Vädret satt där.
Solen bakom Agnefridsvägen var på plats. På utsatt tid och utan att minsta lilla moln skymde en enda milllimeter. Alla detaljer som brukar krävas; ljumma vindar, sommaren i sitt absoluta esse, aktiva som inte kör eller deltar men som ändå släntrar upp för att ta plats på innerplan där när det är dags strax efter nio… När solen har intagit sin position.

Utsikten från Ridhallsläktaren, vyn över Skåne som viker ut sig som det vackraste av vykort och jag älskar kvällen mer än någonting annat i vår travsport. Det är några timmar av välbefinnande, i ett sommartrav-Sverige som kulminerar, exploderar i det mest poetiska vi har, jav75-6-orjan-kihlstrom-sulky-jpg-552252g tycker faktiskt det.

Och huvudloppet, Hugo Åbergs Memorial (inte ‘Åbergs’), blev ju till och med vassare än man på förhand kunde befara. Och om Adrian Kolgjini inte drömde mardrömmar om den där ”satans” Örjan Kihlström under natten som följde så har jag aldrig vaknat uppriven och genomsvett om sådana med höjder eller ormar inblandade heller…

Den underbare Propulsion, Muscle Hill-sonen med sitt oefterhärmliga steg, Daniel Redén som gång på gång visar sitt fingertoppskänsliga kunnande, och den aldrig sinande storloppsnestorn Örjan Kihlström, ja det börjar liksom nästan bli tjatigt. Och Mosaique Face, så bra han var!

I grunden som sagt: detaljerna man kan längta som ett barn och desperat efter under en blaskig, monumentalt grå januaridag låg där utlagd som en röd matta allihopa. Ingenting fattades.
Ändå, likväl, var den mest bestående känslan i bilen på väg därifrån att jag mest bara stärktes kring det jag tog upp här för några dagar sedan.

För sporten i övrigt? Tja, jag kände nog i alla fall inte efter något enda lopp att det rörde till i kroppen. Möjligen efter spurtrafflet i Malmö Stads Pris … och de inledande loppen med fem (5), sex (6), tio (10) respektive sex (6) deltagare ska vi bara inte tala om. Det var väl till och med så att många i publiken inte ens infann sig förrän framåt sjusnåret när V75 närmade sig och det kan ju inte vara tanken eller målet…

Finalen av i Breeders Course? Ja, det var som om ingen enda i fältet fattade att det var en dryg halvmiljon i första pris, alla verkade ha fallit in i den eviga 1609 meter-70.000 till vinnaren-dvalan. Ingen gjorde någonting, och när det väl försöktes hade hästen som ingen tog på allvar i ledningen (Stall Courants och Reijo Liljendahls italienska Unica Gio) och Ulf Ohlsson fintat bort de andra. Och hur i himmelens namn kan de som gör bäst resultat i försöken i finalen begåvas med sämre startspår än för de som de besegrar?    v75-3-unica-gio-mal-jpg-552263

Nej, Hugo Åbergsevenemanget behöver lyfta från det normala. Huvudloppet något alldeles självklart! Hela kvällen skakas om när gäller de år från år likartade propositionerna, det får faktiskt inte bli ännu ett år av så små futtiga fält att det är på gränsen att de kan skickas iväg… Det här är ju Jägersros Elitloppsdag, ingenting annat.
Kanske krävs ett tajtare, ja åtminstone ett uns av, samarbete med andra banor; att försöka se över så att inte alltför många lopp av liknande karaktär krockar, måste det till exempel köras så evinnerligt många löpningar som det görs under den närliggande Stochampionatshelgen? Hästarna räcker uppenbarligen inte till och Jägersro har lika uppenbart hamnat i kläm.

Hugo Åbergskvällen.
Det var som vanligt fint, vackert, trivsamt. Bäst på många sätt.

Men det kan faktiskt också bli så mycket bättre.

Henrik Ingvarsson

Foto: KANAL75

2 KOMMENTARER

  1. Svensk travsport måste snabbt vidta åtgärder mot det extremt tråkiga 1000m banorna med 1600m lopp. Längre banor, ffa långa upplopp, längre lopp, roliga och annorlunda propositioner, standardsulkies, skotvång mm behövs nu!
    Som det är nu är loppen urtråkiga.
    Till sist vem kom på att ändra åbys stora pris till 1600m heat?? Helt otroligt dåligt beslut.
    Tillbaka till Söndagen och 2600 med 2 millar i 1:a tack.

  2. Det stora ”felet” är hästbrist. Jag tycker inte Jägersro och andra banor gör så mycket fel, det enda rätta är att minska ner antal lopp men då säljs det mindre mat och dryck under kvällen/dagen och kanske mindre betalande åskådare. Med färre hästar blir ”draget” (kompisar och släktingar) runt varje häst mindre och banorna lever ju på mat,dryck och entréavgiften. Det känns som alla banorna kör sitt eget race och maxar sina egna stordagar för att driva runt övriga året.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar