Sommarskåne lyser och strålar och omfamnar och det blåser knappt ens och man måste verkligen ha ett hjärta av den hårdaste sten för att inte smälta totalt. Dagar, fagra som i en fullkomlig orgie och i ett essä som dessa.

Och jag har inlett säsongen på Jägersro också, befunnit mig där två av de tre senaste tisdagarna och det känns som vanligt att vara tillbaka; bultande, härligt, ja nostalgiblodet liksom flödar i kroppen.ClfR-IiWQAQ30Ay

Det är som för 30 år sedan när jag möter upp min barndoms- och för alltid fina vän på platserna; och det känns som en evighet och som igår på samma gång. Vi är som Mauro Scocco sjunger på Musik för nyskilda-plattan, ‘en döende sort’, där vi strålar samman igen under en vanlig V5-kväll. Sorgligt såklart, totalt är vi några hundra på plats men lite vackert att åtminstone Joakim och jag sitter där. Känner jag i hela kroppen, en kväll där i solen som i tisdags. Jag har mått gott, det är inte det.

Det är bara en hake. Ett men. Fast ett ganska stort sådant.

Loppen. Loppen. Herre gud, loppen!

För man måste bekänna det. Så mestadels rätt tråkiga de varit. Inte av bästa klass på papperet i grunden, visst, men det hjälps inte. Det är ju också mer ett allmänt bekymmer det här, alltmer, och har varit sedan länge. Där positionerna, och ledningen under stora delar av året betyder så mycket. Favoriten till spets, stiltje, pulla upp, bevaka, rassla undan. Inget nytt såklart, inte på långa vägar, jag vet att många tycker att det ofta är extremt just på Jägersro, men det blir ju inte bättre med åren. När hästarna har gått framåt som de ju har. Hästarna, utrustningen, tränarna, kuskarna, allt. Utom en sak…

IMG_2211Det har dryftats och med jämna mellanrum, puttrat och projektats och nu jävlar är det dags att göra slag i saken. På flera olika ställen.
Vi har förvisso haft Tingsryds milebana men den har ju – av olika anledningar – mest stått och samlat damm. Örebro har varit på gång med ny arena. Just på Jägersro var det i princip klappat och klart med utbyggnad – och Mantorp är det senaste som poppat upp som en tänkbar ”kandidat” över att vilja bygga ut.

Till. En. Större. Bankropp.
1.200 meter, 1.300, 1.400. Milestorlek. Många hava buden varit, men ingenting har än så länge hänt.

Det vill liksom inte kommas till skott. Varken med bankroppar eller upprustning av publikplatser. Och såklart; till stor del är det ekonomi som sätter stopp. Men också, är känslan, någon slags feghet. Obeslutsamhet. Att inte våga släppa taget om det gamla. Att, jag vet inte, kanske inte riktigt ha den där hundraprocentiga framtidstron på sporten.

Därför känns det lite typiskt att det är galoppen som just nu strålar med en sprillans ny anläggning. Bro Park, utanför Stockholm. Ett ställe som Solvalla, det så slumrande och förbisedda de senaste åren (som dock kanske är på väg att vakna) hade möjlighet att flytta med till, men inte ”vågade” och ville. Något man nog … borde ha gjort.

Alla jag pratat med som varit på Bro Park, senast journalistkollegan Bengt Adielsson på Jägersro i tisdags, har varit fullkomligt lyriska över anläggningen. Över galoppens nystart.Bra Park premiär

Ja, och kan man inte läsa mellan raderna så säg, från Johan Lindbergs (generalsekretare i Svensk Travsport) senaste veckobrev, att även han tycker att travsporten måste ‘kamma till sig’:
”Bro Park invigs, en möjlighet jag är djupt avundsjuk på – att få bygga en helt ny arena. Att göra om arenorna är en stor del av mitt önskvärda läge. Att se Bro Park kommer förhoppningsvis göra att vi får ännu mer inspiration”.

Det är som om hela han uttrycker, nästan småskriker: ”det är dags att sätta fart”.

Och jag kan – i så fall – bara instämma.

För det är det verkligen.

Henrik Ingvarsson

Avslutningsvis: På lite förekommen anledning, jag måste bara få säga. Och för säkerhets skull poängtera, det är helt oironiskt. Jag fullkomligt älskar Boden. Torpgärdan som jag vill välja att kalla eftersom det låter så vackert och ligger så bra i munnen. Och dess Norrbottens Stora Pris.

spintermästaren

10 KOMMENTARER

  1. Bro Park invigningsdagen var det mest internationella prägel för galopp som jag varit på i Sverige. Inte bara publikplats utan även loppen. Ut ur svängen och in på upploppet var det fler än ett lopp som hästarna kom stormande i 5-6-7 spår. Många fall hård strid mellan hästar ända fram till mållinjen. Fantastisk svensk galoppdag. Onsdag eftermiddag var inte alls lika mycket folk. Dock kändes det som fler än en Onsdagkväll på Solvalla. Huvudbyggnaden ledvolten vinnarcirkeln. Vilken anläggning! Någongång i Juli är det meningen nedre restaurangen öppnar. Frukost kommer serveras 8:00 på morgonen. Blir helt klart ett besök en morgon.
    Nu har Svensk Galopp fått alla verktyg de behöver. Det är nu eller aldrig Går knappast sälja denna mark och bygga nytt någon annanstans. Svensk Galopp har 4-7 mycket viktiga år framför sig. Lycka till!!

  2. Jag har gått på Valla sen 50-talet.Förr var det fullt med folk både vardag som söndag.Vad gör man för oss gamla trogna.Låt oss få ett litet bättre odds på liret,kanske 10 procent.Varför tar man 70 spänn för en öl.Sänk priset till hälften,då kanske man lockar många att komma till Valla istället för att sitta på en Pub och häcka

  3. Visst är det märkligt att galoppen går i bräschen för framtidstron, trots att ATG, Kanal 75 och andra försökt marginalisera den å det grövsta. Tagit bort den fina lördagsgaloppen med stor omsättning ex. förutom massor av DD dagar och annat. Kanske dags för en revival för lördagsgaloppen nu när man startar V75 så sent. Bro Park klockan 1300? Även från min Parisiska horisont gäller samma sak. Nationalarenan Longchamps, galopphästarnas Mecca, är stängd i 1 1/2 år för att uppdatera hela anläggning. Man satsar. Man har framtidstro. Och nu när man kan låna miljarder till ett par procents ränta är det nästan ynkligt att travsällskapen inte passar på att rusta upp, bygga om eller bygga nytt. Min parisiske blomsterhandlare är själaglad att Sverige åkte ur EM. Att Zlatanballongen sprack. Han pekar på sin tinning. Att vilja lämna Paris och PSG för nån industristad i England går över hans förstånd. Att tjäna hundratrettio miljoner om året och ändå sticka. Killen måste ha en skruv lös…

    • Jack.
      I ena stunden så hyllar du de som satsar och vågar för att i nästa stund relatera till någon som misskrediterar en annan person som gör just det!
      En som vågar testa gränser, som vill se om han räcker där också!
      Ungefär som Svanstedt när han lämnade ”trygga Sverige” för ett jättehopp ut i världen.
      Undrar vem som har en skruv lös?
      Borde vara din parisiske vän Jack:))

  4. Om det är så att inspiration ger mod …? så saknas väl tillräckligt av den varan. Eller är rädslan att våga nå’t nytt, mer eller mindre annorlunda, så stark att den håller tillbaka alla inspirerade i travet?
    Annars är väl ”formeln” för framgång
    Inspiration + transpiration(=hårt arbete)
    fortfarande giltig?!
    Månne delvis en organisatorisk fråga?
    Hur många travbanestyrelsers förtroendevalda vågar, vill och kan se, och aktivt jobba för, de innovativa förslag som faktiskt finns… då och då förekommer på agendan? …eller är dom redan ”urvattnade” innan de kommer dit?
    ”Släpp fångarne loss det är vår…”
    Gott mos/ Per

  5. Fanns väl ingen travbana i Sverige som var tråkigare att se trav på än Tingsryd. Ingen känsla av närhet till hästarna och den action man vill ha. Trevligt att följa dessa lopp i TV men ingen jävel orkar stå vid staketet och titta när hästarna är i grannkommunen och springer..

    • Frågan du måste ställa dig själv Mats är följande:
      Vill du se bästa HÄSTEN eller vill du se Smartaste KUSKEN!
      Hästkapplöpning har alltid handlat om vem som har bästa/snabbaste hästen.
      I Galoppens värld så är det fortsatt så i de flesta loppen.
      Inom travet så ser man detta på Vincennes som oftast och på milebanor ute i världen!
      Bara att välja vad du vill se, bästa hästen eller bästa kusken!

  6. Att Solvalla missade tåget i Bro Park kommer rimligtvis i eftertankens kranka blekhet ses som ett monumentalt misstag.

    Dock har Galoppen alltid varit innovativ, startade komb, V5, trio mfl spel i Sverige medans travet förundrat tittade på. Flyttade från Ulriksdal till Täby.

    Provade Grästrav med Solvalla , vilket tyvärr lades ner.

    Min personliga förhoppning är att Klaus Koch kommer vässa galoppen ytterligare genom sina eminenta kontakter och jag tror vi kommer få se sällsynt bra priser på kommande fullblodsauktion som dessutom har 86 åringar mot förra årets 68, drygt 25% fler i år.

    Om galoppen säljer sin del av ATG och investerar pengarna i ett Maltabolag, tar adjö av ATGs inverkan på sporten och istället enbart satsar på Nätspel och Nätvisningar förutom enstaka dagar som man kan samarbeta med stor sponsor och köpa kanal75 produktion för TV, så tror jag det skulle visa sig positivt för Galoppen.

  7. Kan tyvärr inte köpa detta fullt ut att om vi bygger större banor så blir loppen roligare att titta på,man hänvisar ibland till Frankrike att där minsann händer det saker i loppen,vad man glömmer är att även om man bygger större banor är det fortfarande svenska kuskar som ska köra på dessa banor,viljan att tävla är grundbulten till roligare lopp,vilken verkar vara en bristvara bland vissa av dagens kuskar, finns inge värre o se än dessa släpp tävlingar man kan se på Solvalla rätt ofta,mvh

  8. Svenskt travs största problem är de ständiga 1640 m auto – loppen. Svisch till spets från spår 4, pulla upp efter första kurvan och hålla till mål. Norsk gas, utryckare, barfota, sovvagn…alla hästar springer runt 11-strecket.
    Nej längre lopp med voltstart och tilläggshästar – då blir det startmoment, trav, taktik, positionskörning!

Lämna ett svar till Jack Avbryt

1000 tecken kvar