För de flesta är Nomenclator en helt okänd travhäst. För mig blev han steget in i en underbar värd, travsportens värd. Det var Nomenclator som fick mig att bli biten, att bli fast i travet. Sen dess har jag varit med om det mesta i travsporten.

Nomenclator tränades av Roland Wike och sköttes av Göte Östlund (bilden). Det var tack vare Göte jag fick köra långsamturer med Nomenclator, oftast i skogen, ibland på banan. Efter att ha cyklat milen från Skara till Axevallas stallbacke på eftermiddagar och på helger; kanske också mitt på dagen när längtan till stallet blev för stor. Måhända kan vi kalla det för skolk?Göte Östlund 2

Det där var i början av 60-talet och vid den tiden fick en annan grabb från Skara ”jungfrusilen”. Benny Ternemar fick åka med på en tur med Nomenclator. Ni vet hur det gick. Därmed är det åtminstone lite min förtjänst – eller mitt fel, om ni så vill – att Benny senare blev sportchef – nu travbanechef – på den bana som vi båda tycker så mycket om.

Nomcenlator var en hygglig travare, även om han ofta gjorde bort sig med galopp. Totalt blev det tio vinster under karriären. Han ägdes av stall Hof, ”en stockholmare” sades det i stallet. Många år senare lärde jag känna denne ”stockholmare”. Bakom stallpseudonymen gömde sig nämligen Lars-Eric Hofstedt. Han som sedermera blev ordförande både på Solvalla och i Svenska Travsportens Centralförbund.Benny Ternemar

Hofstedt hade ytterligare några hästar i träning hos Roland Wike. En av dom var Roland Will, en ”snabbloppare”, som det hette på den tiden. Roland Will var den första hästen jag satt bakom. Dock inte ensam eftersom han var en besvärlig rackare. Turerna tillsammans med Göte Östlund var, minst sagt, aningen vanskliga.

Så småningom blev jag vän med Bernt Johansson, en av de bästa tränare och kuskar vi har haft, och Svenning Eriksson, som jobbade hos Bernt. Det var då jag kom nära Lill Mavil, den häst som jag gillat mest genom alla tider.Lill Mavil och Xanthe

Skiljheatet mot Xanthe i Färjestads Jubileumslopp 1967 är loppet som jag aldrig kommer att glömma. När Svenning Eriksson enkelt manövrerade ut Robert Westergren. Det var ytterst få som då visste hur bra Lill Mavil egentligen var.

Xanthe och Lill Mavil möttes senare i ett nytt skileheat. I Årjängs Stora Heatlopp fick Xanthe revansch. Bilden är hämtad från den gången.

Svenning hade det året fått ta över som kusk till Lill Mavil sedan Bernt Johansson så tragiskt omkommit i en trafikolycka året innan. Lill Mavil gav förresten drygt 25 gånger i odds när hon vann ett av heaten.

Hos Svenning Eriksson (bilden) fick jag köra lite snabbjobb och så småningom blev det debut i sulkyn. I ett presslopp under Stochampionatsveckan Andraplatsen med Waya Rodney kändes som en seger efter den omöjlige Lars-Göran ”Lilleman” Forsberg var först i mål.Svenning

Det loppet blev början på en ganska kort karriär som amatörkusk. Jag hade turen att få köra många fina hästar hos Roger Grundin – en av de bästa tränarna i Axevallas 60-åriga historia. En av dessa hästar var danskfödde Fakir som jag lyckades vinna SM för amatörer med. Och det låg nog något i vad Ulf Sterner, som också var med i SM-finalen, sa efter det loppet:

”Det går väl an för dig som bara kan välja vilken häst du vill i Roger Grundins stall där det finns massor av topphästar.”

Till sist: Den här texten är också publicerad i Axevallaprogrammet med anledning av att banan firar 60 år på söndag. Då möts tio gamla Axevallaprofiler i Axevalla Oldies: Sven-Gunnar Andersson, Risto Airaksinen, Viktoria Eriksson, Lars-Eric Magnusson, Åke Glaas, Conny Holmberg, Roger Grundin, Torbjörn Jansson, Tommy Andersson och Sören  Norberg.

Men varför är inte Harry E Johansson med?

Lennart Persson

EN KOMMENTAR

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar