Den svarta, vackra hingsten tittar lite malligt ut över skocken av statister i Sven Melanders sällskapsresa.

Oasis Bi är medveten att alla beundrar honom; ståtligheten, karisman, hans snälla ögon. Men när någon försöker närma sig hästen för att om möjligt få stryka honom lite svagt över mulen säger Stefan Pettersson ifrån, inte särskilt strängt, mer lite ursäktande:

– Ni vet hur det är med doping här nere, dom är stenhårda, och det kan räcka med att någon har använt en handsalva på morgonen.

Oasis Bi och hans hov är tillbaka på brottsplatsen. På Grosbois, inneboende i Jörgen Westholms borg, i samma box som ifjol. Från sin boning har Oasis Bi fullständig kontroll över vad som händer på borggården.

Det var i den boxen många svenska kvardröjda statister ville titta in ifjol, dagen efter det stora slaget. Där stod ju trean i Prix d´Amerique.

Så långt är allt sig likt. Däremot sa Pierre Vercruysse, som körde Oasis Bi till tredjeplatsen ifjol, upp bekantskapen med den italienfödde ,till Sverige utvandrade, hingsten. Vercruysse föll för Daniel Redéns lockrop och kommer istället, som alla vet, att köra Call Me Keeper i eftermiddag.

– Det kändes väl som inte ett litet nålstick när vi fick klart för oss att Vercruysse valde bort vår häst. Samtidigt har vi fått en kusk som är i toppform och som vi har stort förtroende för, säger tränaren Stefan Pettersson.

Försynt som alltid, inga hårda ord, inget försök till konfrontation. Alltså: inget för en rubriksättare på en kvällstidning.

Ägaren då, Per-Gunnar Svärd, han är ju lite mer rakt på sak, burdus. Hos honom går det nog att vaska fram lite mer hårdkokta ord. Då visar det sig att patron inte är i närheten av sin häst, Svärd har åkt iväg på ett viktigt uppdrag.

– Per-Gunnar åkte ned till Anders Lindqvist stall för att tvätta bilen, säger Stefan Petterssons med ett leende på läpparna.

Ordning och rida, stil. Oavsett om det gäller den egna klädseln eller hur bilen ser ut. Det är ju inte vem som helst som åker omkring.

I morgon väntar hemresan för Oasis Bi. Det blir inte som ifjol när han fick stanna på Grosbois ytterligare att par veckor. Hästen hade hemlängtan, det visade han genom att bli lite stökig och jobbig här nere.

Därför hoppar Stefan Pettersson över Prix de France. Nästa resa går istället till Cannes-sur-Mer och Criterieum de Vitesse.

– Det är sex veckor dit, och det passar bra, säger Stefan.

Men först väntar alltså eftermiddagens lopp. Med en kusk som aldrig tidigare kört i Prix d´Amerique. Det bekymrar dock inte Stefan särskilt mycket:

– Vi känner oss trygga med Johnny Takter. En av världens bästa kuskar när han är i toppform, och det är han nu. Oasis Bi är heller inte särskilt komplicerad, han är lätt att vända upp med och mycket startsnabb. Jag tror det här blir bra. Många har räknat ut honom, då får vi slå ur underläge.

Bland åhörarna som lyssnar när reseledaren Melander mässar tillsammans med Jörgen Westholm och Stefan Petterssn hittar jag en gammal kriterievinnare. 82-årige Jan ”Lillen” Ödqvist (bilden) har rest för att se Prix d´Amerique igen, för andra gången.

– Första gången var 1972 när Tidalium Pelo vann, säger ”Lillen”.

Året efter vann Jan Ödqvist både Kungapokalen och Kriteriet samma år. En treåring som vann Kungapokalen alltså. På den tiden var Konung Gustaf V:s pokal nämligen ett lopp för tre-fyra- och femåringar. Fyraåringarna stod med 20 meters tillägg, femåringarna belastades med 40 meter.

– I Kungapokalen gjorde Thomas R.N. sitt bästa lopp, han vann överlägset, säger ”Lillen”.

Till sist: Att bo på ett hotell som hyser en massa brottare kan ha sina sidor. När vi lite sent kom till frukosten var utbudet ganska magert. Det kompenseras dock av en utsökt middag på La Coupole igår, utmärkt gåslever och en fantastiskt god sjötunga.

LP

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar