Take a Toss / Peter Ingves Tränare: Bjarne Sandnlom

Att travsporten mer och mer går mot hållet: yngre hästar, med fler och fler av dem hos allt färre antal tränare, där de stora i branschen blir större och där de mindre blir ännu lite mer undanskuffade har blivit allt tydligare.

Det som mycket riktigt också hittills presenterats runt (de eventuella)pokalårspengarna är – satsningar på treåringar och pengar på löpningar för unga hästar.

Och vi ser att växlarna på dessa ungdomar dras allt tidigare och tidigare. Måste dra6-policy-of-truth-mal-lj-jpg-548281s.
Att skor rycks, att helstängt och jänkarvagn snurras på – och vem kan egentligen klandra tränarna när pengarna alltmer ligger där de ligger, inte minst efter införandet av premiechansningen. Vad ska de göra? För att överleva, ja för om inte just dom drar skorna så gör ju någon annan det (förutom Lutfi Kolgjini då). Och vinner då förmodligen. Tar hem pengarna.
Det där måste i så fall styras upp av sporten i stort, det måste travsporten och dess ledning ta ansvar för.

Själv är jag kluven till tävlingsutvecklingen. Liksom inte övertygad åt något håll åt vart, mer än jag nog skulle förespråka ett barfotaförbud på treåringar, svensk travport behöver gå. För att, hur ska man säga, klara sig. I framtiden. Överleva som sport, som företeelse.
Ska alla banor kunna få leva? Måste vi acceptera att det är en unghästcirkus som mer och mer måste gälla? Där det lite grann – för att uttrycka det burdust – alltmer blir slit och släng. Där fenomenet och tjusningen med att följa profilerna år efter år sakta men säkert ebbar ut.

Hur mycket pengar till äldre hästar, till bredden? Ännu mer fokus på storstadsområdena?

Måste man alltid veta säkert? Vara bombis på allt? Får man försiktigt viska att – man inte riktigt vet. Kan vi fortsätta med både och…?

Men en sak vet jag att känner för ytterligare unghästfokus. Travet blir en smula kallare av det, det får jag nog tillstå. I så fall.

För någonstans måste jag åtminstone erkänna.
Sällan går man igång mer på travsporten än när en häst som den sjuåriga Take a Toss visar upp sig som hon gjorde på Jägersro i går.

En häst som tränas av den 66-årige amatören Bjarne Sandholm i Örkelljunga. img_2410
En häst som gjorde sin tävlingsdebut ifjol, som sexåring.
En häst efter Tap In och Giant Chill-stoet Ödegårdens Nea, som på spänstiga ben i härligt pigg uppsyn i sitt livs femtonde start närmast svävar runt ett skapligt motstånd på en av landets storbanor och gör det på bästa sändningstid. Ja, i alla fall inför blinkande tevekameror på de för dagen största riksspelen.

Skorna rycktes förresten i den föregående starten. I går på Jägersro var andra gången barfota, för detta sjuåriga sto.

Det var liksom så mycket av motsatsen till det där hållet vi alltmer går åt och herre gud, jag fattar att det här inte kan vara framtiden.

Men likväl, Take a Toss, som hon lyste. Och hon dansade och vann och hon gjorde det så himmelens enkelt och fint och i alldeles klockren aktion.
Och så roligt hon verkade ha det.

Henrik Ingvarsson

Foto Take a Toss, från jagersro.se: MIKAEL ROSENQUIST

6 KOMMENTARER

  1. USA sjukan med 2-aringar som skall springa livet ur sig,dessa ar ju som den gode ”Ludde” sager EJ fardigvaxta.Men aven ”Ludde” tvingas ju att starta 2-aringar trots att han ar mycket emot detta.
    Synd om hastarna som tvingas til tider de ej har i sin unga kropp.saledes som sagts:SLIT O SLANG VARAN NUMERA!!!

  2. Det hela är ju så enkelt, matlapp vilket i regel var 5-pris på Solvalla tidigt 70-tal var ca 800-1000 och det räckte till hästens månadskostnad. Ett 5-pris idag i vanligt Solvallalopp är ca 5000 samtidigt som månadskostnaden är runt 14-15 000 hos de större Solvallatränarna.
    Så länge som ekvationen ovan ser ut som den gör så går det inte att motivera långsiktighet
    utan det gäller att maximera intäkterna under en kort period.

  3. ”Tyvärr” blir det ju så här med tanke på kostnaderna för att äga häst i kombination med de låga prispengarna. Förstår nostalgin men det går inte längre att äga häst och vänta ut dem till de är sju år. Såvida du inte är amatör. Då blir man ruinerad. Det kostar idag ca 180 – 200 000 kr per år att ha en häst som tävlar i proffsträning. Många lite äldre bra hästar som sprungit in en miljon är trots det en minusaffär. Även om det såklart finns andra värden. Ingen håller ju på med trav för att tjäna pengar, då är man galen. Det finns ju dock gränser för hur dåliga förutsättningar som även de med pengar är beredda att acceptera och ngn måste ju betala kalaset.

    Så länge inte förutsättningarna ändras radikalt så är en satsning på unghästarna tyvärr enda vägen framåt för travets överlevnad i stort. Det visar inte minst resultaten på årets auktioner. Många ”vanliga” eller inte allt för överdrivet välstammade hästar ligger nu redan en halv miljon back då de börjar tävla på våren som treåringar.

  4. När halva fälten i Kriteriet och Derbyt är valacker är det nog också ett tidens tecken – vem har längre tid att lägga på struliga unghingstar när det brådskar att få ut dem på banan?

  5. Ja ja ja, inför barfotaförbud och även förbud mot jänkarvagnar när vi ändå håller på.

    Använd pengar till forskning om banunderlag och utrustning/avsaknad av utrustning för att minimera skadorna. Om man inte kan sänka tränarkosrnaden så kan man i alla fall sänka veterinärkostnaderna som i mitt fall matchar tränaravgiften vissa månader.

    Inför åter förstapriset i guldfinalen till 500 tkr för att profilera våra äldre hästar. Det ska vara intresant att matcha sin häst i gulddivisionen.

  6. Utöka med mer breddloppsdagar , kör helst dess på söndagar med början kl 08:30.

    Prop 1. För 7- 12 åriga valacker med rekord 1,20 tillägg vid varje vunna 10000.
    Sounds good?

    Lika upphetsande som att läsa reklambladet från SIBA.

    Satsat ytterligare på unghästloppen då kanske det finns en chans att få in yngre ägare i sporten som satsar.
    Farten,,, tja den är nödvändig för att publiken och spelarna skall få sitt.
    Tittar just nu på V86, var tycker ni det tävlas mest??

    Bosse Vojlock

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar