På Spåret. I SVT. Denna vinterfrälsare i det eviga, klaustrofobiska nordiska mörkret, snudd på allt syre i december- och januariluften. Ett teveprogram som aldrig falnar, som aldrig tröttnas på, det enda i ”gammelteve” som det utöver liveidrott (läs trav och Serie A-fotboll) numera måste laddas för NÄR DET SÄNDS.
Allt annat – och det är inte så väldans mycket – kan man, om uttrycket tillåts, titta på precis när fan som helst, men På Spåret … alltså … är det inte fredagkväll och ett glas sangiovese eller möjligen något sicilianskt vid sidan om så räknas det knappt.

DET SKA VARA PÅ DET VISET, det är inte svårare än så. Så enkelt är det. Så snart som sekunder efter midnatt är magin redan bruten, ungefär som ett Elitlopp man inte varit på Solvalla och upplevt i livs levande livet. Det har knappt hänt. Ja, tänk tanken att titta in och få sig till livs Kristian Luuks hurtiga välkomnande en tisdag eftermiddag.
Det svindlar. Jordskorpan rämnar.

Men, de ska ge blanka tusan i att resa till inre Mongoliet, som i går. Det måste sägas. En fläck så generande blank att hela matchen tappades snabbare än en blinkning eller som en hopplös startgalopp från spår ett bakom bilen.
Och lika mycket ska de ge hundan i att ha svar som är desamma som namn på gamla travhästar. I synnerhet sådana man gillat, ännu mer i synnerhet gillat väldigt mycket, ännu ännu mer i synnerhet såna man har starka, starka minnen från. För när en viss kinesisk ståthållare vid namn Kublai khan var ett av de rätta svaren i Mongoliet-debaclet var det enda jag för en (alltför lång)stund kunde koncentrera mig på; Tommy Zackrissons danskfödde brune Copperfield-son från andra hälften av 1980-talet.

Han med det rejäla, runda, markslukande steget. Aningen vingliga stil. Inte helt rumsren alltid, men hu vad det bet när det stämde! Och jag mindes att vi spikade från spår ett på Jägers en gång; ”Zacke” vände bort volten nedanför Ridhallsläktaren där vi som vanligt satt, mitt i cigarillrökens dimmor, och jag undrar om han inte delade ut rätt bra på toton också, lite skönt överodds vill jag minnas att vi kaxigt ungdomligt helt oreflekterat tyckte … ja ni vet den där ”hur kunde de släppa iväg honom till det oddset”-stilen. Den egenskap man ju faktiskt kan sakna emellanåt; spiklösa ramar med 97-procentig reducering man numera snarare håller på med.

Kublai Khan alltså, som jag till och med fann vara nämnd i Jägersros jubileumsbok från 2007. Vilken goding det var.
Inte helt att lita på, lite krånglig från vissa spår i volten, men bricka ett och en bortvändning och ledning runt om, då var det som sagt dags. Det visste man ju.

Och innan jag hade släppt de inre bilderna från spetssegern och Kublai Khans utstrålning var de halvvägs till Halmstad och ena laget hade dragit för länge sen och det enda jag hann uppfatta var någonting om att Örjans vall låg här … men det var inte den Örjan, inte alls, för någon måtta fick det ju faktiskt vara.

Ja, inget mer inre Mongoliet framöver, om jag får be, kära På Spåret-redaktion.

Och verkligen framförallt inga fler koncentrationshämmande gamla hästnamn, tack.

Henrik Ingvarsson

5 KOMMENTARER

  1. Maharajahs morsa Chili Khan var ju inte heller oäven. Gick väl Svenskt Rekord och vann några V75 lopp hos Stefan Hultman innan hon betäcktes med Vikingen och resten är historia! Ullis Wällstedt var skötare…

  2. Klockrent om Kublai Khan Henrik! Fastnade i exakt samma nostalgiska tankebanor. Den pållen gillades skarpt! Däremot hade jag nyligen sett Filip och Fredriks ”Jorden runt på sex steg”, där de startade en kändisjakt från just Mongoliet och familjen var mäkta imponerad när jag skrek Mongoliet – Ulan Bator efter typ 2 sekunders resa..:)

  3. …håller med till hundra procent, är så j-à trött på dessa tråkiga självgoda gubbar. Ja, man kan stänga av tv:n men programidén är allmänbildande, bara man slapp de där självpåtagna lingvinistiska utsvävningarna. Glad att du skriver som du tycker, då blir det läsvärt. Man får mycket skit av de som känner sig trampade på tårna, ofta samma personer som vet att de ljuger, och att man har på fötterna eller till och med var där…pennan är fortfarande tredje statsmakten så det får man ta. Gott nytt häst-år!

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar