Man har ju hört mer än en gång, en smula till åren aktiv eller före detta tränare som bekymrat kliat sig huvudet och rynkat sin panna … över hur det ska gå med kunskaperna i den kommande generationen travsportmänniskor. Och i samma mening nämnt ord som ”jänkarvagn, solglasögon, bakåtlutad, sidendress … lär sig inte köra häst”.

Ja, något sådant på ett ungefär. Rätt eller fel kan vi hoppa över just den här gången.

Vad är då motsatsen? Till just de där begreppen. Och så lägger vi till sommar och kortärmat och kanske en välstammad travmaskin som inte har ett uns av galopp i sig. Det är bara att lägga sig i coolt, bakåtlutat viloläge (nåja) och ”brassa på”.

Jamen var det inte under gårdagskvällen på Solvalla. Och den uppgift Marcus Schön hade i snöstormen där i går. Snöstorm alltså, till skillnad från sol och kortärmat och coola brillor. I att i debuten för arbetsgivare Stefan Melander köra den ”omöjlige” Qahar Q.C. Det som förre tränaren Lutfi Kolgjini upprepat kallat för fakiruppdrag; Schön spelades dessutom till stor favorit, snacka om ytterligare otacksamhet. Och visade – måste jag säga – fantastiska körhänder när han med sin – det ska sägas – överlägsne häst framförallt under inledningen av loppet vid flera tillfällen höll Scipion du Goutier-sonen på rätt köl.

Jag måste säga att jag blev imponerad. Och glad.

Av att på något vis se motsatsen till solglajjor och bakåtlutat (loppet kan ses här).

____

Att många dagar före ett lopp, kanske till och med i egenskap av förste person som lägger sin hand vid det, bedöma hur mycket en häst kommer att bli spelad är inte alltid totalt självklart. Även om de flesta i branschen generellt är vansinnigt duktiga på det, så har nog alla kommit snett på det någon gång. I förra veckans podd hävdade till exempel Lennart Persson att lördagens kallblodsvinnare Moe Svarten minsann kunde vara en ”skräll att se upp med”, kul bud, pass upp! Innan det var färdigt blev den norske travaren ganska klar favorit…

I veckans avsnitt av podden (som bland annat kan avslyssnas här) tappade jag bort
namnet på det Lars Thornberg-sto jag inför en Jägersro-omgång för V75-Guiden runt sekelskriftet tippade etta i tidningen. Hästen det gällde var den småhetsiga Elaine Will, som mycket riktigt ledde det aktuella loppet runt om, och allting var frid och fröjd kan man tycka … det var bara det att jag hade kommit något alldeles vansinnigt fel gällande oddssättningen. Jag vill minnas att jag bedömt att Elaine Will skulle ge ett odds runt fyra gånger (kan till och med ha varit tre) … när lördagen kom delade hon ut 14,57!

Och gissa vad det fokuserades kring på redaktionen måndag morgon…

____

Nomineringarna till Årets Häst-galan presenterades under helgen som gick. Och det är givetvis svårt att komma med några som helst invändningar, i synnerhet när man inte föreslagit några namn själv. Allting sitter nog på plats som det ska, fint och försiktigt.
Det jag kan reflektera en aning över är bara … vad ÄR ”Årets”?

Vad ingår i det? Vad lägger vi in?

Är det det statistiska – pengar, storlopp, antal vinster – som alltid är det ska bära allting? Då behöver man knappt kalla in människor att stå för nomineringarna, inga möten, inga våndor, inga svettdroppar.

Ta Årets Kusk-kategorin till exempel. Där – såklart – gänget Adielsson, Kihlström, Goop (bilden) och Ohlsson är uttagna för 2016 års prestationer. Ett sällskap som vi redan nu dessutom med stor sannolikhet kan nominera i kategorin även för 2017. 2018 också, 2019…

Är det totalt självklart att de varje år, i topp som de ju alltid är, nomineras? För att de, slarvigt uttryckt och lite burdust – ”har gjort vad som förväntades”?
Kan inte ”Årets” också vara kusken som tog stora kliv, som fick ett genombrott, som visade en otrolig utveckling, som vann storlopp på sätt som visade att hen nått en helt ny nivå.

Är det inte det som minst lika mycket är ”Årets”? Lite i samma anda som Svenska Dagbladets bragdguld, som ju inte är ”bragd” utan mer och mer blivit ett pris som ”Årets idrottare”.

Vad tycker ni?

____

Björn Goop
på Call Me Keeper i Prix de Belgique på söndag.

Känns bra på alla sätt.

Call Me Keeper ska med. Så är det bara.

____

Marcus Schön.

Nu har han fått så mycket hyllningar på denna sajt så att det räcker och blir över för ett bra tag.
Nu får vi lugna oss lite.

Men … visar man upp motsatsen till sommar, sol och bike så gör man.

Henrik Ingvarsson

Foto: KANAL75/ATG LIVE

4 KOMMENTARER

  1. Visst gjorde Marcus Schön en kanoninsats i snöstorm bakom Qahar Q.C. Skojigt att se de unga kusktalangerna visa upp sig. Förstår dock inte hyllningen över att han INTE gjorde det i ”solsken, kortärmat och med coola solbrillor”. Gårdagens kuskinsats som sådan hade väl inte varit sämre om det hade varit sommar och sol? Då i kortärmat och coola brillor..Eller?

  2. Håller med fullt gällande årets nomineringar, samma visa på många banor också. Kvalitet ,förbättringar och helhetskänsla istället för statistik är nog att föredra.

  3. Detta året är ganska solklara vinnnare i nästan allt klasser,årets kusk: Örjan. Årets 2åring: Coin perdu,årets 4åring: readly Express,årets äldre: Call me keeper,årets häst: nuncio,bl.a.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar