Så kom då ännu ett fall upp till ytan.
Fall av sexuellt ofredande mot kvinnor i travsporten.

I just det här, på travgymnasiet på Wången, mot flickor utfört av pojkar som går på samma skola. På ett slags internat som ju Wången – mitt ute i ”ingenstans” – får anses vara, där man också som elev har sitt boende. Som man som ung och oerfaren flyttat hemifrån till, med allt vad det kan innebära i den för många lätt skakiga åldern, för att förkovra sig inför en eventuell travframtid.

Det är som vanligt. Något alldeles vansinnigt trist att saker av det här slaget förekommer. Oerhört positivt att det kommer fram. Det är bara att hoppas att det inte avskräcker alltför många yngre tjejer från att fortsätta eller vilja hitta in i sporten; nu och i en framtid. Det är inte svårt att sätta sig in hur dåligt man kan komma att må på en typ av internatställe som Wången är när den här typen av saker sätts i rullning.

Som sagt, det är bara positivt att vi kanske nu ser att det alltmer anmäls. För det är min känsla trots allt, att det så görs. Och om man får vara så uppblåst självgod … möjligen att vi på vår sajt har bidragit till det. Åtminstone en smula. Genom att beröra den här typen av fall, genom att ha avslöjat olika typer av trakasserier mot kvinnor. Genom att ha fört upp de här frågorna till ytan.

Det är jag faktiskt ganska stolt över, så ärlig kan man väl få vara.

För det här måste vi bara bli så oerhört mycket bättre på. Som jag skrivit tidigare; det finns på många sätt en struktur sedan urminnes tider – och som fortfarande sitter hårt. Visst, det här förekommer tyvärr i hela samhället, men att påstå att vi i travsporten ligger i framkant vore att förhäva oss. Snarare sitter vi en bra bit ner i kön, skulle jag nog vilja påstå.

Därför måste vi belysa. Beröra. Inte bara snudda vid det i en bisats utan att ha en tanke på att försöka lyfta på några stenar.
Vi måste utbilda, ja finns de här frågorna ens som en programpunkt vid till exempel en proffstränarutbildning? Och oavsett vilket kan jag garantera att det är för lite. På tok för lite.
Det måste till kunskap. Medvetenhet. Som kan leda till en successiv förändring. För strukturen sitter som sagt djupt. Från topp till tå, om ni förstår vad jag menar.

Jag hoppas trots allt att vi ändå börjar komma en liten bit på väg.

Henrik Ingvarsson

Till sist; i ungefär samma moment som Lennart Persson i går skrev om att Åbys måldomare Björn Persson (bilden) borde kliva fram och erkänna sitt misstag från i onsdags, så … gjorde han det (i Travronden allra först). Om han inte till och med redan hade gjort det när raderna skrevs. Det ska Björn Persson ha all kredd i världen för, inga undanflykter, inga bortförklaringar, ”vi tog ett gigantiskt felbeslut”. Och det måste få vara mänskligt även för en erfaren travdomare att fela. Att det sedan finns brister i teknikaliterna är givet, och visst närmade vi oss ett så kallat war room med gigantiska stormsteg i onsdags! Det tror jag man kan vara ganska säker på.

3 KOMMENTARER

  1. Väldigt bra att ni tar upp detta! Men det är trots allt proffstränarna/cheferna som sätter normen för hur man vill ha det på en arbetsplats. Dom yngre lär av de äldre, så har det alltid varit. Hade tänkt att använda några fula ord om delar av proffstränarkåren men lugnar mig.
    Hoppas att tränarna rannsakar sig själva, tar ett möte med sin personal och kommer överens om hur man vill ha det på sin arbetsplats/travstall. Blir förebilder för dom unga (manliga) hästskötarna.

    • Tack!
      Och det är precis så jag menar med ”hela strukturen”. Från ”topp till tå”.
      Exakt som du säger, hur man sätter normen.

  2. Läste om Wången i Östersunds Posten, där rektorn menade att det var svårt att stänga av elever. Under tiden har flera flickor slutat och den lilla gangstergruppen fortsätter att terra både killar och tjejer. Svagt att vuxna inte tar detta på allvar och skickar iväg de som står för trakasserierna utan låter de andra som är utsatta få ge upp sin dröm. Förmodligen är grabbarna söner till ”kända” travkuskar. Fy så dåligt

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar