Som för alla andra aktiva spritter det i Erik Adielssons kuskkropp inför Elitloppshelgen.
Men det river också runt i den på grund av det nya uppdraget i travlivet – som invald i ST:s styrelse.
– Första tanken kring det var tveksam, men övergick sedan i en pliktkänsla som kallade. Och nu känns det bara mer och mer rätt, säger hanErik Adielsson i ST

Elitkusk, och en av de mest framgångsrikaste i vår sport.
Och styrelseledamot i Svensk Travsport (ST).
Är det en bra kombination? Passande? Vilka fördelar, vilka nackdelar? Och vad kan en person som Erik Adielsson bidra med? Vad tror och hoppas han?

Ja, det är saker vi ska ta oss igenom lite senare, men … det är klart att det måste börjas med det vackra och storslagna och svulstiga som vecklar ut sig i trav-Sverige detta veckoslut.
När travet står i blom som aldrig annars, och när kanske framförallt numera Solvalla lever upp för en helg.
Dagarna när vi kanske som aldrig annars oroar oss för vädret så mycket som vi gör. För det blir ju liksom inte riktigt Elitloppshelg om solen inte lyser. Om värmen inte är där.
Jag frågar Erik om man som kusk känner på samma sätt som vi på läktarna, ja åtminstone kan jag personligen känna att travet i princip känns som en annan sport just de här dagarna.
– Jamen så är det faktiskt för oss också. Det får jag säga. Och så är det ett så tydligt bevis på hur stor travsporten faktiskt är. Ja, hela sommaren i allmänhet är ju förresten det. Och Elitloppshelgen, det är ju det som på något vis ger oss syre för hela året. När vi hänger där i käken under vintermånaderna…
Han nämner segrar som Citations försöktriumf i Elitloppet, Digger Crowns i Sweden Cup och Indigious viktoria i Harper Hanovers ifjol som sina egna allra bästa minnen från helgen.Erik Adielsson och papa Dubois bild 2133
Och Mack Lobells sagolika uppvisning från 1988 som kanske den mäktigaste vinnaren av Elitloppet han upplevt.
Tillsammans med en viss Victory Tilly år 2000. Den ”landskampsstämningsmässiga dagen”, som Stig H ju har beskrivit den.
– Det glömmer jag aldrig. Jag stod på innerplan och följde loppet, och det var verkligen en fullkomlig känslostorm som mötte hästen och Stig upploppet ner. Som en våg av kärlek. Det var otroligt mäktigt måste jag säga.

Länge såg det väl ut som om Erik skulle bli utan styrning i årets upplaga. Men så i söndags förmiddag kom till sist en förfrågan. Och inte angående vilken som helst – utan titelförsvarande Magic Tonight!
– Jag tycker att hästen sett fin ut på sistone, formen verkar klart på gång, och han har ju visat förr vad han går för. Även om vi har fått ett lite stökigt spår i försöket så känns det spännande.
Jag och Lennart Persson berör förresten lite lätt ämnet lagkänsla i travet i det senaste avsnittet i vår podcast (finns här); med exempel som att Örjan Kihlström inför Elitloppet nyss ”tillhörde” lag Daniel Redén och med Delicious U.S. ju skulle ge Nuncio på nöten, ja Örjan kör dessutom också kör Propulsion i ett av heaten på söndag. Nu kliver han plötsligt över i ”andra laget” och sitter upp bakom Nuncio. Och möter högst troligt Propulsion i finalen…
Vad tänker du i stort kring de här bitarna?
– Det är ju lite grann så här det funkar, och det var garanterat en otroligt svår situation för Örjan. Framförallt med att välja bort Magic Tonight, som ju tillhör Roger Walmann och en trogen ägare.
Hur resonerar du själv när det gäller dina stora uppdragsgivare – Stig H Johansson och Svante Båth?Erik Adielsson pratar med Stig H.
– Till att börja med. Det var faktiskt Stig, som ju var anledningen till att jag flyttade till Stockholm, som så smått började nämna och påtala att: ”det kan bli svårt för dig framöver om du bara om du alltid i första hand ska köra för mig”. Stig har ju lite färre hästar numera. Så man kan säga att det lite grann är från lopp till lopp. Kanske lite beroende på om man har lovat köra någon häst sedan länge, kanske hur man gjorde förra gången vid ett liknande tillfälle, och så vidare. Man kan säga att vi har en rätt konstant pågående dialog alla tre..

Ja, det var någon gång i vintras som valberedningen i ST hörde av sig till Erik Adielsson. Och ställde den tydliga och konkreta frågan: kan du tänka dig att ställa upp och kandidera för en plats i Svensk Travsports styrelse?
Och som sades i ingressen. Det var en Adielsson som, likt den – det är i alla fall intrycket nog många har om honom – tänkande och analyserande och väga-saker-mot-varandra-person han är, bollade argument mot varadra en tid.
Där – ”i mastigaste laget” var den första känslan. För mastigt, för tungt för att få plats i en tvillingpappas liv i kombination med en hektisk tävlingstillvaro.
Fördelar vägdes mot nackdelar.
Erik, 42 år, hade då sedan några år funnits med i – och intresserat sig för – travpolitiska frågor i några år. Dels i Solvalla Tränarförenings styrelse, dels i TR:s dito, och upplever kort och gott kuskrummen som en väldigt bra grogrund och bollplank till idéer. För att föra vidare till rummen på ”andra sidan”, de teoretiska. Där man kan påverka.
Och ju mer han funderade, ju mer klarnade beslutet fram.
– Jag tycker för det första att det är roligt, det är nummer ett. Och sedan kände jag mer och mer en pliktkänsla, att: ”nu har du chansen”.Erik Adielsson och Lutfi Kolgjini
Om det nu finns fördelar med att en aktiv äntligen finns med i ST:s styrelse; vilka skulle kunna vara de nackdelar du vägde emot?
– Det är klart att det mot mig som person skulle kunna riktas viss ilska på stallbackarna. Det kommer ju inte att funka på det viset att det alltid kommer att, hur jag nu ska uttrycka det, ”gå vår väg”. För oss aktiva, och då hoppas jag inte jag alltid kommer att lastas för det. Att jag får lite tid på mig och inte blir dömd på stört. Jag ska sitta i fyra år och lite långsiktigt får man se det hela, men det är klart att jag hoppas kunna bidra med min inblick i den aktiva delen av travet.
Erik fortsätter:
– Nu har jag hur som helst varit med i styrelsen i totalt sex veckor och jag måste säga att uppdraget och beslutet att ställa upp känns mer och mer rätt…Hasse Strömberg - Erik Adielsson
Hur menar du?
– Gruppen känns och är mer homogen än jag faktiskt trodde. Med många olika kunskaper representerade, människor med olika kontakter på varierande håll. Så jag är mycket positiv måste jag säga.
Köns- och åldersfördelningen i styrelsen, hur ser du på den?
– Det är klart att det finns mer att önska där, speciellt kanske när det gäller kön. Det skulle vara en fördel med fler kvinnor, absolut, och det är väl en uppmaning till hela rörelsen. Vad finns det där ute, hur ser det ut i Slepiner eller Jägersros tränarförening eller vad som helst. Vad finns det för kandidater? Ta chansen att vara med och påverka!

Kuskrummet var det ja. Stallbacken, grytan för travsportens mylla och själ. Den där platsen för idéerna och tankarna som Erik pratade om. Så vad är det då som diskuterats mest där under det senaste, låt säga året?
Jodå, rätt gissat – prispengarna.
– Väldigt mycket har handlat om det, det får jag lov att säga. Det har funnits en frustration, ett missnöje, och sådant måste få komma fram. Jag är helt säker på att ingen i den här branschen uttrycker åsikter och ibland högljutt för att man inte gillar det här, utan för att man brinner så förbaskat. Och älskar travet. Däremot kan jag väl ibland tycka att man när något sedan är positivt så skulle man kunna höra lite mer då också…
Erik tar det nyliga beskedet om hur pokalårets pengar, pokalåret som han för övrigt ”en smula godtroget” hela tiden trott på, till viss del ska fördelas som exempel. Att treåringsloppen i Sverige 2018 som lägst ska ha förstapris på 50.000 kronor. 99,9 procent av de som han stött på efter nyheten har varit positiva, men utåt – tycker Erik – har det inte hörts så där väldigt mycket. Det är väl en del av den mänskliga naturen, gissar han, samtidigt som han trots allt gärna skulle höra fler positiva tillrop i sådana här lägen. På samma sätt som det låter åt andra hållet när atg.se till exempel ligger nere i två minuter…
Erik vill också poängtera att han tror att det är bra om folket inom travet påminner oss om var ”vi kommer ifrån”. Även om alla som också jobbar inom travet såklart måste försörja sig, så var det inte för att bli rika på travet som gjorde man en gång började. Att det var för passionen, glädjen att träna och tävla med fantastiska djur.
– När travet blir attackerat externt, utifrån mot vår egen lilla värld, då är vi väldigt bra på att försvara oss och stå enade. Men internt kan jag tycka att vi ibland strider lite väl mycket med varandra. Alla älskar vi ju det här. Just nu tycker jag att det är ett ordentligt momentum för den svenska travsporten – det ska vi ta vara på.Erik Adielsson-Klüft

Utöver sitt nya uppdrag i ST, är det en annan sak som Erik Adielsson fått ett allt mer bultande hjärta för. Avel, uppfödning, att filosofera över vilket vilken hingst som skulle passa att betäcka ett sto med. Som något av sina egna fölston till exempel, totalt sex till antalet antingen del- eller helägda. Och får han säga det själv är det just hjärtat mer än hjärnan som än så länge talar.

– Jag tycker att det är vansinnigt roligt och spännande, men är egentligen för dålig på stammar. Det tar ett tag att lära sig, det är helt klart. Intresset föddes på allvar när min egenägda Jacky Glide pensionerade sig, och hon är nu dräktig med Muscle Hill… Om jag själv kommer att satsa mer nu efter nyheten om treåringspengarna? Nja, eftersom jag som sagt har trott på pokalåret så betyder just den nyheten inget för mig, min tro på framtiden fanns redan tidigare.
Har du någon favorithingst?
– Hade det varit möjligt hade jag hemskt gärna betäckt med Viking Kronos. En otrolig hingst, så jag säger nog honom som favorit. Han har betytt, och kommer fortsatt under lång tid tror jag; att betyda mycket för den svenska travsporten.

Konstig fråga kanske, men om man tittar rent i kuskrollen – har man några hingst-favoriter utifrån den horisonten? Någon känsla som säger att just DEN hingsten alltid lämnar hästar som det är trivsamt att sitta bakom i lopp?
– Det har man faktiskt, men jag vill inte riktigt kommentera just vilka och vilka det inte är. Däremot kan jag säga att jag är mycket glatt överraskad över avkommorna efter Maharajah. Jag trodde på förhand, och det var en felbedömning av mig, att de skulle bli betydligt mer franska i aktionen. Att de skulle ställa och ta lite hjälpsteg som han själv gjorde. Men det är verkligen fina travare med bra teknik! Jag har god känsla för Raja Mirchi också förresten, och det är ju lite extra kul med svenska hingstar…

Vi måste ändå avsluta som vi började. Med Elitlopp och helgen med stort H. Det ligger ju, om man säger så, i tiden. Ja, Solvalla liksom bara väntar på att låsa upp grindarna och invaderas. Under ännu en sista helg i maj.
Och även om Erik vaket påtalar hur konstigt borttappad i förhandsnacket en sådan häst som Timoko är, så förordar och tror han som så många andra mest på … en viss Nuncio.

Vilken ser du som din bästa möjlighet att få segerdefilera inför de fulla publikplatserna?
– Jag kör en hel del spännande hästar, men trots utgångsläget så får jag nog lov att säga Le Miracle (V75-4, lördag) ändå. Han är väldigt bra för klassen helt enkelt.

Henrik Ingvarsson

Bilder: Göran Jerreholt, Kanal 75 och Lennart Persson.

LÄMNA EN KOMMENTAR

1000 tecken kvar