Det är ju nästan alltid så. Så förutsägbart, så givet.
Det är när man blir en vinnare som man får uppmärksamheten. Det är då raderna skrivs, det är då hyllningarna kommer, det är då kameralampan tänds. Naturligt förvisso, men ändå.
Så himmelens jädra typiskt.indoor-voices-mal-guldklockan-lj-jpg-584310

Men – nu blir det så igen, det kan inte hjälpas. För det måste göras. Så välförtjänta känns orden nämligen.

Inför 730 personer, alltså i verkligheten max blott ett par hundra ”riktiga” åskådare i den
med decembermått mätt vädermässigt behagliga kvällen, blev nämligen Stefan Melander/Catarina Lundström-lärlingen Marcus Schön på Solvalla i går den som plockade hem Travrondens klassiska Guldklocka. Den 60:e i ordningen, ja båda cheferna hemma i Enköping har förresten också vunnit, Catarina 1984, Tarzan 1991 och 1994.

Och sällan, kanske aldrig, har åtminstone jag känt mer för en vinnare av denna för lärlingar så prestigefyllda tävling än i går. Och jag inbillar mig rätt starkt att jag inte är ensam. Långt därifrån. Då bortser jag nästan från det givna; att Marcus Schön även tog flest poäng i grundserien inför denna guldklockedag, och att han enkelt hemförde finalen efter en behärskad styrning med Indoor Voices.

marcus-glad-med-guldklocka-lj-jpg-584311Marcus Schön, numera snart 25 år gammal. Som måste anses varit nära döden vid en fasansfull olycka efter ett lopp han vann på Romme en novemberkväll för tre år sedan. Efter att den häst han segrat med börjat slå och sparka i segerdefileringen. En olycka där han däremot förlorade synen på ena ögat, men också en händelse som han via 38 skruvar och 15 plattor i ansiktet senare reste sig ifrån, en olycka han bestämde inte skulle få sänka drömmarna om en framtid i travsporten. ”Det här är en liten törn, jag får träna. Men jag tycker inte att det ska vara något problem”, som han uttryckte det efter den ”lilla” incidenten.schon

Egna ord som säger det mesta om Marcus. Om hans drivkraft, hans vilja, hans sätt att se på livet, hästarna och sina medmänniskor. I hans värld är liksom glaset alltid halvfullt, inte halvtomt. Där ses möjligheter, inte hinder.

Det är inte särskilt ofta jag skickar något grattisaktigt till aktiva inom travet; ja för nånstans ska det ju faktiskt hållas ett avstånd, finnas en gräns, det ser jag som självklart, men … till Marcus Schön kunde jag liksom inte låta bli att författa ett sms i den sena onsdagstimmen.

Jag fick svar inom mindre än en minut. Trots att jag knappast var ensam om mitt förfarande, trots att han säkert hade tusen andra tankar i huvudet, som surrade och snurrade och vällust-rusade.

Också det väldigt typiskt Marcus Schön.
Alltid tillgänglig, om det så handlar om 27 hästar som ska betas av inför en Valla-onsdag och för fjärde tidningen på en kvart. Alltid trevlig, i princip alltid på gott humör.

Marcus Schön – guldklockevinnare.

Satan vad roligt helt enkelt.img_3116

Till sist; annandagstävlingarna på Solvalla. En gång en av årets mest kittlande travdagar, en dag som man kunde dra lårets baksida för i ren iver, en dag man längtade till så att hela kroppen höll på att sprängas i bitar. Numera i mörker, och inklämt mitt i en V75-orgie, som en dag bland andra på Momarken och Uleåborg. Jag är snudd på beredd att utse den till den mest devalverade i hela travsporten.

Henrik Ingvarsson

Foto: KANAL75

8 KOMMENTARER

    • Grattis Schön! Det tråkiga är de allt fler svordomar som förekommer både i texter och i poddar på den här sidan. Denna sida är ändock en av de mest läsvärda och podden är bäst inom travet. God jul Ingvarsson & Persson!

    • Måste drista mig att undra vari det tråkiga ordvalet består? Jag undrar också sen när man börjat göra mellanslag innan man placerar ut punkt respektive utropstecken. Man ska akta sig för att kritisera andra när man själv inte har koll, särskilt inte om man utropar sig till svensk lärare, eller om det kanske ska vara svensklärare.

  1. Förfärligt att läsa en köpt och färgad krönikör på sorgliga sidan trav365 tokhylla vansinnestilltaget med våldäkten av v75 under mellandagarna.

  2. Gillar när Marcus Schön, som ju som bekant jobbar hos Stefan Melander, strax efter att Nuncio har vunnit Elitloppet får frågan av Matteus Lillieborg: Vad är det här för häst?
    Marcus svarar: Världens bästa häst!
    Matteus: Är det det?
    Marcus: Ingen tvekan.

  3. Trevlig och en duktig kille!
    Målmedveten och med sikte framåt. Det visade han med eftertryck kort efter med olyckan på Romme.
    Jag gjorde då en intervju med honom i Dalslänningen och den optimism som han spred då var imponerande.
    Så här sade Marcus bland annat då annandag Jul 2013.
    ”-Så fort jag kunde ville jag tillbaka till jobbet och vardagen. Jag tänkte att man kan inte att deppa och gräva ner sig. Även när jag var sjukskriven var jag i stallet bara för att få den dagliga kontakten och mentalt komma tillbaka.
    -När läkarna skrev ut mig sken jag som en sol. Då hade jag blivit färdigbehandlad och vardagen kunde börja på nytt även om synen på höger öga var förlorat, fortsätter Marcus Schön.”
    Starka ord av en yngling på drygt 20 år.
    Grattis till denna välförtjänta Travronden klocka Marcus!

Lämna ett svar till svensk läraren Avbryt

1000 tecken kvar