Kanal 75 Media. Ebony Boko med Jörgen Westholm. För fri publicering tom 2016-06-26. Foto: Micke Gustafsson/Foto-Mike

Jag har skrivit om det tidigare om åren, haft viss debatt om det i omgångar, åtminstone flyktiga sådana i mindre sällskap och sammanhang och man stånkar på ett tag och strider ett slag … men så går tiden och allting fortskrider och ebbar ut och man orkar liksom inte ta ”alla” kamper precis jämt och hela tiden och allting liksom fortsätter i sin gilla gång och till slut tänker man knappt på det … det blir någonting som det tydligen bara ska vara … ett skval, ett givet inslag, som en reflex, som på order, som på given signal.

”Jaha, du kör tre till under kvällen, vad tror du där’rå”?

Känns DEN möjligen igen?

Men. Så väcks man. Någonting händer, någonting sparkar igång en igen, och för en stund sedan under denna i Skåne lite halvmulna sista julidag kom saken upp (från Linn Andersson) på twitter, kring en vinnarcirkel i landet, oklart vilken och det spelar i stort sett ingen roll för det ser likadant ut i princip överallt.

Jo, för vet ni vad. Är det inte dags att vinnarcirklarna på travbanorna blir fredade från spelrelaterade konversationer?
Fridlysta. Förbjuden mark. En gång för alla banne mig.

Det är ju inte direkt så att vi saknar andra forum för den biten. Om man säger så. Och många banors spelexperter bjuder i internteven på toppeninfo och initierade kunskaper och analyser och har ingenting med det här att göra. Det finns väl tillräckligt med tid för det ändå?

Åby banner asp_banner980x110px

För vi säger som ägare, som tränare, som uppfödare, till och med som kusk även om jag inser att varje seger för de stora inte kan hugga till i magen lika mycket varje gång; men alltså … man kämpar, föder upp, köper in, har tålamod, har tålamod som satan och lite mer därtill och det är skador och ”bara fyra månaders vila och sedan ska hen såklart tränas upp igen också så du får nog räkna med det dubbla i alla fall, men hen är värd att vänta på, jag lovar!” och det är ännu mer tålamod och väntan och startgalopp i comebacken och sedan dåliga spår några gånger efter det och en ny skada och det här håller inte så det får lov att bli nytt inköp, ny individ att ödsla kärlek på och ett par års väntan ytterligare på start på denna nya häst och vi kan hålla på ett tag ytterligare, det vet alla som ägt en travhäst eller flera … men! Så! Ja, så jädrar i mig.

Kanal 75 Media. Readly Express med Jorma Kontio. För fri publicering tom 2016-07-28. Foto: Micke Gustafsson/Foto-Mike

En dag händer det! Formen verkar sitta där. Benen har hållit och det dras spår ett och det fås rygg ledaren och luckan kommer och det fullkomligt ofattbara inträffar.

Drömmen. Ögonblicket. Stunden man väntat på i åratal. Ett halvt travliv för vissa till och med kanske.

Och vinnarcirkeln, det skas till vinnarcirkeln, och just vi och vår älskling ska stå i fokus, äntligen, äntligen, i den här drömmen som vi suktat efter.

Och så kommer den. Inte sällan nästan på en gång, och jag vet att det finns några – absolut bäst är Kristoffer Jakobsson på Åby – som håller det undan så gott det går (och brukar kunna få kritik för det), men väldigt mycket oftast kommer den och det väldigt snart:

”Jaha, du kör tre till under kvällen, vad tror du där’rå”?

Och den uttråkade kusken tror att han kanske kan vara med där framme om det skulle klaffa jättemycket under vägen jo för hästen kändes i alla fall precis som han skulle i värmningen.

Så är det verkligen helt omöjligt?

Att vi jobbar för att göra vinnarcirklarna – i samband med segerceremonier efter loppen – fredade från spelrelaterade konversationer?

Att det är den enda lilla, lilla plats där ägarna, vinnarna, hästarna som just – många gånger som sagt äntligen – sprungit först över mållinjen … fullt ut sätts i fokus.

Är de inte värda det? Den stunden. Var och en av dem, alla med sin egen historia, sitt liv, sin dröm.

Henrik Ingvarsson

12 KOMMENTARER

  1. Du skriver lika bra som de allra mest utstrålande gudarna Exempelvis de båda CC En galopp Den andre trav.

  2. Tycker mig se en tendens att segerintervjuarna som nyttjas allt mer drar åt spelhållet.

    För min del vill jag se hästen mycket mer i centrum.

    Orka lyssna på en dryg och ultrastressad Neves som totalt sönderspelad (?) vräker iväg: bike, bf runt om, ny kusk, trivs på Jägers osv.

    Fölet på Åby är ett föredöme. Lugnt och sakligt frågar han kuskarna om hästen. Inget annat jävla ovidkommande bjäfs.

    Banor och Kanal 75: Ta den killen som riktkarl.

  3. Finns det ngt mer underbart än att se och höra ägarnas/skötarnas lycka i vinnarcirkeln? Att gagga om spel då borde vara tabu – det har man ju gjort hela veckan ända fram till spelstopp så det blir bara tjatigt och tråkigt.

  4. Problematiken är ju välkänd, det finns ett fåtal som har järnkoll oavsett vad deras uppgift är, som lyckas ta fram det väsentliga, som inte onödigtvis grottar ner sig känslobjäfs, utan lockar fram glädjen, ruset, men också ställer fullständigt nödvändiga följdfrågor OM svar ges?
    För det intervjuas fram och baklänges, men endast någon enstaka förmår lyssna på svaren, och tänka snabbt nog för att ställa följdfrågor , för ingen behöver höra om att hästen är fin, tränar bra och med tur kan det vara en platschans.

    Mediaträning innebär INTE att man ska locka fram gråt och tårar, inte heller ställa någon offside efter problematiska lopp, utan att få fram väsentlig information, sprida välmående och ta fram det positiva, likväl som frågan ska lyda när ” hur känns hästen” nej , det känns väl bra?” -Utveckla , lyssna, fundera, vad sägs?
    Excesser kan gå åt alla håll, och är sällan av godo !

  5. Vad annat kan man göra än att instämma? Tycker för övrigt att det även gäller stallbackssafaris på kuskar- de jagas nästan som något slags Pokémonfigurer.

    Man unnar de aktiva en stunds andhämtning, social samvaro med andra (i den mån det hinns med i minutjagandet i arrangemangen), avrapportering till ägare och skötare och inhämtande av fakta inför kommande uppsittningar. Att mitt i detta se Matteus och andra komma sättande över stallbacken för att få tredje rapporten för dagen om samma hästar, det borde ge mentala förslitningsskador (och kanske behov av en längre frånvaro som vi sett färska exempel på). Det borde finnas störningsfria zoner på fler ställen på banorna!

  6. Jag tycker det absolut ska frågas om chanser i resterande lopp! Det är ju närmast en självklarhet! Tips från värdelösa kommentatorer kan man vara helt utan!

    Travet lever helt o hållet på spelet, och när vi får ”sista minuten tips” live från kuskar bidrar detta till mer spel = alla nöjda inom travet!

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar