Det blev ett sådant lopp.

Ett sådant där jag känner att det inte finns så mycket att tillföra. Om årets Prix d’Amérique.
Ja, för vad man ska säga liksom.

Alla såg ju.

Bästa hästen vann. Bästa kusken vann. Ihop, tillsammans, var de som om de kom från en egen planet. Som om de denna gråa ruggiga januarisöndag i Paris spelade i en helt egen liga; de i Champions Leauge, de andra i Serie B eller någon annan andradivision i Europa.
Det var åtminstone så det blev.
För Bold Eagle och Franck Nivard.

Det man på förhand hoppades på, ur svensk synvinkel och för spänningens skull: att det skulle strula för superhästen, att något skulle gå på tok, ja varför inte till exempel bli inblandad i någon mjölksyredödande körning. Som ”vi” kunde dra nytta av och hitta de rätta stigarna och sedan sticka in med en utmanande spurt till slut…

Blev till: att motståndarna istället stod för den, mjölksyrechocken alltså. Stod för körning mot varandra, som knockade bland annat Call Me Keeper och Timoko.

Och att allt klaffade, såklart inte av en slump … nä sannerligen inte av en slump, men allting klaffade verkligen. FÖR Bold Eagle.

Det var som om de andra ville att Bold Eagle skulle vinna igen. Man körde åtminstone inte EMOT honom, snarare alltså FÖR. En känsla av walk over, till sist.

Då blev det också som alla trodde på förhand. Att utan strul, då skulle den sexårige Ready Cash-sonen vinna. För andra året i rad blev det så, dessutom på världsrekord. Kanske till och med, får man lämna den lilla brasklappen, utan att vara totalt som bäst?

I Franck Nivards förföriskt känsliga fingrar, millimeterpassade som vore det Helen Ann 1995, kunde Bold Eagle veckla ut sin speed in på Vincennes upplopp – och då bara försvann han. Från sina otaktiskt körda konkurrenter.

Så. Det är bara att lyfta på – klysch klysch – baskern och ge de varmaste gratulationer till tränande Sébastien Guarato, kuskande Franck Nivard och ägande Pierre Pilarski (längst till höger på bilden ovan). Och den unike, fullständigt unike Bold Eagle.

Och drömma om att det blir lite mer match när vi befinner oss i vår gryta lite senare i år.
Att det är då fajten mellan Nuncio och Bold Eagle blir till. Kanske med en Delicious med i bilden dessutom rent av.

Ja, för nu längtar vi allt till häggens och syrenernas tid.

Henrik Ingvarsson

5 KOMMENTARER

  1. När du skriver Pierre Pilarski så kan jag inte låta bli o tänka på den fantastiske liraren Pierre Littbarski. Det var tider det.

    Årets Elitlopp kan bli tidernas bästa bara sportchefen struntar i o kvotera in hästar från länder som inte tillför något.
    Låt Daniel R ha 5 hästar med o Tarzan ha Nuncio o Lasse osv. Jisses vilka lopp det kan bli.
    Men lämna trötta Finnar o Amerikanare hemma o förresten så låt Adielsson styra Anna Mix.

  2. Är det jobbigt att skriva ut Björn Goop istället för konkurrenter och annat bjäfs?

    Björn Goop körde som om det var han som satt bakom Bold Eagle istället för den trötta före detting som var fallet.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar