold Eagle, Nuncio och Delicious på startlinjen.
Även om det finns ett Olympiatrav också, är det som vanligt Solvallas sista helg i maj som – fullt förståeligt – alla direkt plockar upp som nästa grej. Då jävlar i min låda, liksom.

Men – vi har ju faktiskt fortfarande ett vintermeeting i Paris som pågår ett tag till. Där återstår fortfarande stora slag. Inte minst för Daniel Redéns stjärngäng, för åtminstone tre av de fyra som i går deltog i PdA.
– Det är väl osäkert hur det blir med Call Me Keeper, efter sin tuffa period med täta starter, men för både Wild Honey och Propulsion blir det antagligen Prix de France om knappt två veckor. När det gäller Lionel (bilden) ska han försöka försvara sin titel i Prix de Paris, berättar Stall Zets Thomas Hedlund.

Prix de Paris, det väldiga kraftprovet över 4.150 meter, körs den 26 februari, loppet där en heroisk Lionel, då i träning hos Fabrice Souloy och med Örjan Kihlström i sulkyn, ifjol betvingade till och med en viss Bold Eagle.
I årets upplaga kommer för övrigt troligen också Jörgen Westholms Apollon de Kacy att starta.
Prix de France, den 12 februari, körs som bekant över distansen 2.100 meter autostart.

Trea, fyra och sexa alltså. Det var som sagt placeringarna som blev för Daniel Redén ur hans superkvartett i årets upplaga av Prix d’Amérique.

Och hur unikt är då det? Att en och samma tränare har tre hästar som plockar penningplaceringar i det som brukar kallas världens tuffaste travlopp. Kan Daniel rent av vara den förste?

Nja, i modern tid (var nu gränsen för den godbiten egentligen går); sedan 1977 är Daniel Redén den tredje som stått för denna enastående bedrift.
1985 lade Jean Louis Peupion beslag på tredje-, fjärde- och femteplaceringar med Minou du Donjon som den främste. Och 2007 slutade hästar från Jean Michel Bazire på samma placeringar, där Kazire de Guez var bäst.

Ett sällskap som trots allt duger gott.
Och att vara bäste svensk genom tiderna kan ju fungera det också.

Det, och att drömma vidare mot nya mål.

Henrik Ingvarsson

Foto överst: KANAL75

4 KOMMENTARER

    • Undrar nyfiket vad det är mellan dig och Daniel Redén… Är det verkligen så svårt för dig att glädjas åt hans framgångar?

  1. Wild honey var väll den som såg bäst ut av alla redens, blir hyperintressant under 2017. Synd på galoppen, hade garanterat tagit pengar också.

  2. Anna Mix!!
    Detta underbara egensinniga sto som inte låter ngn bestämma över henne varken ägare tränar elle skötare.
    Nej nej nej jag vill inte….
    Förmodligen har hon gett de närmaste gråa hår men även slantar när hon varit på det humöret!!
    Över 50 år som travintresserad har jag sett många hästar och nu lägger jag Anna Mix till listan över de hästar som följer med i minnet på resan till det okända!!! O då inte bara pågrund av hennes sportsliga prestationer utan även hennes stoiska personlighet!!

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar