Reijo Liljendahl hade, som det brukar heta, en riktig klang- och jubelföreställning under lördagen. I finska Lahtis vann hans Shadow Woodland ett försöksheat till storloppet Suur-Hollola (vars final går idag söndag) och på ett regnpinat Sundbyholm i Eskilstuna – där knep Liljendahl dels en skön triumf med Ready for More, dels – och framförallt – sin första riktiga unghästskalp (även om Reijo förvisso vann Ulf Thoresens Minneslopp med Fire to the Rain för två år sedan).
Detta när en enorm Policy of Truth den tunga vägen krossade allt i hingstarnas E3-final .

Det är lite mer än tre år sedan som Reijo Liljendahl en dag plötsligt, efter 35 år som försteman hos Stig H Johansson, sade upp sig på stående fot. Och 58 år gammal lite som en blixt från klar himmel stod på egna ben, och i färd med att inleda en proffskarriär.

Vi var nog rätt många som trodde att han visst skulle greja det. Att det fanns mycket trav i den där kroppen. Men att det skulle växa, bära så långt som det gjort, med över tio miljoner inkört de två senaste åren, en hel del storsegrar och just nu 80 hästar i träning – det anade nog inte lika många.

Med envishet, noggranhet, lite tjurighet och mycket hårt jobb, Reijo missar vad jag vet aldrig några lopp på plats om han nu inte har hästar till start på olika håll, har framgångarna kommit. Med hjälp av ett bra öga, rejält genomarbetade, nog ganska hårt tränade hästar, så har det som sagt burit ordentligt väl dessutom.

Och Policy of Truth ser onekligen att vara något alldeles extra. Med ett mäktigt, markslukande steg och en smäcker och kraftfull kropp i tjusig symbios.6-policy-of-truth-mal-lj-jpg-548281
”En blivande stjärna” närmast haglade det om honom i går, och i grunden kan jag bara hålla med. Det var en maffig upplevelse vi fick oss till livs, ingen som helst tvekan om det. Det var som om just han nästan sprang på halvfart i sol och medvind, medan övriga hade både regn och kuling emot sig.

Bara … det nu håller i det långa loppet (om det nu är målet). Första E3-svängen har inte alltid sett vinnare som gjort just det, eller tålt en lång, kontinuerlig karriär. Och inte resten av finaldeltagarna genom åren heller direkt.
Ja, skoryck, jänkarvagnar och helstängt (Policy of Truth hade allt det där i går) redan i det här läget i livet kanske inte alltid borgar för framgång som … låt säga … sex- och sjuåring. Å andra sidan är det väl kanske inte meningen heller, det är alltmer mot den här utvecklingen vi går.

Jag tycker ändå det är värt att smyga fram frågan: skulle det vara så himmelens hemskt om treåringarna sprang någon sekund långsammare? Om skorna satt på hela denna säsong när de fortsatt ska utvecklas och växa?
Måste verkligen jänkarvagnarna finnas där? Om allt gick aningen lugnare för alla, vad förlorar vi?

Det kan jag tycka är värt att fundera kring. För svensk travsport.
____

På tal om Reijo så var det såklart värmande att också se Ready for More tillbaka på allvar efter sitt gaffelbandstrubbel.

1-ready-for-more-mal-lj-jpg-548289

Jag måste erkänna att jag fick en klump i magen sista 200 meterna i Boden i comebacken, när han föll ihop rejält och inte såg helt klockren ut i stilen upploppet ner.
Bakslag? Nya känningar? Inte en gång till väl…?

Därför var det extra skönt att se hans bastande, smäckra uppträdande i går. Och att han fick ett lugnt lopp var nog heller ingen nackdel.

____

Jocose fick, likt Reijo Liljendahl då…, sin första klassiska (om nu E3 ska benämnas som klassiker) unghästloppsvinnare i Tomas Malmqvists Uncertain Age. Och självklart var det just Malmqvist och Jocose ihop som skulle göra det (ja tilläggas från stonas final bör för övrigt det faktum att Menhammar fött upp samtliga av de tre hästar som var först i mål).
3-tomas-uncertain-age-och-christoffer-lj-jpg-548297Av fyra av de mest framgångsrika Jocose-avkommorna som fötts i Sverige står Jägersro-tränaren nämligen bakom tre av dem! Fascinerande. Ifjol var till exempel hans Sucre tvåa i just denna E3-final. Att Christoffer Eriksson, som fick sitt genombrott just hos Tomas, körde – och gjorde det med millimeterprecision – gjorde det hela inte mindre känslofyllt.

Malmqvist visar i största allmänhet närmast konstant att han är en unghästtränare av rang. Han har funnit sin nisch; det i är synnerhet två- och treåringar som gäller … även om han förvisso också vunnit det danska Travderbyt vid två tillfällen. Tidiga starter och växlar och dra in de stora pengarna som treåringar i första hand, däri ligger huvudkonceptet. Ett framgångsrikt sådant.

Och Jocose-specialist, bara en sådan sak!
5-slide-so-easy-mal-lj-jpg-548295


Avslutningsvis
: Det är ändå lite befriande och lustfyllt när en gammal omodern vanlig gammal (nåja) sulky och en upprätt Flemming Jensen, här bakom gårdagens bronsfinalvinnare Slide so Easy, besegrar en liggande kusk (Örjan Kihlström) i någon av jänkarvarianterna i en slutstrid.

Henrik Ingvarsson

Åby banner asp_banner980x110px

 

9 KOMMENTARER

  1. …det handlar inte om jänkarvagnar och barfota, det måste finnas en gnutta talang mellan skaklarna också, en fet plånbok som backar upp och handplockat folk som aldrig gnäller i stallet. Roligt att läsa om dina funderingar om Reijos utveckling, har ju följt honom sen stallbacken för hundra år sen. Vore kul om du tog podden till Julmyrastallet och intervjuade personalen också, de som sällan sover…de gör ett riktigt hästjobb och där borde somliga gått ”ronden” för länge sen…äntligen fick sankmarken Julmyra och de hopplösa ägarna till anläggningen
    lite goodwill…

    • Jag antar att din poäng är att det inte BARA handlar om jänkarvagnar och barfota. Men det finns väl ingen som kan tro det? Vad vi ser inom svenskt unghästtävlande är en utveckling där det blivit allt mer nödvändigt att dra så många växlar som möjligt, för att konkurrenterna gör det. Om man därigenom försämrar hästarnas utsikter till framgångsrikt tävlande efter unghäståren, är det kanske vettigt att ställa sig frågan vem som vinner på det? Vi har ju redan innan de senaste årens materialhets haft ett antal ‘unghästspecialister’ som ‘alltid’ har framgångar inom unghästtävlandet men som från samma material ‘aldrig’ tar fram några elithästar. Jag antar att det beror på att hästarna belastas för mycket för tidigt. Lägg till skoryck, jänkarvagnar och stängda huvudlag och vi kan räkna med en utveckling där blott en tapper minoritet av unghäststjärnorna landar i den äldre eliten, och med stukad slagkraft.

    • Hej Ilse
      Att Reijos personal jobbar hårt och är duktiga råder det troligt ingen tvekan om. Ej heller att dom som nästan dögnet om sköter om Julmyras alla träningsfaciliteter gör ett toppen jobb.
      Att det nu i tillegg till Reijo finnas flera andra tränare på Julmyra som gör det bra är vi också rätt så stolta och glada för.
      Vad du har imot Julmyras ägare har jag också lite svårt att förstå då jag inte als känner dig!!
      Du skrev för något år sedan att det inte gick att träna på Julmyra och vilket har vist sig vara helt fel.
      Ca 15 Mill förra året vilket troligt kommer passerat i år.
      Kanske skal du, om du vill ha reda på hur saker och ting egentligen är, prata med rätt person om Julmyra så är du mycket velkommen at ringa mig och fråga för du skriver saker som inte stämmer.
      Vänlig hälsning
      Julmyras största ägare och VD
      Geir Pedersen

  2. Björn Goop är avstängd 9/7-14/7 o 16/7-18/7 för felaktigt bruk av körspö 2 ggr o 1 gång för övrig felaktig drivning.

    Han hyllas med rätta ofta men detta är baksidan av hans kusk stil.
    Många yngre kuskar kollar säkert på Björn o tar efter honom o även hur han driver på hästarna o vad blir resultatet när han drar på sig såna bestraffningar som nu? Hur många tar efter det?

    Höj bestraffningarna rejält för dom som är återfallsförbrytare.
    1 gång = okej. Men när samma/liknande överträdelser upprepas av samma kusk så är det ju dags att ta i med hårdhandskarna så kuskarna lär sig o framförallt bättrar sig.

  3. Vore kanske inte helt fel och göra ett besök på Julmyra och göra en intervju med personalen ????

    • Hej Seve!

      Vilken personal pratar du om? I din fråga kan det se ut som alla på Julmyra är anstälda av Julmyra Horse Center vilket dom inte är

      På Julmyra finnes 5 tränare med egen personal/anstälda. Er det någon av dessa du pratar om?

      Sen är det ägaren Julmyra Horse Center som har egen personal som sköter banor/anleggning och dessa tror jag är mycket nöyda med sina jobb och du står helt fritt att prata med dom om du så vill.

      mvh
      Julmyra Horse Center
      Geir Pedersen

  4. Detta med att tävla med hästarna längre upp i åren styrs helt av ekonomin. En grov jämförelse 20-30 år bakåt ger vid handen att inköpspriserna på häst ökat kanske 3-4 ggr medan träningsavgifterna stigit cirka 10-12 ggr. Träningsavgifternas betydelse är med andra ord helt avgörande för ekonomin och det gäller då att minimera denna tid och försöka dra in maximalt med slantar så snabbt som möjligt.

    Som skrivits så många gånger förut så har prispengarna inte följt med utan ligger nästan oförändrat i vardagstravet. Att då vänta ut sena hästar eller gå försiktigt fram med talanger för att dessa eventuellt kan blomma ut som 6-7 åringar fungerar helt enkelt inte, som hästägare har du helt enkelt inte råd. Visst håller hästarna längre om dom tävlar med skor, vanlig vagn m.m. men vem ska betala kalaset ? Solvalla har i morgon 6 lopp där förstapriset är 20 000 kr, ekonomin för äldre travare utanför årgångsloppen är ju ett skämt.

    • Så är det ju såklart. Ekonomin styr.
      Men om ALLA tävlar med skor och ”långsam” vagn, då gör det ju ingen skillnad; samma unghästpengar ändå. Med skillnaden att hästarna springer långsammare – och eventuellt mindre ”över sin förmåga”?

  5. Självklart har Ingvarsson rätt i sitt påpekande dvs det rättvisa i om förutsättningarna ändras för ALLA, Micke Nybrink har i sin Aftonbladetkrönika skrivit samma sak. Att se Stefan Melander ta ut max ur sina 3-4 åringar och därefter sälja dessa till Norrland/Finland är inte roligt men han har förmodligen inget val, det går inte att få ekonomi i fortsatt tävlande. Men visst skulle det ur hästhälsosynpunkt vara skonsammare med ett mildare upplägg.

    Tyvärr är det nog ofrånkomligt att vi går mot USA-stuket dvs tävling 2-5 år och sedan ut.
    Själv saknar jag detta med profiler man följde under hästens hela karriär upp i åren dvs Berth Johansson matchningen, men vem har råd att vara rädd om hästarna idag ? Enda vägen är att få upp prispengarna, 50 000 i förstapris skulle vara ett minimum i alla lopp. Då skulle långsiktighet belönas och hästarna skulle ”skonas”. Detta skulle givetvis kräva en kraftig reducering av travbanor och aktiva men känslan är att det är travpolitiskt omöjligt.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar