Nämen till slut satt den ju där.

Prix d’Amérique-platsen för en av mina absoluta favoriter.

Bortkörd – får vi väl ändå säga – i ett kval av Jean Michel Bazire för några veckor sedan. Inte tillräckligt på kontot, långt därifrån, för att komma med i loppet på penningtekniska skäl. Men till sist, tjugosju ledarskiften och dubbelt så många speedryck senare i Prix de Belgique, herre gud var han inte furiöst bra?, så var Call Me Keeeper inne i världens största löpning 2017.

Som den ende svenskfödde, ja det var ju för vackert ändå.

Dalabördige Call Me Keeper, Pine Chip-sonen som är uppfödd av Mats Eriksson i Rättvik och som kostade 220.000 kronor på Kriterieauktionen 2011. Där Henrik Svensson för övrigt var den som närmast fick ge sig mot Daniel Redén i budgivningen.

”Chanslös”, ”två tömningar ingen bra uppladdning”, läste jag för övrigt på en annan travsajt efter gårdagen, och visst finns risken att tre lopp på lika många veckor och totalt till sist fyra på fem kan bli fel. För mycket av det berömda goda. Att det slår åt det håll som är det negativa.

Men tänk om det är tvärtom. Precis det motsatta. Vi säger så här om de däringa tre: det var ett första lopp han inte brukades i överhuvudtaget, ett andra som han faktiskt vann med vissa krafter sparade, och så i går då; en rätt redig tömning. Det får vi ändå hålla med om att det var. Så med risk för att blotta ytterligare kunskap – skulle det inte kunna sätta sig något alldeles perfekt det?

Tre lopp; ett lätt, ett mitt emellan, ett tungt; efter det två veckors ”paus” med återhämtning, laddning, ny kraft, energi, ompyssling, lagom träning.

Återigen, risken att kallas hemmablind och överoptimistisk och anses totalt i avsaknad av historik och ”jag vet minsann vad som krävs i det där loppet”-reflektion; ja den existerar. Jag tar på mig den. Den risken.

Jag har liksom bara svårt att slå ifrån mig Call Me Keeper-insatser som den när han gick i tredjespår mest hela loppet och vann på 1.10,6 på Vincennes i april ifjol. Eller den när han såg okörd ut efter ett varv i tredjespår i Elitloppsförsöket, men kusken Franck Nivard likväl gav upp. Eller när han utstrålade något sprängstoffaktigt som just skulle brisera utvändigt om Nuncio i Sundsvall Open Trot i höstas; då han istället slog ihop och galopperade. Jag vet också att den för dagen körande Johan Untersteiner långt ifrån uteslöt att vinsten rök där…

Jag kan inte rå för det. De intrycken är inga jag slänger av mig i en handvändning.

Och tar dumstrutsrisken att utse den brune hingsten till vårt största Prix d’Amérique-hopp 2017. I konkurrens kanske med den om två veckor då barfotamaxade Lionel, fast då blir det ju norsk seger mer än någonting annat.

Bold Eagle oslagbar säger ni?

Jo, som sagt, alla har vi varit med förr. Det är på något vis likadant varje år. Det laddas och byggs upp och hoppas och dröms och viftas och tänks. ”Om det bara blir så här, så…” eller ”om bara det och det inträffar, då…” – och så när allt lagt sig och loppet är över på kortare än en blinkning så står vi där med våra tomma blickar och en mage som vill dra ihop sig. Med nåt franskt i bakgrunden, en kuliss av ännu en hemmatriumf nånstans där borta.

Men med det sagt; jag tycker helt ärligt faktiskt inte direkt att Bold Eagle har lyst av form efter sina perfekta löpningar på sistone. Att det gnistrat. Det är klart att han kan ha hittat sista växeln när det är dags; jag kommer bara – återigen med risk att vara helt snett på det – inte ifrån att det är något som skaver. Något är det. Och om det bara strular lite så …

Och Daniel Redén, fyra Prix d’Amérique-deltagare. Bäst i den långa, långa anrika travhistorien i vårt land; vassare än Stig H, Sören, Tarzan, precis alla.

Har vi ens förstått och tagit in det tillräckligt?

Henrik Ingvarsson

3 KOMMENTARER

  1. Håller med om det mesta, men att han skulle kunnat vinna Sundsvall open trot i somras känns långsökt att han hade krafter kvar när han galoppera hoppas jag verkligen med tanke på att att varvet gått på 13.5 och det var 700 kvar till mål! 😉

  2. Daniels grymma armada kommer att vara långt framme,vem av dom som är längst fram..propulsion är ju den med högst potential som den grymma häst han är,synd bara att uppladdningen blev störd,så toppformen kanske inte infinner sig där om 2 veckor,men tänk vilka lopp och hästar som väntar i sommar 😉

  3. All ära till Reden och hans medhjälpare och lycka till !! men är det ändå inte ett stort svaghetstecken för dessa fantastiska Franska hästar att vårt B-lag samt Lionel ( Nuncio och Delicius måste väl ändå vara a-laget ) skall komma dit och räknas som utmanare till vinsten i deras egen varglya , men vi får se kanske Fransoserna skojar med de Svenska när det gäller.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar