Hästen, fjolårets Derbyfavorit och den som tränaren och kusken lyckades köra sig fast med i just detta Svenskt Travderby och där tränaren och kusken sedan sade sig inte kunna sova på en vecka efter det, men som är nu glömt och gömt och ingenting som kusken och tränaren gärna vill prata om mer, han vann i går igen. Hästen alltså.

Synnerligen imponerande dessutom. Ännu en gång.v75-7-carabinieri-mal-jpg-583380

Carabinieri, namngiven av en del av den statliga italienska polisen; egentligen Arma dei Carabinieri, den militära grenen som bland annat är ansvarig för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

Och om polisen i Sverige ses med skepsis på sina håll, så är det lite av en viskning om man jämför med i Italien. Ja, jag tror inte att jag varit på en enda fotbollsmatch där det inte sjungits sånger mot just Carabinieri. I var och varenda från tevesändningarna från Serie A hör man dem rulla.

Men det berör uppenbarligen inte den underbart rejäle Wellino Boko-sonen till travare, som förgyller våra vinterlördagar just nu. Herre gud vad bra han som sagt var ännu en gång. Och tänka sig, MED skor dessutom… Och Spring Erom alltså, man blir ju lycklig ända till månen av hela grejen, av hästen, för Dan Widegrens skull.v75-3-spring-erom-krans-jpg-583366

Detta annars så mycket vemodets vecka, jag måste säga det. Själv har jag ju det där i mig rätt mycket för jämnan, och när jag ser Kents (tredje sista)avskedskonsert i den stora arenan söder om söder i Stockholm, den som egentligen är typ vår, så är det bara att konstatera att jag inte är ensam. Sedan har vi väl det i oss i olika grad, i varierande mängd, men vemodet alltså. Vårt största band de senaste decennierna som ju är ett enda långt ”träningspass på Ullevi i dis” (som det heter i Ted Ströms vemodsepos ”Vintersaga”). Ett enda stort, långt vemod. Och det är ingenting annat än helt underbart.

Tycker jag. Och uppenbart så många fler, de flesta dessutom mycket mer än jag, jag som på en och samma gång gör både min första och sista konsert och som gillar det senare Kent väsentligt bättre än det förra, något ju i regel alltid är helt fel i en värld där man helst ska tycka att plattan från 1847 var den absolut bästa.

Och sångaren Jocke Berg håller nånstans mitt i kvällen ett tal där han till sina bandmedlemmar var och en berättar en kort historia och innerligt och från hjärtat talar om att han ”älskar dom” och i kombination med ”den sista gången” i avslutningsnumret gör att det känns ända till både till ”Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå” och ”Landsorts fyr där snöstormen drar in”, för att fortsätta med den strömska vinterberättelsen.

Det är ett vemodets crescendo.

Så innerligt känslosamt och vackert på samma gång.

Och det är också en vecka då mer än en journalistkollega, gärna de som aldrig själva någonsin har riskerat något endaste litet dugg, som med nåt slags krystat facit i hand kommer med synpunkter och knivhugg så där Bosse Knopp-aktigt i efterhand; själv har jag, som annars gärna velar och värderar och säkert egentligen alldeles för mycket för dess egnas bästa, aldrig varit mer övertygad om det rätta. Att jag, vi, gjorde rätt. Har rätt.

Kanske att jag faktiskt aldrig tidigare har stått upp mer i en enda fråga än den som varit på tapeten de senaste veckorna.

Jag har fel ofta. Men här har jag rätt. Jag blir bara säkrare för varje dag och minut som går.

Och det här blev (om vi ska vara snälla)lätt röriga rader, det blir ju – vi kan i alla fall hävda det – lätt det i samband med vemod och Roma förlorade som vanligt i Turin … det är liksom lika förutsägbart …

… som just vemodet.

Och att det sjungs nidramsor om Carabinieri.

Henrik Ingvarsson

Foton från gårdagen på Åby: KANAL75

3 KOMMENTARER

  1. Du har rätt. I allt du skriver. Och som du skriver sen! Jag känner vemodet, jag delar vemodet med dig. Då som nu som alltid.

  2. Du är aldrig bättre än när du kommer loss med kopplingarna till Italien, och det gör du ofta tack och lov. Just det här med Carabinieri, Roma och nidvisorna var väldigt smart. Helt i din stil! Tack för krönikor som den här och många av de andra också där du har den italienska glöden påkopplad. God jul och gott nytt år till dig och Lennart.

Lämna ett svar till tp Avbryt

1000 tecken kvar