Den har stått där hela tiden. Aldrig ratats bort, aldrig varit på tal om att petas och tvingas stå åt sidan. Mer i ett slags viloläge, som blott en inredningsdetalj nästan; den älskade vinylspelaren … i den rumsavdelande bokhyllan och med sina rätt taffliga högtalare intill sig. Den har liksom velat, men inte riktigt kunnat och den försoffade ägaren inte haft tillräcklig kraft att ge den upprättelse. Mycket snack och … ja, ni vet.

Fast sen i går. Tre paket i silvrigt, blänkande omslagspapper i måtten 30×30 och 3,5 snapsar och ett utandningsaktigt julaftongslugn senare så sitter jag till slut där. Efter att innan dess också ha hunnit damma, dona, torka, hittat sladdar och anslutit till en annan avsevärt mycket bättre högtalare, ja du käre tid vilken fart det blev – och till sist som sagt sittande och bara så där löjligt lycklig som vore det för 35 år sedan.img_3122

Med ett konvolut som var det nedsänt från himlen. För säkerhets skull, dubbel-LP, Van Morrison live från 1973 när han var som allra, allra bäst och långa som ösregn som låtarna ljuvligt är får det plats med i snitt fyra på varje sida innan vändning måste genomföras. Och jag får två plattor ytterligare och idag ska jag banne mig plocka fram de gamla backarna från nånstans jag glömt var och och det är ett jox, ett vändande och hålla-påande och det är det där raspet och texter och bilder och i den ena medföljer snudd på en hel bok och allting blir till snudd på en andlig ritual och en tillfredsställelse som knappt är mätbar.

Det är klart att det blir en nostagisk-, möjligen bakåtsträverikick av alltihop; samtidigt, det finns ju något annat här. Någonting mycket större. Ingenting som är en nyhet i och med denna julhelg såklart, men ibland faller det bara över en starkare än vanligt. Det här med överflödets förbannelse.

Med allting ett klick eller knapptryck bort, med 42 fotbollsmatcher och dubbelt så många travlopp att ta del av under ett dygn; med start typ varannan minut och så många spelformer som ingen på denna jord levande människa kan sortera i. Ett lopp startar och går i mål (knappt det förresten), och så vips till nästa och så ett ännu nytt, och det gör på något vis ingenting om man skulle missa ett eller två … eller tio, det kommer ändå friska, skarmavbild-2016-12-25-kl-13-11-13fräscha och alltid är det start på någon ny spelform och precis när jag skriver detta plingar bara för det ett sms till och det är ATG som frejdigt winter burst-meddelar att jag ska ”klicka här” för ‘snabbtips. På bara fem minuter!

Och visst, vi twittrar hejigt ut och saluterar fram att ”nu kör vi” och ”nya drag här” och ”V75-finaler i morgon, härligt!”, frågan är bara hur mycket vi verkligen menar det, hur ärliga vi är, hur mycket det verkligen på riktigt suger till i magen.

Jag skulle så oändligt gärna vilja säga att jag längtar så att jag håller på att slå knut på mig själv efter morgondagens Solvalla och deras annandagstrav, de så klassiska, de man en gång kom överladdad som en orutinerad kusk från springspår till. Att få ta mig ut 1-delicious-us-mal-lj-jpg-564537till Valla.

Men det gör jag inte, så ärlig måste jag vara. Det är mer att jag får se hur livet tar sig till dess. Kanske. Kanske inte. Och oavsett vilket … så kommer det ju nya lopp.
(Och så är frågan om jag hinner efter att ha varit på Bengans på Drottninggatan i jakt och bläddrande, och pillande efter nya LP-plattor. Det ska ju hem och ritualas med dem också).

Och ATG Play finns ju alltid.
Ett klick bort.

Och med detta sagt.
Så är det ju just nu smått förtjusande att ta del Vincennes storlopp denna juldag.

Just det. Blott ett klick bort.

Henrik Ingvarsson

4 KOMMENTARER

  1. Jag delar i princip alla känslorna, både för Van Morrison och travet. Men tror du inte att åren något tar udden av den oehörda längtan efter morgondagens tävlingar, snarare är arrangemangens art? Jag känner mig lika intresserad nu som 1989, men kanske inte lika passionerad. Som ett långt äktenskap, månne? Frågan är väl om det finns några 20-åringar därute med brinnande längtan att få åka till Solvalla på Annandagen?

    • Jo, det har du såklart rätt i, det gör sitt till också (även om mitt fotbollslags blott 15 hemmamatcher per säsong fortfarande kittlar i princip som de alltid har gjort).

  2. Först å främst grattis till att du hittat tillbaka till vinylen 🙂
    Tycker också att man kan dra vissa slutsatser av vinylens återkomst. Man kan naturligtvis inte stoppa utvecklingen men vinylens återkomst visar ändå på att kvalitet och en bra ”paketerad” produkt aldrig går ur tiden. Dvs det går att få det bästa av båda världarna och de kan leva parallellt (i det här fallet vinyl och digitalt överförd musik). Detta borde gå att överföra även på hästar, dvs det går att ha en digitaliserad upplevelse TV/hemsida parallellt med en attraktiv produkt på plats för den riktige entusiasten. Men såklart krävs det att nån ser möjligheten med detta och är villiga att satsa. De som styr travsporten idag verkar dock inte se denna möjlighet så förhoppningarna är väl inte överdrivet stora tyvärr.

    • Tack, det känns bra på alla sätt. Fyra nya plattor inhandlades i går :).

      Och håller helt med dig i ditt resonemang.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar