Vandringen från Stade de Nice mot en okänd busshållplats, en bit bort i sommarnatten, blev en plåga för oss missmodiga svenska supportrar somt tvingats beblanda oss med högljudda och onödigt muntra belgare.

Halmstad-bild

Kissa

Jag kom då att tänka på vandringen från Vincennes, genom den lilla skogen, mot tågstationen i Joinville en januarikväll 1997. Domarna på Vincennes hade förstört inte bara den dagen, även flera veckor framöver var skadeskjutna. Bland idisslande fransmän vandrade jag de tunga suckarnas stig mot tåget som skulle ta mig till Paris.

Under vandringen mot den okända hållplatsen i Nice blev vi ständigt påminda om att Belgien hade vunnit, att Sverige var utslaget. Det enda som möjligen muntrade upp var påverkade blågula supportar som skamlöst ställde sig för att urinera precis var som helst. Till jubelrop från våra motståndare.

När lämmeltåget väl var framme vid bussarna kom nästa dråpslag. Oblygt trängde sig de segerrusiga belgarna före i kön och buss efter buss försvann i den mörka natten. Kanske ansåg belgarna att de i kraft av segern även hade förtur till bussen? Eller också ville de förnedra oss ännu en gång?

Den där vinterdagen i utkanten av Paris var inte riktigt lika dan. Jag var då ensam svensk på väg mot tågstationen och jag tvingades bära min uppgivenhet för mig själv.Vincennes

Bedrövelsen bestod i att den klare 14-oddsaren Tres Solide L. efter många minuters väntan hängts ut som diskad i det avslutande montéloppet. Jag hade då hunnit komma fram till att de 15.000 kronor, som jag strax skulle hämta i toton, skulle finansiera den resa till Prix d´Amerique som väntade knappt två veckor senare.

Jag minns det hela ganska väl. På väg in på upploppet fick Tommy Hanné-tränade Tres Solide L. en bredsida av en motståndare. Den svenske hästen tog ett par hjälpsteg men ryttaren Jean Paul Piton lyckades snabbt få hästen på rätt kurs. Sen spurtade Tre Solide L. till en ”enkel” seger.

Vi var några stycken som jublade och jag vill minnas att hästens skötare, som råkade vara en viss Tony Ryttar, ringde hem till ägaren Mats Gabrielsson och berättade att hans häst just hade vunnit och sprungit in en halv miljon kronor.Tony Ryttar intervjuar

Då fick vi en första föraning. Peter Engberg stod bredvid på läktaren vid vinnarcirkeln och höjde ett varnande finger:

”Det finns risk för att dom diskar honom”.

Några minuter senare, långa som minuter kan vara ibland, kom beskedet. Det dråpslag som hängt ovanför oss: Tres Solide L. var diskad.

Jag kramade mina bongar hårt i fickan och började den tunga vandringen mot Joinville-Le-Pont.

Precis som i onsdags från Stade de Nice till den för oss okända hållplatsen.

Till sist: Varför blir de flesta matcher sämre när vi är framme i åttondelsfinalerna?

Banner-VT-v4

LP

3 KOMMENTARER

  1. At matchetna blir sämre är självklart, feghet, man är mer rädd att förlora än satsa på att vinna. Se de två ansiktena i matchen Polen – Schweiz.

  2. Ja, vem har inte vandrat den tunga vägen från Vincennes till Joinville le Pont? Min tyngsta Golgatavandring var 1980. Sören Nordin skulle komma ner till Paris med Mustard. Ett fenomen enligt brorsan och alla andra skitsnackare. Jag skrapade ihop fem tusen spänn vilket var en sanslös summa på en tiden, men har man en bombvinnare så har man. All in på Mustard. Loppet gick och Sören satt och satt. Han hade sagt att det var den starkaste hästen han någonsin tränat och han hade vunnit PdA så han kunde banan. Då fanns den stora uppförspuckeln fortfarande kvar som gynnade just starka hästar. Men när ska han köra sin häst? Varför detta feglir? Först i sista kurvan blev det full patte. Med galopp som följd.Jag hade verkligen satsat allt så jag fick planka in på RER;en vid Joinville. Men vägen dit och mina dystra tankar om Sören som tog sovvagnen runt Vincennes just denna dag kan jag inte dela med mig. Men att se sin Idol tappa tänderna är aldrig en skön syn…

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar